4-5 oktober 2018

Tänkte ni skulle få följa med en dag på mitt jobb, två dagar då jag råkar ha väldigt mycket att göra. När jag startar ett nytt experiment som ska pågå i 24 timmar. Jag förberedde mig på en 16 timmars arbetsdag, men tror jag blir klar efter 15. Det blir dock en kort natt, 6 timmar sömn förbereder jag mig på. Hej och hå, nu kör vi.

06.50 Väckarklockan ringer efter 8 timmars kontinuerlig sömn. Jag klappar mig själv på axeln. (Följande klockor ringer 06.55 och 07.00).
07.10 Stiger upp ur sängen och förbereder mig för dagen. Packar ner mat, energi (choklad) och virkning för dagen och kvällen.
07.50 Stänger dörren bakom mig och påbörjar en 15 minuters promenad till skolan.
08.05 Låser upp dörren till mitt arbetsrum.
08.15 Förbereder en lösning till experimenten. Lösningen ska vara 4 timmar i 37-graders vattenbad.
08.45 Äter frukost vid mitt arbetsbord och läser nyheter. Planerar exakta tidpunkter för dagens mätningar.
09.30 Springer ner till labbet för att tvätta och förbereda slangar och reaktorer.
10.00 Samtalar med min ryska kollega som jobbar i princip med samma sak som mig. Konstigt nog utvecklas alla våra samtal om jobb till samtal om det finska språket och resor.
11.00 Kommer på att jag ska skriva detta blogginlägg.
11.30 Springer ner till labbet för att kolla slangarna och att allt är klart för start.
12.30 Korrigerar pH till 7,4 på den förberedda lösningen.
13.00 Äter lunch och läser dagens HBl.
13.30 Kollar för n:te gången att jag har allt som jag behöver.
13.45 Märker att det inte finns tillräckligt med filterpapper. Springer iväg för att fixa det.
14.15 Påbörjar genomströmningen av den förberedda lösningen. Fyller reaktorer med diverse material.
15.00 Kopplar i reaktorer och kollar att allt rullar på som det ska.
15.00-17.30 Samlar upp vätska varje halvtimme för att mäta pH och temperatur.
17.31 Kommer ihåg att jag har choklad med mig.
17.45 Märker alla provrör som finns kvar. Skriver upp alla tider och ställer väckarklockorna för imorgon.
19.00 Mätning för timme 4.
19.30 Äter middag.
20.00 Ger upp med att göra något annat än resterande mätningar idag. Virkar och kollar en tv-serie.
21.00 Mätning för timme 6.
21.30 Får lite panik när någon kommer gående i korridoren utanför mitt arbetsrum.
21.35 Jag överlevde. Kollar lite Netflix i väntan på nästa mätning.
23.00 Mätning för timme 8.
23.20 Nattar mina experiment och promenerar 15 minuter hem till lägenheten, det är typ minusgrader.
23.35 Stänger dörren bakom mig, varvar ner och förbereder mig för sömn.
23.50 Ligger i sängen.
00.00 Märker att grannens unge hostar så det hörs till mig.
00.15 Somnar, tror jag.
05.33 Vaknar och tror att jag försovit mig (som jag har gjort en gång i hela mitt liv). Funderar ifall jag ska stiga upp redan nu eller sova lite till. Jag sover lite till.
06.00 Väckarklockan ringer (och 06.02 och 06.04). Ställer mig, samlar ihop mina saker och vaknar under tiden.
06.25 Stänger dörren bakom mig och påbörjar en 15 minuters promenad till skolan. Det regnar och är mörkt.
06.40 Låser upp dörren till mitt arbetsrum.
07.00 Mätning för timme 16.
07.50 Äter frukost och läser nyheter.
08.15 Kollar nattens NHL-resultat.
08.30 Blir livrädd av pågående sprängningsarbete vid bygget bredvid. Detta händer dagligen, två gånger om dagen. Jag blir lika rädd varje gång.
08.31 Söker fram artiklar. Eller rättare sagt, försöker söka fram artiklar.
09.30 Undrar om jag faktiskt behöver göra något mer vettigt för idag.
09.31 Fortsätter med att försöka söka fram artiklar.
11.45 Märker att jag inte får gjort något vettigt. Spelar lite Wordfeud.
12.10 Beställer mat via Wolt till kvällen.
12.15 Kommer på att jag inte sov mina åtta timmar inatt och förstår direkt varför huvudvärken kommer krypande. Kan också bero på att jag börjar bli hungrig.
12.30 Är plötsligt superhungrig, men hinner inte äta före nästa mätning. Går istället ner till labbet för att försöka komma på andra tankar.
13.00 Mätning för timme 22.
13.30 Äter äntligen lunch.
14.00 Tror jag ska somna, fokuserar på att hållas vaken.
15.00 Mätning för timme 24.
15.15 Avslutar alla körningar, tvättar slangar och reaktorer.
16.15 Går via butiken hem för dagen.
16.45 Stänger dörren bakom mig till lägenheten, slänger mig i sängen och väntar på den förbeställda maten.
17.00 Tänker att jag egentligen inte ska ligga i sängen just nu. Men tänker faktiskt göra ett undantag denna trötta fredag. Den största frågan är dock om jag hålls vaken tills maten kommer.
17.10 Publicerar och lägger på Netflix.

Jag hade tänkt ta beskrivande bilder också, men jag tror jag tog typ två bilder under de två dagarna. Som tur är inte alla dagar såhär, men ibland så måste man mäta lite extra. Helst av allt skulle jag vilja mäta varje timme under ett dygn, men jag måste nog sova lite också. Som jag ska göra ikväll och inatt. Mycket. Gonatt.

Annonser

Hur min insomnia försvann

Ja, eller, min insomnia finns nog kvar. Men inte klinisk. Så det här är historien hur jag gick från gränsen till svår klinisk insomni till ingen klinisk signifikant insomni, enligt Insomnia Severity Index (ISI).

I slutet av 2017 såg jag en flyer om en sömnbehandlingskurs som skulle gå i Åbo Akademi, där psykologistuderanden på slutrakan av sina studier skulle få hålla i trådarna för en personlig sömnbehandling. Just då kände jag mig ganska likgiltig till min sömn, jag hade på något sätt gett upp hoppet om att få en vettig sömnrytm, och framför allt accepterat att jag skulle ha insomnia resten av mitt liv. Det var dock ett par saker som fick mig att anmäla mitt intresse. Det att mina sömnproblem pågått väldigt länge och det att jag stressade mig inför framtiden. Speciellt hur jag skulle klara mig i arbetslivet om jag inte kunde sova på nätterna.

Så jag anmälde mig. Och det var ett av de där valen i livet som kommer att spela roll. Jag gick på en kort intervju med skolpsykologen och vi konstaterade ganska snabbt att det blir ett bra val att gå sömnbehandlingen. Själva behandlingen hade ganska stor grund i kognitiv beteendeterapi och meningen var till stor del att själv fundera på sin dag och natt och vad i vardagen som behövdes ändras för att förbättra sömnen.

I början av året skrev jag en sömndagbok, det vill säga när jag gick och la mig och ungefär när jag vaknade, om jag vaknade på natten, när jag vaknade på morgonen och när jag steg upp ur sängen. Till en början trodde jag att jag hade ganska stor koll på hur mycket jag sov och hur bra jag sov. Men det chockade mig ibland att min sömneffektivitet ((sovtid/tid i sängen)x100) pendlade mellan 40% och 80% i två veckors tid. Inte så konstig att kroppen inte orkade på dagen när jag sovit 4 timmar av de 8 jag spenderat i sängen. (Nu vet jag att de finns de som sover mindre och sämre, men jag har alltid haft ett stort sömnbehov och detta var för lite)

För de två veckorna som jag skrev sömndagbok uträknades ett medeltal av mina sömntimmar, vilket resulterade i 7h15minuter, under de två veckorna hade jag haft tre riktigt svåra insomnianätter. Följande veckor blev det sömnrestriktion. Då jag skulle få kroppen och huvud att förstå att jag ska sova i sängen när jag får chansen. Det vill säga, jag går till sängen 00.15 och stiger upp 7.30, sen är det upp till kropp och knopp om de sover eller ej. Varannan vecka fick jag utöka min sängtid med 15 minuter. I slutet av sömnbehandlingen var jag uppe i 8 timmar och 15 minuter. Och känslan när kroppen vaknar efter 8 timmars sömn och du märker det tog kortare än 15 minuter att somna är helt obeskrivlig. Tidigare hade det alltså tagit i medeltal två timmar att somna.

Det var självklart mer arbete än så. En hel del uppgifter att göra under veckorna, en hel del att fundera över och en hel del att ändra helt i mitt vardagliga liv. Det som jag är mest stolt över är att jag faktiskt gav mitt allt under sömnbehandlingen. Visst hade det varit skönt att sova ut under helgerna, ligga kvar i sängen lite längre under dagarna, men jag ville ge dessa teorier en ärlig chans. Den där första lördagen när klockan ringde 7.30 var verkligen inte rolig. Egentligen var de första dagarna ganska problemfria, det var först den första helgen och följande vecka som blev en liten dimma. Kroppen fick sömnbrist (vilket i och för sig är meningen med sömnrestriktion) och jag gick omkring och gäspade hela dagarna. Det andra jag är väldigt stolt över är att jag inte låg i sängen och tittade på tv, jag använde sängen som en soffa eller satt i min fåtölj. Ibland krävs det inte mycket för att bli lite stolt över sig själv.

Men nu då? Som jag skrev tidigare så finns nog min insomnia kvar. Under de senaste månaderna kan jag dock räkna mina insomnianätter på en hand. När det händer är det förstås irriterande och jag blir så arg på mig själv som inte kan sova (en av de få saker som faktiskt är naturligt för människan). Skillnaden nu är att jag vet att en insomnianatt inte behöver  leda till en till, på något sätt känner jag att jag kan klara mig med en dålig natt, för jag vet att jag kommer att somna nästa kväll. Så var inte fallet för ett halvår sen. Jag har fortfarande den där lilla rädslan eller oron när jag ställer mig för sängen på kvällen, att nu kommer jag nog ligga kvar och snurra runt hela halva natten. Men jag försöker tänka på något annat. Jag känner ganska snabbt när jag väl ligger i sängen om det blir en bra eller en dålig natt.

Det här gör jag just nu för att underhålla min sömnrytm och sömnkvalité:

  • Sömnrestriktion: Under sommaren hade jag lite friare tyglar, men nu till hösten har jag igen påbörjat styra tiden i sängen. Jag har en klocka som ringer på kvällen för att det börjar bli dags att sova och sen en klocka som ringen på morgonen för att vakna. För tillfället har jag 8 timmar och 15 minuters sängtid, och jag tycks sova mellan 7,5 och 8 timmar per natt. Vilket för tillfället verkar vara perfekt för mig. Obs! Ditt sömnbehov är ditt, andra behöver kanske mindre och andra behöver mera.
  • Hjälp, jag kommer aldrig att somna: Tänker jag så och märker att jag inte har somnat inom en halvtimme, stiger jag upp ur sängen, går ett varv i lägenheten, dricker ett halvt glas vatten och går och lägger mig igen. Då brukar jag som oftast somna. Här gäller det mest att bryta tanken och påminn kroppen och huvudet att ni skulle ju sova i sängen. Förstås ligger jag inte och kollar klockan tills det gått en halvtimme. Men om jag märker att jag inte har fått tag i sömnen efter en stund och kollar klockan så har det oftast tagit en halvtimme redan.
  • Böcker: Jag läser inte i sängen längre. Förr trodde jag det skulle hjälpa mig att somna, men det gjorde det inte. Eftersom jag bara ska sova i sängen så läser jag nu istället tidigare under kvällen och på annan plats än liggande i sängen.
  • Oroa och skriva: Det kom fram ganska tidigt i min sömnbehandling att orsaken till mina sömnproblem var eftersom jag oroar mig för mycket. I en uppgift skulle jag skriva upp varenda gång jag oroade mig. Det visade sig att det var väldigt ofta och väldigt mycket. Speciellt när jag låg i sängen och försökte somna, då kunde tankarna flyga iväg till vad som helst. Idag har jag fortfarande oron kvar, men jag skriver en del dagbok och ett par gånger i veckan brukar jag sätta mig ner vid skrivbordet och fundera på det jag oroar mig mest över. Finns det någon lösning, kan jag göra något åt det.
  • Tänk annorlunda: Vad är det värsta som kommer att hända? Det är en tanke jag kör ganska ofta. Det absolut värsta som kan hända, kommer troligtvis inte att hända. Därför tänker jag på det dåliga som kan hända i lite minimalare skala. Det värsta som kan hända om jag sover dåligt är att jag är trött dagen efter. Tänker man så, så är det inte så farligt.
  • Acceptera: Det finns saker jag inte kan göra något åt. Det regnar ganska mycket i Åbo. Det är något jag inte kan göra något åt. Men det har ändå varit ett av mina orosmoment under dagarna, vilket har dragit ut över kvällarna då jag har funderat om det kommer regna imorgon också. För tillfället stiger jag upp ur sängen på morgonen tittar ut och ser då vad det blir för väder. Samma gäller med allt som jag faktiskt inte kan ändra på.
  • Utför och slutför: Däremot finns det saker jag kan ändra på och saker jag kan göra. Dessa saker ska jag verkligen utföra och slutföra.

Allt detta, tro det eller ej, hjälper mig att sova på kvällarna. Sömn är så mycket mer än sömn och det senaste året har jag verkligen förstått det. Det vänder inte heller på en dag, det tar tid och det är något jag kommer att arbeta med en väldigt lång tid. Antagligen resten av mitt liv. Nu har jag dock relativt bra relation till min sömn och det är fantastiskt att kunna stiga upp 7.30 på morgonen och känna sig både återhämtad och pigg. Det som man faktiskt ska få ut av sömnen.

Slutligen vill jag ännu en gång påminna att din egen sömn är något som du själv känner bäst. Jag vet att 7,5-8 timmar sömn är bäst för mig. Men jag vet också att jag klarar mig på ett par timmar om det verkligen behövs och om jag vet att jag är ledig nästa kväll. När du vet ditt eget sömnbehov är det lättare att märka ifall något blir fel. När något blir fel, så ta tag i det innan det blir riktigt fel.

Sov sött och dröm vackert.

Dagens

Jag minns att jag i februari yttrade orden ”Jag ska vara ledig hela augusti”. Nu blev det inte riktigt så och istället tänkte jag tanken ”Jag ska bara jobba en vecka i september, sen ska jag vara ledig”. Tja. Nu blir det inte riktigt så heller. Men möjligtvis ska jag vara ledig hela november. Nu har jag en jobbdag kvar i Nykarleby, och på måndag börjar ett nygammalt jobb i Åbo. Jag fick ett erbjudande om ett tvåmånaders projektarbete i Åbo, och jag kunde inte tacka nej. Även om två månader är ganska kort, så får jag iallafall lön för att göra något jag gärna vill jobba med i framtiden. Det skjuter upp mitt framtidsbeslut med två månader.

Dagens humör: Ganska lugnt och bra. Igår var det lite värre.

Dagens borde: Börja p-a-c-k-a, men det är så tråkigt. Men jag borde faktiskt göra det idag och inte imorgon eller på lördag.. Vi vet ju hur det brukar bli.

Dagens frisyr: Genomkammat. På lördag ska jag till frisören, det är alldeles för länge sen senast, men äntligen.

Dagens smink: Lite foundation och mascara.

Dagens klädsel: Sitter fortfarande i jobbkläderna, träningsbyxor och t-shirt.

Dagens planer: Det blir förhoppningsvis dagens borde. Men tror jag ser på nyaste avsnittet av It’s always sunny in Philadelphia och den tyska serien Charité.

Dagens materiella vill ha: Har suttit och surfat runt på diverse sidor och sökt efter olika tvättmaskiner. Är man vuxen nu?

Dagens fundering: Vad ska jag skriva för sociala medier-uppdatering när jag är klar från skolan. (Du ska inte ropa hej förrän du är över bäcken, ta i trä, osv.)

Dagens tråkigaste: Det att höstens flunssa börjar komma in i min kropp.

Dagens längtan: Inför till exempel imorgon när Las Chicas del Cable och Atypcial (nya säsonger) har premiär. Sen helgen för ett n:te sista adjö till vännerna. Sen söndag för en tur till Åbo. Sen måndag för säsongspremiär av Shameless och start på det nya jobbet. Och resten av september när alla mina favoritserier har premiär igen.

Dagens låt: Charlie Puth – The Way I Am. Ibland hör man låtar som bara passar in i ens liv. Denna låt är en sån. Det är ganska sällan en ny låt tar en sån plats i mitt hjärta och huvud. Speciellt textraderna:

”Maybe I’mma get a little anxious
Maybe I’mma get a little shy
Cause everybody’s trying to be famous
And I’m just trying to find a place to hide

All I wanna do is just hold somebody
But no one ever wants to get to know somebody
I don’t even know how to explain this
I don’t even think I’m gonna try

And that’s OK
I promise myself one day”

Sista augusti

Sista augusti idag. Tror jag. Ryktas det. Hänger inte riktigt med i svängarna här. För tillfället är jag lite neråt i en dal när det gäller orken och psyket. Men det fina är att jag är medveten om det och gör allt för att fokusera på att gå uppåt. Jag är trött och sliten och min introverta personlighet sade helt enkelt stopp idag. Som tur råkar denna dag vara en fredag och jag hade inget planerat för kvällen och jag får vara ledig imorgon. Det är inte svårt att veta varför jag är så trött och energifattig just nu. Jag har inte haft tid för mig själv på flera veckor. Som introvert behöver jag ensamtid för att orka med i det sociala. Och ibland behöver den ensamtiden vara lite längre än ett par timmar. Som nu längtar jag till min etta i Åbo, där jag får sitta ostört inom fyra väggar. En vecka kvar, sen är jag där.

Hela augusti har gått åt att resa till Grekland ett varv (helt super), jobba, sova, inte kunna sova, äta, umgås osv. Så just nu känns det ganska skönt att sitta i soffan och titta på en film med ena ögat.

På tal om Grekland så måste jag kommentera den resan lite. Redan första dagen kom jag fram till att jag har svårt att turista i Grekland igen. Jag gick bara runt och funderade när mitt nästa arbetspass skulle vara, hur tidigt jag var tvungen att vakna följande dag. Lite arbetsskadad sen tre år tillbaka. Det tog ett par dagar innan jag förstod att jag bara skulle vara där en vecka. Jag hade tänkt klara mig utan AC, för det kostade ju pengar (snål som jag tydligen bestämde mig att vara), men jag klarade mig tre nätter. Den tredje natten kunde jag inte sova på grund av hettan, så till fjärde natten hade jag betalat för att få AC. Och plötsligt spenderades mycket mer tid inomhus. I det stora hela var det en väldigt skön resa, jag fick äta allt jag hade bestämt mig för, jag spenderade timtal i en solstol och på stranden och jag fick läsa böcker, jag fick simma. Allt det som jag ville ha ut ur resan så blev också verklighet.

Efter Grekland hann jag bara en natt till Åbo innan jag tog tåget norrut och har då spenderat tiden i Jutas de senaste tre(ish) veckorna. Och jobbat. Övertid mest hela tiden. Men som sagt, det är bara en vecka kvar, sen får jag förflytta mitt boende till Åbo igen. Så tar vi nästa steg i livet därifrån. Vad det än blir, så blir det väl bra. Bara jag får vila en stund och hämta lite krafter innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra.

Bastuettan

Klockan närmar sig ett på natten och jag har spenderat den senaste halvtimmen i en kall dusch, för att iallafall försöka kyla ner kroppen. Innan det gick jag omkring en timme utomhus, det hade ändå trillat ner till 25 grader där runt tio på kvällen. Jag försöker stanna upp lite längre än igår för att försöka få en lite bättre natt än den.

Jag kom ganska sent till Åbo med tåg och termometern visade på dryga 29 grader inomhus när jag steg in i lägenheten. Inte det mest optimala att sova i, enligt mig. Jag fick öppna upp det enda fönstret som finns i lägenheten. Men på grund av diverse rädslor och annat onödigt vågar jag inte riktigt sova med fönstret uppe. Jag har en löjlig rädsla att någon ska klättra in genom fönstret under natten, även om jag bor på fjärde våningen. Dessutom har jag väldigt svårt att sova när det förekommer ljud (något ljud alls). Därför har jag lite svårt att slappna av när jag ska försöka sova. Med andra ord: jag steg upp, stängde fönstret, försökte sova, blev genomsvettig, öppnade fönstret, försökte sova, vaknade (efter en väldigt kort stund) livrädd efter en mardröm som kändes så verklig att det kändes som om jag inte sovit alls. Upprepade denna procedur tills solen gått upp runt klockan fem, innan jag stängde fönstret för gott och vaknade genomsvettig klockan nio på morgonen i en 29 graders instängd lägenhet.

Det är kul nästan jämt, speciellt när det gäller denna värme. Jag fortsätter försöket med att inte klaga alltför mycket, det skulle bara vara lite skönt att sova gott i sin egen lägenhet. Kanske inatt, förhoppningsvis inatt. Annars kommer ju alltid vintern så småningom. Skönt att vara en person som uppskattar alla årstider vi har i vårt land.

Oh happy day

19.7.2018: Dagen då första versionen på min gradu skickades till min professor. Med tanke på att mitt kontrakt tar slut sista juli så är jag alldeles för tidigt ute! Skämt åsido. Inte en dag för tidigt, och samtidigt skulle jag kunna fortsätta tio år till med samma ämne. Jag har varit så inne i att skriva att jag inte skrivit här sedan första juni. Men det försöker vi inte fokusera på.

Det jag fick höra när jag skulle börja skriva gradun, och det som jag tänkte mycket på innan jag skulle börja skriva, var att välja ett ämne som du inte blir led på. Dessutom fick jag höra att jag skulle bli led det även om jag valde något intressant. Nu vet jag inte om det har varit fel på mig eller om jag har haft ett superämne, för varje dag har varit lika rolig. Jag har aldrig tänkt tanken att jag inte orkar, eller inte vill. Det är som att hitta rätt i livet och hitta det du vill jobba med resten av livet. Sen kommer verkligheten emot och det är möjligtvis lite svårare att hitta ett jobb inom ämnet. Men det var roligt så länge det varade, får se vad som händer senare.

Och hörni! Vilket sommarväder vi har haft denna sommar. Och vilken otrolig hetta den senaste veckan! Jag har inte världens bästa minne, men jag kan inte komma på en sommar när det har varit lika bra väder som denna sommar, om bra betyder sol och värme förstås. Förutom när jag var fem månader i Grekland, men det är inte riktigt på riktigt. Tack vare de månader har jag också överlevt dessa >+30 här i Finland. Dagarna har inte varit de bästa, jag har fortfarande lite svårt med värme, men jag har klarat mig och jag har inte klagat alldeles för mycket. Det svåraste har nog varit att vara i min lilla lägenhet, där luften inte riktigt cirkulerat och värmen inomhus har varit lite för hög.

De kommande veckorna kommer att bli ganska fullbokade. Imorgon åker jag hem-hem och hela familjen (!) kommer att för första gången sen, ja jag vet inte när, vara på samma plats. För några dagar iallafall. I helgen blir det bio och kalas för hela slanten. Nästa vecka ska jag jobba fyra dagar i Nykarleby och till helgen blir det bad, dop och bröllop. Sen blir det en vecka i Åbo, när jag ska fixa lite det ena och det andra. Och sen blir det en vecka i Grekland. En vecka då jag förhoppningsvis ska vara helt ledig (internetfri hade jag också tänkt vara) och äta gyros för alla pengar. Veckorna efter Grekland blir det kanske jobb i Nykarleby och sen är det september redan.

Jag ska börja med att åka till till Bennäs imorgon. Sen tar vi det därifrån. Men champagnen kan korkas! Eller den ska korkas först när jag är helt klar. Jag har alltså köpt en champagneflaska för några år sen som jag lovade att korka när jag lämnat in gradun, men kanske jag korkar den när gradun är inlämnad till språkgranskning.

June update

Hejdå maj, hej juni! I hela tre veckor har vi fått njuta av riktigt sommarväder, och då började den första sommarmånaden idag. Jag har trots allt inte överexponerat mig för solen, för jag har ingen solkräm i Åbo och jag är lite väl lättbränd. Men lite utomhusvistelse har det blivit, speciellt kvällar när det fortfarande är varmt, men solen förhoppningsvis inte bränner lika mycket.

Trots att det varit varmt och soligt, är jag nästan dagligen inne och kollar resor till augusti. För tillfället är jag lite osunt fixerad på Zakynthos. Det känns som om jag måste dit, men har ingen aning om varför. Iallafall är det nära till Kefalonia. Vad det blir och om det blir, det lär vi se i slutet av juli.

För två dagar sen fick jag mina sista resultat till gradun. Vilket gav en enorm tyngd på mina axlar. För nu är det faktiskt upp till mig att skriva resultatdelen klart och sen sammanfattning och abstrakt. För det är det jag har kvar. Men då måste jag också skriva. Så nu gäller det att lägga upp någon sorters plan. Hej och hå, det blir nog bra ännu. Jag är iallafall väldigt nöjd med mina resultat. Borde bara analysera dem så att alla blir lika nöjda.

Juni innebär också midsommar, och då åker jag hem för några dagar. Finns en risk att jag lämnar lite längre också. Beror helt på den där lilla grejen i stycket ovanför. Skulle vara skönt att spendera (mycket) tid på villan.

Nu ska jag spendera resten av denna fredagskväll med att förbereda för imorgon, då jag har bokat in en relativt tidig tvättid. Varför? Ingen aning. Hade någon idé om att jag skulle vara aktiv i helg. Så när jag bokade tvättid tänkte jag fortfarande på det, nu tänker jag lite annorlunda.