Hjärtat

Livet gjorde en 180 graders sväng och slog mig hårt i ansiktet, sedan i magen och stack en kniv i hjärtat.

Don’t cry for the horses
That life has set free
A million white horses
Forever to be

Don’t cry for the horses
Now in God’s hands
As they dance and they prance
To a heavenly band

They were ours as a gift
But never to keep
As they close their eyes
Forever to sleep

morttiNu är det iallafall över, jag har inga fler hästar som kan dö. Jag som skulle köpa tillbaka båda två när jag studerat klart. Bästaste Mortti, lova att du tar vara på dig själv, ät så mycket gräs du vill och hälsa åt Nixi. Jag kommer aldrig att glömma dig, min Mortti.

 

Onsdag?

Jag tror det är onsdag idag, så vi kör på det. Det betyder också att jag endast har en hel dag kvar i Nykarleby innan jag igen en gång tar med mig hela halva mitt liv och flyttar tillbaka till Åbo. Fredagmorgon är det tänkt att vi börjar köra neråt, ifall vädret är på den bättre sidan.

Innan det ska jag ha hunnit med så mycket att jag får lite panik jag bara tänker på allt.

Men vi tar denna dag först. Det har varit en märklig dag, jag vaknade 7.20 och kunde inte somna om. Vilket var så konstigt så jag låg i chock i en timme innan jag steg upp. Nyårsafton vaknade jag någongång runt 15 och nyårsdagen vaknade jag 13. Så när jag var pigg klockan 7.20, var det något jag inte kunde förstå.

Idag har jag alltså ätit frukost, ätit lunch och powernappat tre timmar mellan 13-16. Sedan åkte jag på dressyrlektion. Det var tredje gången jag satt upp på hästen Amanda (om man kisar med ögonen kan man tro det är Nixi). Det gick väl lite sisådär, jag hann inte riktigt jobba klart kändes det som.

Efteråt har jag bara ätit mat och duschat och nu ska det rulla ett par Dexter avsnitt innan jag stupar i säng. Jag är trött och det känns bra.

Jag hoppas jag vaknar lite senare imorgon, men inte för sent så jag sover bort hela dagen. Imorgon måste jag till bokhandeln, apoteket och sedan packa allt jag ska ha med mig. Förhoppningsvis träffa lite vänner innan jag åker tillbaka till Åbo.

Jag säger det varje gång, och jag säger det igen, jag vet inte när jag kommer hem nästa gång. Jag har tänkt stanna där till påsken, men det återstår att se, jag har en tendens att mittiallt beställa en tågresa hem.

2013

Hej hörni, jag har väl omedvetet tagit en liten paus här på bloggen de senaste veckorna på de senaste året. Nu är det nytt år, och då gäller det att börja om på nytt.

Jag har inte gett några nyårslöften, för de bryter jag ändå. Det närmaste nyårslöften jag kommer på är:

1. Inte börja röka (jag röker ju inte, så det borde inte vara så svårt)
2. Skaffa gymkort (denna vecka)
3. Kanske springa Nice Run (ifall jag får med vänner)

Lika bra att ge nyårslöften som jag troligtvis håller, det är så ledsamt att bryta löften. Detta betyder ju inte att jag kommer att sitta i soffan och vräka i mig chips och coca-cola. Men tycker jag att jag förtjänar det någon dag, då tycker jag faktiskt att jag är tillåten att göra det.

En okänd person jag följer på Instagram, lade igår upp en bild på sina framgångar under 2012. Och visst, sådana bilder ger en inspiration och motivation. Men ifall jag lägger upp ett sådant mål inom 2013, blir jag bara deprimerad nästa december.

Jag tar en dag i taget och allt löser sig. Nu är det iallafall nytt år och nya möjligheter, ursäkterna är gamla och vi glömmer det förflutna, vi lär oss av misstagen, men vi ångrar inget.