Så var det natt igen

Det är väldigt länge sedan jag har uppdaterat här mitt i natten. Men så var det dags igen. Det här är helt ofrivilligt, jag hade gärna varit trött och sovit. Nu är jag bara trött och sömnlös, huvudvärk har jag dessutom.

Vi bestämde oss för att köpa min sovmaskin, men det jag har haft har jag bara hyrt. Så jag var tvungen att skicka den tillbaka så jag ska få en ny och en alldeles egen. Detta betyder också, tyvärr, att jag inte har använt sovmaskinen sedan tisdag. Redan förra natten var upp och ner och nu ligger jag här med inga tankar på att kunna sova.

Imorgon drar jag till villan för en natt. Jag brukar vanligtvis få sovit lättare och bättre där, så förhoppningsvis fungerar det även denna gång. Nu ska jag försöka sova, hoppas den inte blir någon femtimmars insomning denna gång.

Filmtips

Jag har sett en del filmer den senaste tiden och tänkte bjuda på några trailers, så kanske ni får inspiration att se dessa filmer!


People Like Us


Warm Bodies


Fast & Furious 6


Safe Haven


I Give It a Year

Tumproblem

Jag har försökt se det här med tummen från den positiva sidan. Men nu har det gått fem veckor sen operationen och över sex veckor sen jag har kunnat använda den ordentligt, det börjar ta emot. Jag känner hur handen och tummen blir svagare för var dag som går, jag får lyfta max 1 kg med den högra handen. Det är ett mjölkpaket, ska jag vara helt ärlig tror jag inte jag kunde lyfta mera än så.

Skriver jag för länge får jag muskelvärk, lutar jag mig mot armen blir det stickningar direkt. Jag ska ha detta stöd i en dryg vecka än. Jag längtar till den dag då jag får ta bort det. Då blir det jumppa och rehabilitering som nästa. Tummen ska bli i skick, så jag kan fortsätta spela till hösten.

Fem saker jag vill göra, men kan inte pga detta röda ”gips”.

1. Kasta boll, nu när det varit så bra väder, så önskar jag att jag kunde kasta lite boll med mina vänner.

2. Sticka och virka, ibland får jag stickningsskov, nu vill jag så gärna ta upp sticksömmen och sticka sockor, tröjor, jag vad som helst.

3. Gymma ordentligt, träna ordentligt. Det är tråkigt att springa, bara springa. Min hand håller inte riktigt till cykling.

4. Simma! Jag brukar alltid ta mitt första dopp i maj, nu går det inte.

5. Bada bastu. Bara bada bastu..

Victory

Jag måste bara berätta detta så jag sen kan klappa mig på axeln. Jag har nu i två dagars tid vaknat tidigt på morgonen och stigit upp utan att snooza. Något som för ett halvt år sedan kändes som en omöjlighet är nu uppfyllt. Visst har jag varit trött och dragit mig ett par minuter, men jag har inte somnat om och snoozat en timme.

Det har inte varit den omöjliga tröttheten jag tidigare känt om morgnarna. När det har varit både psykiskt och fysiskt omöjligt att stiga upp ur sängen. Något som mina medmänniskor inte har förstått sig på, något som har varit så jobbigt att förklara. Nu har jag i två dagar lyckats med detta och jag är så lycklig.

Jag minns när jag i höstas bröt ihop. Jag satt gråtandes i sängen med ryggen mot väggen och knäna upp mot hakan. Livet kändes jobbigt och obehövligt. Nu är det något helt annat. Jag gråter inte av trötthet eller huvudvärk, jag gråter inte för att det är jobbigt, utan jag gråter för att jag känner mig lycklig. Jag gråter för att jag har kommit upp från det djupaste träsk jag någonsin varit i.

Jag gråter för att jag har en fantastisk familj och jag gråter för att jag underbara vänner.

Det är en lång väg kvar och det är något jag måste jobba med varje dag för att hållas i det skick jag är nu. Men att en sån här liten grej som att orka upp ur sängen, kan få en människa att bli så glad så hon gråter lyckotårar, det visste jag inte.

Sömnen är viktigare än du tror. Ta aldrig en god nattsömn för givet. Ta tag i det innan det spårar ur. Du är inte ensam.

images (2)

22 år

Det tog 22 år för mig att börja gilla mitt hår. I 22 år har jag gått omkring och hatat mitt hår. Tills idag. Igår fönade jag inte mitt hår, jag somnade med vått hår. Jag kan inte minnas den dag det hände före gårdagen. Jag förväntade mig det värsta när jag tittade i spegeln. Men, ska jag vara helt ärligt var det inte så farligt.

Ska jag vara helt ärlig så gillade jag mitt hår. Något jag aldrig sagt förut. Det var en lättnad. Det är jobbigt att gå omkring och hata sig själv. Visst skulle jag gärna ha längre hår, men det får ta den tid det tar. Just nu är det bra.

Jag har även som 22-åring återupptagit min fotbollskarriär, efter en paus på över tio år. Någon gång i lågstadiet, när jag gick i Skogsparken eller Normen höll jag fortfarande på med fotboll, men det kom en tid då jag var tvungen att välja, då valde jag hästarna. Nu har jag inte möjligheten att välja hästarna, så nu passar jag på att istället sparka lite fotboll.

För att inte förolämpa någon som håller på med någon av sporterna fotboll och amerikansk fotboll kan jag bara säga att sporterna är två helt olika sporter, det går inte att jämföra.

Idag har jag länkat lugnt med en lagom sjuk höft. Jag försökte också få mamma att ge mig tips om hur jag ska springa. För jag blir så led när jag inte orkar, eller det känns som om jag inte kan springa.

Imorgon tillbaka till skolan och vikariera två timmar. Antimodedag, det är trevligt att se att det vår årskurs startade finns fortfarande kvar och har blivit en tradition. På fredag ska jag leka vikarie i tre timmar. Sen helg igen! Veckorna löper fram, juni är på kommande och livet leker. Bara det skulle bli lite svalare.

L’Essenziale

Musiken, låten som spelas från min dator för tillfället är denna

Den är så fruktansvärt vacker och underbar. Jag förstår inte ett ord av vad killen sjunger, men han sjunger med en sådan stor känsla att jag tror honom. Det låter som att något har tagit sjukt i hjärtat för honom. Han är ensam på scen och förmedlar verkligen låten.

Så nu, många dagar efter finalen tänker jag googla texten och se ifall det handlar om kärlek, en gris eller ett krig? Jag tippar kärlek.

Dålig – sämre – sämst

Det är märkligt hur mycket av dagen hänger på hur man vaknar. Idag har det varit en helt värdelös dag. Redan cirka 3.30 vaknade jag med min vanliga magkramp. Där missade jag säkert en timme av min nattsömn. Så när klockan ringde vid sjutiden hade jag inte alls någon lust att stiga upp.

Botade detta med att snooza 20 minuter.

Jag vikarierade även denna dag, men idag gick det långsamt. De flesta hade prov och satt tysta i över en timme. Det enda positiva var att magkramperna hölls borta under hela skoldagen. Tills jag kom hem igen. Kramperna tillbaka och jag däckade i fosterställning i sängen. Powernappade i över två timmar.

Nu har det iallafall ordnat upp sig lite. Kramperna är borta och jag behöver inte ligga dubbelvikt för att kunna leva. Men en hel dag försvann i detta. Så usch, fy och blä, vi hoppas på en bättre dag imorgon.