Tisdag

Tisdagen har vari och fari och jag måste uppdatera här på bloggen. Hela förra helgen spenderades på villan med fina människor och god mat, varierande väder och trevliga diskussioner. Torsdag-söndag var jag i paradiset på jorden, också känt som Granskär, Torsö. Söndagkväll och måndag spenderades sen med de bästa, med filmkväll och dagen efter blev det lunch.

Idag vaknade jag efter 12-13 timmars sömn och kände mig riktigt utvilad. Resten av dagen kände jag mig sugen på något gott. Både sött och salt, jag var riktigt nära att köra till butiken och hämta lite choklad. Men jag kom på bättre tankar och stack iväg till fotbollsplan och tränade fotboll i en och en halv timme istället. Istället för att trycka i mig onyttiga saker. Det är enda sättet att ta bort sötsuget. att träna. Så varför tränar jag inte oftare?

Resten av veckan är ganska ledig, men ändå lite program här och där.
Imorgon: Jakobstad på behandling
Torsdag:
Fredag:
Lördag: Nurk fälttävlan, abstinens
Söndag: Nurk fälttävlan, sen till Åbo. Kontroll på måndag.

Sen ett litet tv-serietips så här på ”sejnon”, tv-serien Under the Dome hade premiär förra natten och det var en succé, iallafall för mig. Jag hade väntat ganska länge på serien och det levde upp till sina förväntningar. Definitivt en serie jag kommer att följa med. Baserad på en roman av Stephen King, det är väl allt jag kan säga för tillfället.

Annonser

Skräcken

Det enda vi behöver frukta är fruktan själv

Jag vet att tandläkaren i sig är inget att vara rädd för. Tandläkaren som människa måste vara den mest förstående människan som finns, iallafall min tandläkare. Men ändå, varje gång jag ska dit känner jag paniken och ångesten komma krypande.

Och det blir värre för varje gång.

Jag kan inte förklara varför jag är rädd. Det är som att förklara varför människor är rädda för clowner eller något annat som är vanligtvis helt ofarligt. Ibland, väldigt sällan kan även dessa vara psykfall, i filmer alltså.

Förra gången jag besökte tandläkaren sade jag i ett svagt ögonblick att det kanske vore bäst ifall jag fick komma på besök två gånger per år, istället för vartannat år. För att tandläkaren ska behöva göra så lite som möjligt när det väl är dags. Så idag var det dag igen.

Redan igår fick jag ta min första medicin och jag sov natten igenom, utan större problem, utan ångest och utan panik. Vaknade, tog resten av medicinen och dåsade till ordentligt. Jag somnade inte, men det var nära. Mamma fick köra mig till tandläkaren och efter en halvtimme var det klart.

Tänk att man ska behöva känna så stor ångest och panik över en halvtimme. Jag menar, en halvtimme det är 30 minuter. Det går hur snabbt som helst. Trots att det bara var en halvtimme hann ångesten tillbaka, paniken kom, trots lugnande jag fått innan. Jag hann tömma mina tårkanaler och önskade att jag skulle dö där på plats, så jag inte behövdes torteras mera.

Tortyr.

Ett ord som förklarar upplevelsen ypperligt. Alla som lider av en fobi vet antagligen vad jag menar. Jag har ganska många småfobier, spindlar tål jag endast utomhus, fåglar är sjuka, clowner är obehagliga. Men tandläkaren är ändå min stora skräck, min mardröm. Och det blir bara värre och värre.

En liten gnutta fruktan för något bestämt är bra. Den dämpar den långt större ångesten för något obestämt.

Finito

Kära Grey’s, det var roligt så länge det varade. Men nu har jag faktiskt inte ett enda avsnitt kvar att se. Jag har sträckkollat alla nio säsongerna och det måste ha varit på rekordtid. Det har tagit max tre veckor. Men jag har dock sett på serien med gott samvete. Jag är sjukskriven och har inte orkat, kunnat eller velat göra något vettigare.

Jag är redo för säsong tio. Jag kan knappt vänta, det finns en chans eller en risk att nästa säsong är den sista. Men det hoppas jag verkligen inte. Jag vill ha mera Grey’s. Till en början var det ingen favoritserie, men nu är det verkligen det.

Frågan är bara, vilket tv-serieprojekt ska jag börja med nu. Någon gammal serie jag ska se om, eller kanske någon serie jag inte sett på förr.

– Private Practice
– Game of Thrones
– The Walking Dead
– Hannibal
– Breaking Bad

Det är några förslag. PP vore mest logiskt, eftersom det är en spinoff på Grey’s. Men jag borde verkligen ge GoT, TWD och Breaking Bad en chans till. GoT började jag på med, men eftersom min engelska inte är den vassaste kniven i lådan, kändes det jobbigt att följa med serien. Det ska inte vara jobbigt att se en serie. Breaking Bad fastnade jag verkligen för, men det lämnade.

Hannibal såg jag ett avsnitt av och blev så att säga hooked, så den lockar kanske mest för tillfället. Men Hannibal har vara en säsong på nacken.

Dessutom har the Killing börjat på nytt. Jag borde se färdigt det först. Nu plötsligt blev det nästan för mycket att se. Men samtidigt så är jag ju sjukskriven till åtminstone 14 juli.

Så att.

Så sönder

Det känns som om jag har blivit tacklad av en linebacker, eller manglad av ett tåg. Jag är så sönder, utan att ha gjort något. Så här passligt till midsommarveckans början har jag fått världens värsta flunssa. Det var kanske det här som min fyradagars huvudvärk ville berätta åt mig. Att jag håller på att bli sjuk.

Nu är det iallafall väldigt nära tills huvudet spränger. Jag trycker i mig burana så ofta som det går, men inget hjälper. Huvudet väger hur mycket som helst, så nacken är helt sjuk och stel. Ryggmusklerna värker och det är bara usligt.

Snoret rinner, bihålorna värker, halsen är sjuk, men febern fattas. Om jag hade ens haft feber hade det varit mera okej. Flunssa utan feber känns så oerhört onödigt. Jag vill bara ligga i sängen och gnälla, men jag har ingen att gnälla åt. Så jag gnäller åt mig själv, så blir jag ledsen på mig själv när jag bara gnäller.

True Blood var iallafall lyckat och bra.

Finally

Äntligen är väntan över, äntligen börjar True Blood igen. Det är cirka tio månader sedan det senaste avsnittet, så det är inte någon kort stund som jag har väntat.

Dessutom är True Blood en av de bästa serierna jag någonsin har sett på. Och introt är det heller inget fel på.

Och en liten tease på det 😀

Lördagens

Jag är så trött och sliten för tillfället. Hemma i Jutas och byter bil innan jag åker tillbaka till Jeppis, där hade jag tänkt spendera mer eller mindre resten av dagen i sängen.

Klockan var 5.33 när jag körde in bilen på gården i Jakobstad inatt (imorse). Jag hade kört Melina till Kronoby flygfält och vi tyckte det kändes onödigt att sova de där få timmarna mellan hemkomst och avfärd. Så ni kan förstå känslan när jag slängde mig i sängen den där tiden. En tid som för några månader sedan betydde att jag skulle somna så småningom.

Vaknade först 13 idag, så jag har inte hunnit med så mycket. Kört hem, det är typ det. Nu ska jag packa lite och köra till grannstaden.