Sista augusti

Sista augusti, tiden går, jisses, bla bla. Imorgon september och skolan som börjar på måndag. Semiredo men taggad med motivation.

Jag är så trött just nu att jag ligger snart raklång på golvet. Det ska bli så skönt att gå och sova.. men först när det är acceptabelt att gå och sova en lördag. Villa avslutning och allt. Skulle väldigt gärna vara hemma och fira, men få försöka göra det nästa år istället.

Igår blev det första riktiga utekvällen i Åbo och den blev helt i studielivets tecken. Jag var hemma igen någongång efter fem på morgonen och vaknade igen runt tio. Det kanske förklarar min trötthet.

Så idag bestämde sig Ida, Melina och jag att besöka Ikea här i Åbo, eller i Reso (Raisio). Gick ett varv och åt sedan lunch. Eller en tre rätters lunch blev det. För ynka 11 euro fick jag en god räksmörgås, 10 köttbullar med för mycket mos och en väldigt god sås, till efterrätt en smarrig chokladtryffelbakelse. Allt detta för mindre än 11 euro. Ikea är snälla mot fattiga studeranden.

Allt jag köpte från Ikea var en blå påse. Så det var kanske inte den bästa shoppingresan, men mätt och belåten blev jag iallafall. Hann dessutom en timme till gymmet innan de stängde idag. Så dagen har varit tröttsam men rolig. Nu Supernatural.

Annonser

Wtf PLL

Vaknade omänskligt tidigt imorse. Redan 6.30 tittade jag på klockan första gången, lagom pigg och lagom utvilad. Upplevde sådan smärta i benet att paranoian sade blodpropp. 7.15 gav jag upp och steg upp istället. Försökte mig på en ny grej med att dricka ett varmt glas citronvatten och ut på en timmes promenad. Idag fungerade det fint. Nu hoppas jag bara på att det är något som fastnar och jag gör det på nytt.

Efter promenaden åt jag frukost och tittade på Pretty Little Liars. Och jag säger: Helskotta! Inte vad jag hade tänkt mig. Det värsta tänkbara. Förstår inte hur jag ska hantera detta. PLL vet hur man ska förvåna och uppröra sina tittare. I dagens avsnitt fick man alltså veta vem som A är. A har alltså varit PLL:s bad guy och försökt förstöra så mycket som möjligt.

Idag var då dagen då mardrömmen blev sann. Den person som jag befarat att har varit A, den person som jag så innerligt hoppats på att inte skulle vara A, så är självfallet A. Visserligen slutade avsnittet efteråt så det finns en chans att det bara är en tillfällighet. Det försöker jag iallafall intala mig själv.

På tal om drömmar hade jag även en riktig mardröm inatt. Berättar inte mera än att den var känslig, privat och jag blev riktigt rädd. Bland det värsta som kan hända hände även där. Nu några avsnitt Supernatural innan jag tar cykeln till gymmet med Ida.

Turku, I’m home!

”Första” hela dagen i Åbo går mot sitt slut. Jag har varit uppe i varv hela dagen och fixat och trixat med det mesta, men visst finns det ännu berg att fixa. Som bland annat mina saker som jag bara slängde in i rummet igår när vi anlände till Åbo. Men det hade jag tänkt ta mig an imorgon. Det känns som en tisdagssyssla.

Kom till Åbo igår runt sjutiden. Åt god mat vid en pastarestaurang och resten av kvällen tittade jag på tv-serier, som det brukar vara.

Vaknade idag så där passligt lite efter tio. Åt frukost och fixade lite kylskåpspoesi (viktiga saker) innan jag lade på mig gymkläderna och hoppade på cykeln (!) till gymmet. Hem igen cirka två timmar senare, hade glömt hur det känns att cykla upp för backen till huset, blä.

Åt en sen lunch och fixade lite mera kylskåpspoesi, vackert värre. Mot kvällen och på kvällen har jag tvättat två maskiner kläder, fixat risotto, ätit och fixat MinPlan. Eller försökt fixa MinPlan, har nu lite på klart vad jag ska läsa för kurser i höst. Kämpa kämpa.

Ska nu så småningom ta mig till sängen och somna. Känns skönt att jag inte har spenderat någon extra tid i sängen idag. Imorgon är det full rulle igen.

Måste bara berätta att jag har fastnat för Supernatural. Jag har börjat se serien säkert fem gånger, men alltid slutat efter första avsnittet. Nu har jag sett klart hela första säsongen och planerar på att hinna se de resterande sju säsongerna innan säsong nio börjar i oktober. Lycka till åt mig och nu knäpper jag på ett till avsnitt.

Träningsmusik

Musik som inspirerar mig, musik som motiverar mig, här är fem låtar som måste finnas på min spellista när jag tränar.


”Feeling my way through the darkness, guided by a beating heart, I can’t tell where the journey will end, but I know where to start”


”You can go the distance. You can run the mile. You can walk straight through hell with a smile.”


”Look, if you had one shot, or one opportunity to seize everything you ever wanted. One moment, would you capture it or just let it slip?”


”I don’t care, I love it.”


”I never feared death or dying
I only fear never trying
I am whatever I am,
Only God can judge me, now
One shot, everything rides on tonight
Even if I’ve got three strikes, Ima go for it,
This moment, we own it
And I’m not to be played with
Because it can get dangerous
See these people I ride with
This moment, we own it”

Det sista

Tar en paus från packningskaoset och uppdaterar en väldigt öde blogg. Det har varit full rulle hela veckan och jag har inte ens tanken att skriva något inlägg. Imorgon åker bilen, sakerna, pappa och jag till Åbo. Så dagens bekymmer, problem och ”vill inte” har varit att packa.

Jag ogillar verkligen att packa. Därför skjuter jag alltid upp det till sista stund, vilket gör att jag hatar att packa ännu mera än tidigare. Men nu har jag det mesta nerpackat och bara småsaker som fönen och sådant kvar. Ikväll blir det en sista kväll i Nykarlebystad och tillbringas med de bästa.

Eftersom vi åker ner till Åbo tidigt imorgon tvivlar jag på att jag hinner med någon träning imorgon. Kanske en kvällspromenad om jag orkar efter all flytt. Och eftersom jag visste tidigt denna vecka att jag inte skulle ha så mycket extra tid till helgen tog jag ett dubbelt pass redan i tisdags. Vilket leder till att dagens gym blev det sjätte träningspasset denna vecka.

En vecka med många berg och djupa dalar. På onsdagen vaknade jag upp med sjuk hals och lite smått förkyld. La in en burana och ordinerade strepsils åt mig. På eftermiddagen kände jag mig ändå relativt pigg för ett gympass, men tröttnade rätt snabbt. På torsdagen var halsen bättre, men en liten förkylning fanns i kroppen, på med löparskorna och ut i elljusspåret. Det kändes bättre, men valde att vila på fredagen. Både för att vila kroppen och för tidsbrist. Idag kändes det mycket bättre när jag vaknade.

I onsdags var det även första gången på typ fyra veckor som jag inte var motiverad att träna, det höll i sig även torsdagen och fredagen. Men idag var motivationen på topp igen, kanske för att jag kände mig frisk igen.

Måndag: gym, 2h
Tisdag: powerwalk 7,5km 75min + backträning ~1h
Onsdag: gym, 1h15min
Torsdag: 5x1km, 45min, gå-spring-gå-spring-gå
Lördag: gym, 2h15min

Nästa vecka tränar jag i Åbo och försöker fixa allting klart till skolstarten, får se hur mycket jag hinner uppdatera då.

Till sist vill jag tacka för denna sommar och tack för att jag fick vila och fokusera på mig själv och bli frisk själv. Det gav grym motivation till hösten, det var detta jag behövde. Tack och vi ses kanske nästa sommar. Tack Nykarleby och tack familjen och tack vännerna.

Ett steg i taget

Ofta har jag fått höra att jag borde skriva en bok om vad jag äter och inte äter. Och återigen medger jag att ja, jag är väldigt känslig mot mat och mat. Men det är något jag jobbar med och jag vill försöka börja äta något som jag kanske totalvägrat med tidigare. Idag var en sådan dag.

Jag är inte någon människa som är förtjust i tomater och jag hatar varma tomater. I sallader går det bra, men lagar jag själv sallad lämnar jag ofta bort tomaterna. När det gäller varma tomater väljer jag alltid bort dem. Men idag tänkte jag att jag skulle försöka, så jag fixade en tomatomelett åt mig till middag. Det var inte gott, men det var inte äckligt heller. Så kanske jag börjar äta varma tomater så småningom.

Jag tar ett steg i taget och försöker med något nytt nu som då. Men ingen stress eller panik. Jag har nu funderat en stund på vad nästa utmaning blir. Vad jag kunde försöka börja äta som nästa. Kanske kvarg? Det känns inte som en omöjlighet.

MEN det finns fortfarande det som jag aldrig någonsin frivilligt skulle äta, ärtsoppa, russin och ananas. Det kommer aldrig att ändras.