Tråk på tåg

Jag åker tåg och jag har tråkigt. Så varsågod, en lista!

Du heter: Minna

Smeknamn: Har inget smeknamn, när jag var liten ville jag så gärna ha ett smeknamn men det kom aldrig något. Idag är jag nöjdare över att inte ha något smeknamn. Nu för tiden är det väldigt sällan jag använder smeknamn på människor, om det nu inte är något som personen i princip har övergått till att heta. Jag tycker långa namn är fina, så då använder jag de långa namnen åt människorna också.

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Lisa Nilsson – Långsamt Farväl eller Coldplay – Fix You

Beroende av:
Facebook?

Vad tror folk om dig?
Jag har ingen aning, antagligen att jag är jätteblyg.

Vad får du oftast komplimanger för?
Mitt hår, som jag hatar. Kivat.

Hur imponerar man på dig?
Om du vet vem du är, om du står med båda fötterna på jorden, om du beter dig vuxet men fortfarande har lite barnasinne kvar. Plus i kanten om du har en fin tatuering att visa upp. Och flera plus i kanten ifall du är intelligent.

Brukar du skratta för dig själv?
Ja, ibland tänker jag något sjukt roligt som jag bara måste skratta till.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
Från VR, bekräftelse om min tågbiljett.

Hur svarar du i mobilen:
Beror väl lite på vem som ringer. Är det någon jag känner brukar jag säga ”Hej”, någon jag inte känner så blir det väl namnet. Och om det är någon jag känner väldigt bra så kan det väl blir lite vad som helst.

Vem ringde du senast?:
mamma

Vad sa den du senast pratade med i telefonen:
Typ: okej, jag kommer dit då

Antal timmar sömn inatt:
sju timmar

Brukar du komma i tid:
Oftast i tid. Iallafall före jag började på uni, nu har jag fått arbetsskadan akademisk kvart.

Hur känner du dig nu:
Trött och lite sliten, men också glad och lycklig för jag är på väg hem.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart, sorgligt men sant. Tycker att svart är den enda färgen jag egentligen passar i och känner mig bekväm i.

Vad tycker du om fötter:
Jag hatar fötter. Piste.

Vad saknar du:
Meja!

Hade du en bra kväll igår:
Ja verkligen! Glöggrundan 2.0 levererade och jag hoppas det kommer igen nästa år.

Favoritdryck på morgonen:
Dricker typ bara vatten, så vatten.

När brukar du oftast gå och lägga dig:
Beror lite på, ibland elva, ibland två.

Är du blyg?:
JA! och jag gillar det verkligen inte.

Sysslar du med någon idrott:
Absolut, jenkkifutis och volleyboll och gym. Det är väl det jag sysslar med. Fotboll om somrarna också.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Well, egentligen så tror jag inte vid första ögonkastet, utan det är något du fastnar för vid det första ögonkastet som gör att du vill fortsätta lära känna personen och se vilken sorts typ det är. Från det kan kärlek bildas. Så i och för sig kan man säga att det är kärlek vid första ögonkastet, men inte bokstavligt.

Har du spytt offentligt:
Ja, roligt nog endast vid sjukhus.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag:
Testa ifall fördomarna stämmer, vad är lättare, vad är svårare?

Är du nöjd med ditt liv:
Just nu är jag så nöjd som jag kan bli för tillfället. Men det betyder inte att jag är färdig med mitt liv. Det är mycket jag vill uppleva, det är mycket jag vill se, jag tror jag kan bli nöjdare, men just nu är jag nöjd med mitt liv.

Är du bortskämd:
Ja. Host. Det är jag. Med jag medger det också.

Vad gör du i morgon:
Imorgon är det söndag, första december och då ska jag sova, alternativt leka i snön.

Vad är det värsta du vet?:
Tandläkaren. Det är det absolut värsta jag vet.

Har du bra vänner och äkta vänskap?:
Ja, det har jag.

Vad är det finaste du fått?:
2004 fick jag en häst, jag kan lugnt påstå att Nixi var det finaste jag någonsin fått.

En speciell dag du minns:
2.10.2004, dagen jag fick Nixi. Lyckligare dag finns inte.

Du samlar på:
Damm och halarmärken?

När grät du senast:
Antagligen någongång då jag såg en film eller en tv-serie.

Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Betala bort studielånet och resa.

Vill du gifta dig:
En dag i framtiden, ja.

Vill du ha barn:
Möjligtvis någongång i framtiden.

Är du musikalisk?:
Haha, absolut inte. Finns inget musikaliskt i min kropp.

Vad dricker du helst när du är törstig:
Vatten

Bor dina föräldrar tillsammans:
Ja

Har du någon gång gråtit dej till sömns:
Ja

Biter du på naglarna:
Det är från och till. Förr gjorde jag det väldigt mycket, men nu har jag oftast nagellack på naglarna och nagellack är inte det godaste. Ifall jag är stressad och känner behov att bli avslappnad så är det väldigt skönt att bita bort en bit av nageln. Jag försöker dagligen att undvika att bita på naglarna, men det är inte så lätt. Nu har jag haft en bättre period på några veckor och jag har inte bitit alls. Jag har till och med klippt naglarna flera gånger utan att ha bitit emellan! Så det blir kanske bättre.

Den bittra verkligheten

Är det inte det ena, så är det det andra.

Jag som har haft flow i allt som heter träning, sen stiger jag snett och det känns som om resten av året är förstört. Iallafall kändes det så igårkväll, idag är det redan lite bättre. Men fortfarande känns det helt värdelöst.

Det var på träningen igår som jag steg snett, jag stannade upp en stund i träningen och kände efter, böjde foten och kollade om jag kände något direkt efteråt. Men då kändes det okej, då trodde jag att allt var bra. Jag snörade på skorna igen och fortsatte träningen.

Det var först på kvällen, när jag låg i sängen som jag märkte av att det tog lite extra sjukt. Så sjukt att jag inte kunde sova och skulle hämta värkmedicin. Då märkte jag att jag inte kunde gå, eller endast med hjälp av väggarna. Idag känns det som sagt lite bättre, men det kan också vara för att nu har foten fått vila över natten. Jag får se hur det utvecklar sig. Hoppas jag kan gå imorgon iallafall, då är det Glöggrundan 2.0.

Och annat som är helt värdelöst, läste på tidningen om skinnstöld i Nykarleby. Usch. Tänk att folk inte vet skillnad på ditt och mitt och vårt. Många ser inte detta som någon big deal, men tänk hur det skulle vara ifall ett annat ”storföretag” i nejden skulle vara med om samma inbrott och stöld. Det skulle bli kalabalik. Hur kan det vara sån stor skillnad på företag och företag?

Tur jag ska hem nästa vecka, pälsfarmning är lite känsligt här i Åboland.

Måndag

Det är måndag och förra veckans träning kommer här

Måndag: jefu 1h30min
Tisdag: pw 4,5km, 45min
Onsdag: jefu 1h30min
Torsdag: gym 1h15min
Lördag: gym 1h30min

Idag har jag känt glädje. Trots trötthet när jag vaknade tänkte jag inte en endaste gång på att somna om. Istället hoppade jag upp ur sängen, ställde mig och cyklade till skolan på föreläsning. Organisk-kemisk analysteknik, det enda inom OK som verkar vara intressant.

Föreläsning alltså mellan 10-12 och sen hem och äta ägg. Energin var på topp vid gymmet, så på topp att jag bestämde mig för att försöka springa lite på löpbandet och det fungerade! Foten kändes prima, jag dog inte. Efter 30 minuter kände jag av litet i vänster smalben, då bestämde jag mig också för att sluta. Under de 30 minuterna som jag sprang så ville jag inte sluta en enda gång. Konditionen höll, jag var glad och allt var fint!

Nu får vi hoppas att det hålls så här, eller blir bättre. Minuterna längre och km likaså. Efter gymmet in till Lidl och köpa 700 gram maletkött och hem och fixa sås till mat.

Psyket

Det är mycket som har ändrat det senaste året. Här om veckan läste jag igenom mina blogginlägg från förra hösten och nu från våren och kan bara konstatera hur mycket bättre jag mår psykiskt.

Jag anser att det krävs mer än att ändra sina matvanor eller träningsvanor för att börja må bättre. Det är mycket som hänger på psyket. Ovanor är svåra att bryta ifall tankesättet hålls på samma vis. Du måste ändra hela din mentalitet och börja tro på dig igen.

Livet blir så mycket bättre ifall du mår bättre. Det finns så mycket mera du kan njuta av ifall du mår bra. Det finns så mycket mera du kan göra ifall du tror på dig själv.

8 oktober 2012
”Jag börjar bli riktigt led över att inte få någon sömn på kvällarna och nätterna. Jag minns inte den dag jag somnade innan två på natten. Och så har det hållit på i två år. Jag är bara så trött hela tiden. Jag är bara så trött på att vara trött hela tiden, jag är så trött på att inte sova, jag är bara så trött.”

Det var början till allt ont, här borde jag ha försökt ändra mina vanor. Med tanke på hur dåligt allting blev så var två på natten egentligen inte så stort problem. Det är lätt att vara efterklok, det är lätt att i efterhand se var något gick fel.

16 oktober 2012
”Jag får ångest när jag tänker på att sova, jag får ångest när jag ska sova, jag får ångest för att jag inte sover, jag får ångest när jag tänker på sängen.”

Nu, över ett år senare ser jag inte sömnen som något ångestframkallande. Jag ser sömnen som något fridfullt, det är då jag samlar krafter, jag är inte rädd för att sova.

20 november 2012
”Under den senaste veckan har jag sovit väldigt mycket, varje natt åtminstone 12 timmar, en del nätter till och med närmare 16 timmar. Lediga dagar har jag vaknat fyra på dagen och gått och sova igen tio på kvällen.”

Nu, ett år senare räcker 8 timmar sömn. Jag kan stiga upp ur sängen, jag kan gå till skolan på föreläsningar som börjar på morgonen. Ifjol kämpade jag med föreläsningarna som började ett, nu ser jag glädjen i att gå till skolan.

23 februari 2013
”Jag sover ibland bättre och ibland sämre, jag orkar inte bry mig mera. Ibland sover jag inget alls och så är hela veckan förstörd. Men ibland sover jag bättre och då flyter dagarna hur bra som helst.”

Vändpunkten. Efter detta besökte jag ett antal läkare, tog prover, men allt visade negativt. Det var runt påsken som jag träffade den ”professionella” personen som tog mig på allvar. Den första personen (förutom familjen) som ville hjälpa mig. Det var han som berättade att det kunde bli bättre, att det finns hjälp. Jag fick beviset att något var fel. Men det gav mig också hopp om att det kan bli bättre.

Tack vare detta börja psyket så småningom tro på människan den hade. Det tog sin tid, men precis allting blev bättre. Jag fann motivationen, inspirationen och jag såg allt positivt igen. Det tog sin tid, men jag började sova bättre. Det tog sin tid men jag började må bättre.

Ett väldigt råddigt och kanske lite konstigt inlägg, men jag ville bara skriva av mig. Jag har inte varit med om mycket, men det här har jag varit med om. Det ska inte jämföras med någon som varit med om en naturkatastrof eller en allvarlig sjukdom. Men jag vill bara berätta för er, ifall det finns någon som har samma problem som mig, ta tag i det nu, eller var beredd att kämpa med det senare. Men det blir bättre. Det blir så mycket bättre.

This thing called life

Bloggen lider, men det betyder väl att jag har ett liv? Eller? Kan inte precis påstå att jag levt den senaste veckan. Idag var egentligen första dagen på hela veckan som jag verkligen slappnat av och tillåtit mig själv att njuta.

Sen senast har jag i princip gjort fyra saker, skolarbeten, tränat, skrivit tent och sovit. Jag har fått mina labbrapporter godkända, så inga sådana kvar före jul. Jag har skrivit antagligen mitt livs sämsta tent, det är ett under ifall jag blir godkänd. Jag har äntligen fått träna med full utrustning i jefu, känslan är underbar, tacklingar ❤

Från och med nu, fram till jul har jag endast en deadline per vecka och endast en tent kvar. Just nu känns livet lite bättre och för att göra livet ännu bättre gick jag omkring i butikerna i stan idag och köpte nya vinterskor. För att jag kan och för att jag ville belöna mig själv. Något annat än vinterskor kom förstås också hem, men jag intalar mig att allt jag köpte, det behövde jag. Jag fick även öppnat mitt julklappskonto.

Det negativa med att slappna av är att jag nu direkt känner mig sjuk. Halsen har blivit sjuk, hostan är här och huvudvärk dygnet runt, varje dag. Jag brukar säga att jag inte har tid att bli sjuk, men egentligen så har jag tid, precis just nu. Det vore onödigt och jag skulle helst hoppa över det. Men ska jag bli sjuk och föredrar jag nu framöver om någon vecka, eller till jul.

Och på tal om jul, det här var också veckan jag började höra på julmusik. Så nu fattas bara snön. Snö som tydligen kommit i Österbotten. Ibland önskar jag att jag vore där.

Awesome


Får se, får se, jag skulle så gärna gå, men vi får se.. När jag har bestämt mig för att jag ska gå och det fortfarande finns biljetter kvar, då är det meningen att jag ska gå, finns det däremot inga biljetter kvar då, så då är det inte meningen. Men tänk vilken känsla och tänk vilken upplevelse.

Det går bra nu

”Det är ingen konst att vara lycklig, när allt är bra”

Måste bara få dela med mig av den fullkomliga lyckan jag känner just nu. Allt är helt fullkomligt underbart, det gör ingenting att jag har tusen uppgifter att göra, för förra veckans tentresultat kom idag.

Jag gick upp för trapporna till tredje våningen i Gado. Spänd och nervös och förväntade mig det värsta, egentligen ville jag bara se ifall jag var godkänd eller om jag behövde skriva om tenten. Men, ett stort men, jag söker upp min matrikelnummer och där bredvid står en fin och underbart vacker femma (5).

Jag har varit löjligt lycklig hela dagen, ungefär såhär
happy-chemist
tycker jag är värd att vara såhär glad. En femma i spektrometrins grunder, det här ska firas, någongång i framtiden!