När livet har lite paus

Jag har de senaste dagarna haft lite paus i allt det som heter liv och ansvar. Jag har varit så ung jag är meningen att vara och bara tagit dagarna som de kommit. Sömnkontot har nästan varit på minus och början av gårdagen var inte den bästa. Men, det var inte den sämsta heller.

Jag har inte sovit tillräckligt och jag mår inte till 100 procent idag heller. Jag borde ha haft mera kläder på mig i helg, jag borde ha förstått bättre, det är ändå mars. Men resultatet av för lite kläder, ickestängda jackor och svettiga danskvällar gav mig en ordentlig förkylning. Nu hoppas jag bara det går om så snabbt som möjligt. Pampas Nationaldag är det förstås jag pratar om. Jag har otroligt mycket bilder, men inga bilder är tillräckligt vettiga att visa här. Så random, så roligt, så ROLIGT!

Verkligheten kom ikapp mig i morse. Jag har fyra skolarbeten som borde göras med deadline denna vecka. Omöjligt att få tag i en bok jag borde ha som källa till ett arbete med deadline på fredag. En ny kurs som börjar imorgon (mejl kom idag, huippuskola). Ett arbete med deadline på onsdag, som absolut måste inlämnas i pappersformat. Nå, ska se hur det blir. Har inte riktigt möjlighet att åka till Åbo imorgon…

Det om det. Den senaste uppdateringen.

12/52

Sådan kroppslig utmattning som jag kände igår, är det väldigt länge sen jag har känt. Efter två svåra nätter, följde en sen men trevlig natt med en tidig morgon. Dessa tre nätter har jag räknat med att jag sovit totalt tolv timmar. Igår var jag så färdig, så slut, så trött, så jag lade klockan tolv timmar fram och somnade på direkten och sov klockan runt. Igår spenderades dessutom ca tio timmar utomhus(ish) vid Ypäjä. Vaknade i morse, lite mera utvilad än igår, men visst ska det bli skönt att sova ikväll också.

Nå hur som helst, förra veckans träning. Dålig träning. En vecka med mycket program, mycket skola, mycket tågåkande och helt enkelt bara helt mycket att göra. Jag vet att det är hur man prioriterar, och jag vet att man alltid borde hinna träna en timme. Men ibland räcker bara inte dagarnas timmar till och då sitter du där på kvällen och funderar var gick det fel. Det kan också vara detta som är orsaken till att jag sov så dåligt två nätter förra veckan. Jag sover väldigt mycket bättre ifall jag har tränat på dagen. Jag har lättare att slappna av och lättare att somna.

Måndag: gym 1h30min, axlar och rygg
Tisdag: gym 1h30min, armar och bröst
Onsdag: 1h fys + ordentligt med stretch
Torsdag-söndag: vila

Torsdag: labb, match + skolarbeten
Fredag: –>Vasa, föreläsning hela kvällen
Lördag: föreläsning till 15, träffa nya familjemedlemmen, –>Åbo, utekväll
Söndag: Ypäjä nästan hela dagen, på kvällen för trött för att göra något

Vill dock poängtera att jag dagligen gjort plankan och är i skrivande stund uppe i två minuter. Bara tre kvar då… Någon som har tips på hur man får tiden att gå snabbare när man plankar?

Nu ska jag ta mig an lite fysikuppgifter och kanske en eller två labbrapporter. Skolarbeten börjar komma på hög nu igen. MEN den labbkurs jag går nu är den sista för denna vår, den semisista för kandin, beroende på vad jag tänkte skriva om i kandin. Men ingen panik för mig, jag tar det i min egen takt och jag vill först och främst må bra när jag gör det.

Sju

I brist på annat tänkte jag berätta sju saker om mig själv, sju saker du/ni kanske inte visste om tidigare.

1. Det enda övernaturliga jag tror på är karma. Eftersom detta är ett rätt så känsligt ämne för de som t.ex. tror på spöken, så håller jag mig ofta väldigt tyst ifall detta diskuteras. Alla har rätt att tro på vad de vill, men det där med bevis är nog ändå min grej.
2. Jag är en väldigt lättpåverkad person, men har aldrig fallit för grupptrycket. Antagligen beror det på min enorma envishet.
3. Jag kollar NHL.com varje morgon när jag vaknat. Kollar igenom nattens matcher och ser vilka finländare som lagat mål. För lite över ett år sen, kollade jag matcherna live under natten, eftersom jag inte kunde somna. Mycket bättre nu.
4. Siffror. Finns det tal att välja, väljer jag alltid 13. Främst för att gå emot alla andra som anser det vara ett oturstal och för att jag fyller år den trettonde. Jag har aldrig förknippat det med otur. Siffror och tal betyder något speciellt för mig, det finns en känsla bakom varje tal, ifall de tilltalar mig eller inte. Tal där det finns en trea, eller tal som går att dela med tre är extra omtyckta av mig. #nörd
5. Julpyntet är fortfarande upphängt i lägenheten! Det är ju bara 9 månader till jul igen.
6. Jag är en råddig person när det gäller mitt rum och de mesta av mina saker. Jag är en strukturerad person i mitt huvud och när det gäller böcker och filmer. Varje bok, varje film, varje tanke, har sina egna sorterade platser i bokhyllan, filmhyllan eller i mitt huvud.
7. Tidigare kunde jag inte gå med lackade naglar. Nu kan jag inte gå med olackade naglar. Nu känner jag mig naken utan nagellack och kunde t.ex aldrig gå på kalas eller fest utan nagellack. Dessutom behöver det vara mörkt nagellack.

11/52

Nå, bättre sent än aldrig. Skyller på att jag åkte tåg hela gårdagen och att jag faktiskt för en gångs skull gjorde vettiga saker under tågresan. Men här kommer förra veckans träning. Lite problematiskt med tågresor hit och dit och annat program, som jag kanske prioriterat lite mera, eftersom det inte är så ofta jag är hem.

Måndag: gym 1h30min, axlar och rygg
Tisdag: gym 1h30min, armar och bröst
Onsdag: länk 5km, 36min
Torsdag: vila
Fredag: gym 1h15min, mage
Lördag: vila
Söndag: vila

King of the world

Nyduschad efter en 5km länk på Åbos gator.

1km – relativt lätt
2km – usch, fy, blä, musiken tystnade i hörlurarna och allt var tungt
3km – ganska lika som första km
4km – halvdöd, men sluta nu eller fortsätta, lite extra energi har jag
5km – ren och skär envishet, MEN jag klarade det

Efteråt kände jag mig lite som Jack i Titanic, jaa, pre-katastrof isåfall.
)

Det jag vill säga är att det viktigaste är väl att man tävlar mot sig själv. Ser sin egen framgång i det man försöker bli bättre i. För mig är 5km en big deal, jag har aldrig sett vitsen i att springa, jag har aldrig sett det roliga i att springa. Men först nu, denna vår, känner jag inget hat efter en springtur. Jag gillar det mera och mera och det blir till och med en springtur per vecka. För andra är kanske 5km en kort länk, till er säger jag: jaha. Det är ganska tillräckligt för mig.

Den här onsdagen

Dagarna går, men som jag konstaterade för någon dag sen på instagram, så märker jag att dagarna går. För ett år sen flöt dagarna ihop och jag visste inte vilken dag det var. Men nu, visst går dagarna lika fort som tidigare, men nu märker jag att dagarna går.

Den här onsdagen började halv tio, läste ett meddelande som jag fått några minuter tidigare, kände oron växa i magen. Fick en timme senare den glada nyheten att jag blivit faster för tredje gången. En liten flicka fick se världen idag. Nu ska vi bara hoppas att vi i världen gör världen så varm som möjligt för denna underbara flicka.

Faster-Minna gick till skolan och skrev tent. Tenten gick kanske bra, skrev på det jag kunde, satsar mest på godkänt. Hela jag log när tenten var över. Så skönt att det är över, för denna gång. Ser ingen tent inom de närmaste veckorna, skönt så.

Efteråt gick jag en omväg till stan och köpte en liten body åt lilla flickan. Hem igen och bokade tågbiljett hem. I morgon gäller det, första tågresan på typ ett halvt år och första gången hem till Nykarleby sen januari. Det ska bli kul, riktigt kul. Jag hoppas förstås på en Vasaresa också. Samtidigt började jag fundera på tågprisen. När jag började studera (låter som om jag studerat i en evighet, som jag visserligen nästan har) så kom man sig till Bennäs på 27 euro, i dag kostade biljetten över 42 €, vad händer i världen?

Vad mera? I dag ska jag ännu hinna plocka undan, städa och diska. Samt ta mig en tur i lenkkitossona (bästa ordet ever). Skönt att inte ha någon tent att läsa på!