Begränsad

Datorn och internet fungerar inte riktigt som det ska. Fortfarande. Så all internet som jag behöver använder jag via telefon. Tur att jag har en så bra telefon så jag får gjort det jag vill göra med just den. Min gamla hade jag nog kastat ut genom fönstret så snabbt det hade börjat krångla.

Men jag känner mig begränsad, trots allt. Jag skriver inte blogg lika ofta, framförallt läser jag inte bloggar lika ofta och känner mig helt efter när jag äntligen har tid att läsa.

Jag ser på tv-serier via telefonen på den enorma typ tre-fyra tums skärmen. Nu har jag blivit så van, så det går att se på detta vis. Det är höst och äntligen har de flesta serierna börjat på nytt. Vissa börjar nästa vecka, någon i oktober. Men det känns som om det är dags för rutiner på nytt. Serierna som jag ser mest fram emot denna höst är: The Vampire Diaries (får se ifall jag fortsätter eller om vårens säsongsfinal förstörde hela serien?), The Blacklist (första avsnittet på andra säsongen kom igår och det var minst lika bra som första säsongens avsnitt), The 100 (bara så fantastisk serie), Once Upon a Time (Frozen kommer med i serien, hur kan man inte vänta på det?), Modern Family (bästa komediserien på tv just nu!). Plus typ tusen andra serier.

Sörjer redan att Dallas har haft sin säsongsfinal och chocken som lämnade kvar efter det avsnittet är fortfarande hos mig. Galet hur en tv-serie kan ge så många känslor.

Träningen går väl på som den gjort de senaste månaderna. Bara att jag nu har två jefupass i veckan, 3-4 gympass i veckan och 1 övrig eller 1 vilodag beroende på hur mitt övriga schema ser ut. Känner att det mesta går framåt i gymmet. Tränade ryggen igår och kunde dra upp mig en och en halv gång med -15 kg:s hjälp. För ett år sen klarade jag en med typ -50kg:s hjälp. Så det går framåt. Sakta men kanske säkert. Innan jag fyller 24 ska jag kunna dra upp mig själv, huh, då var det sagt. Tunga 55 kg har jag klarat i bänkpressen, men vågar inte riktigt låta det gå så djupt när jag är själv.

Tack för mig, det var en liten update om mitt liv. Jag har börjat sticka igen och det är ju otroligt roligt!

Friday I’m in love

Med fyra timmars sömn på sömnkontot från förra natten tackar jag alla att inget speciellt händer denna fredag. Fyra timmar, eftersom det där jädrans badrummet ställer till bekymmer, inte bara på dagarna. Kunde inte somna, eftersom det blev stockat igen och jag ville bara ge upp. När det är något jag funderar på, då kan jag verkligen inte sova. Mina tankar måste vara rena och uttömda inför natten. Något jag lärt mig den svåra vägen.

Men förra natten blev det inte riktigt så. Illamående, ångest och stress gav att jag kollade på klockan en sista gång lite före fem. Vaknade igen lite över 9 med samma känslor som kvällen innan. Samma rumba igen, ringa hyresvärden, få hit en rörmokare, tacka rörmokaren för hjälpen och ringa hit honom igen om en vecka. Vi får hoppas det inte blir så, denna tog oss verkligen seriöst, flyttade på det där förbaskade duschskåpet och fick troligtvis upp allt som har fastnat.

Under hela denna procedur befann jag mig i skolan på räkneövning. Trött, sliten, stressig, svag, hungrig. Hela denhär rambambulan gav så dålig feelis att jag säkert hade spytt ifall jag ens försökt äta frukost eller lunch. Fick lite bättre feelis efter att jag förstått räkneövningarna och löst dem, fick en lite positiv boost att jag har valt rätt ämne, det är ju roligt med kemi! Rätt sorters kemi. Oorganisk.

Resten av fredagen har jag bara slappat, ätit makaronilåda och sett på två favoritfilmer. Wicker Park (Josh Hartnett) och Step Up (Channing Tatum).

Jag hade tänkt tvätta kläder idag, men någon i huset hade varit så snäll och tagit min tvättid. Då blev jag lite bitter. Väldigt bitter. Vem gör sådant? Hur har man samvete till det??

Kaos

De senaste två veckorna har varit totalt kaos hos mig, både där hemma och i mig själv. På kvällarna har jag inte kunnat varva ner, sömnen har blivit förstörd och jag har igen blivit påminnen om att jag inte kan göra hur som helst med sömnen. En dag, den enda dagen på hela veckan då jag är tvungen att stiga upp lite efter sju, så var det förstås den natten som blev som mest förstörd. Stirrade i taket till klockan tre och konstaterade att det här går absolut inte. Gav upp, flyttade fram klockan och somnade inom en timme.

Sen har vi haft helt totalt kaos i lägenheten de senaste veckorna. Stopp i typ alla rör och badrummet helt översvämmat. ”Vatten” har kommit upp ur duschen om man duschat, tvättat händerna eller spolat. Ringt hyresvärden femtielva gånger, haft flera rörmokare på besök. Försökt få det fixat, stopp i avloppen på nytt, ringt igen. Att det inte bara kan lösa sig, bokstavligt.

Kaos i magen. Magen har haft en sämre period de senaste veckorna, antagligen för att jag har stressat så mycket som jag har gjort. Äter eller dricker jag något före 11 på dagen krampar magen och jag ligger i fosterställning och kan inte göra någonting. Det är ju roligt! Not. Känner också att jag reagerar på det mesta. Det mesta jag äter leder till kramp. Iofs så har det alltid varit så. Men nu är det värre, det är vätska eller mat, alltid kramp. Börjar bli riktigt led detta. Det hindrar något oerhört min vardag. Men det är väl också något jag måste leva med. Jag kan inte heller lämna bort något i vad jag äter, eftersom jag ibland kan äta det som nästa gång ger sådan kramp. Idag drack jag ett glas vatten halv tio och magen krampade sådär lagom när jag gick till skolan.

Kiva inlägg, men livet är inte alltid underbart.

Men igår var det faktiskt ganska underbart. Första jefu-träningen för året och all stress, all kaos, allting släppte för de två timmarna som vi hade träning. Idag är jag lagom mör i benen och ryggen, det känns också lite extra i benen eftersom jag tränade benen i lördags i gymmet. Till och med gymmet har fått lämna pga stressen och kaoset i mitt liv, endast två gympass förra veckan, det känns verkligen inte bra. Så småningom lättar livet, förhoppningsvis, och jag har tid att planera in gympassen bättre. Förhoppningsvis.

[update] på tal om kaos och varför jag inte syns till på min blogg eller andra bloggar så kan jag meddela att min dator har sagt upp kontraktet till vårt internet. Och jag orkar inte bry mig. Det är minsta stressen i mitt liv för tillfället.

Too school for cool

Jag vet inte när jag sist varit så oförberedd på att börja skolan för hösten. Jag minns i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet, då det alltid skulle vara ny väska, ny penal, nya pennor, nya kläder inför skolstarten. Annars blev skolåret förstört. Söndagen spenderades största delen i sängen efter en helt random och kul lördagskväll. Så först på kvällen igår kollade jag upp vilka kurser jag skulle ha och var jag skulle vara och när. 

Tur att jag märkte då att jag började först 10 idag. Hade det stått 8 hade jag nog gråtit länge och vägrat gå utanför dörren imorse. Men 10 började första föreläsningen för detta år. Och det var faktiskt en av de roligare föreläsningarna jag varit på under många år. Så roligt när föreläsaren är så begeistrad i sitt ämne att man ser hur ögonen lyser upp ifall man frågar något. 

Med gamla byxor, gammal tröja och gammal jacka begav jag mig till skolan idag. Det som var nytt var mina ögon och mina Superman-sockor. Och som rubriken sägen så är jag inte så cool. Jag har aldrig känt att jag passat in i egentligen någon av skolorna jag har gått i. Jag har väldigt svårt att träffa nya människor, väldigt svårt att skaffa nya vänner. De vänner jag har är så underbara, men jag har ingen aning om hur vi har blivit vänner. Hur skaffar man nya vänner? Är det inte bara så att man mittiallt är vän med någon? 

Vet inte riktigt vad jag vill få fram av detta inlägg, men tänkte dela med mig lite av mig själv. Tur att jag trivs att vara ensam, det är inte som om jag vore beroende av sociala kontakter, som några jag känner. Men tack för mig, jag har några timmar till att göra saker innan nästa föreläsning börjar. Gaaaah. Tråkföreläsningen.