19 dagar

Det är nu endast 19 dagar till jullov, eller till mitt jullov iallafall. Jag vet människor som får jullov redan under nästa vecka. Egentligen känner jag ingen panik, jullovet kommer då det kommer. MEN jag har inte köpt en endaste julklapp och det om något, börjar ge mig lite panik.

Under de följande 19 dagarna ska allt detta göras:

  • 3 tenter (TRE TENTER!!!!)
  • 1 seminarium (föredrag+opponent)
  • 1 hemtent (snart klar!)
  • 3 labbrapporter
  • 3 räkneövningar
  • 2 föreläsningar (wohoo)
  • hemhem 4-8.12 (tandläkare och djurskötare)
  • all julklappsshopping ska vara klar när jag stänger dörren bakom mig 19 december
  • kandiförberedelser

Så att. Det blir nog en eller två fulla dagar med arbete. Men, jag känner inte så stor panik. Största paniken känner jag inför tandläkarbesöket och föredraget. Jag hatar båda två ungefär lika mycket. Tandläkare är nog snäppet värre.

Annonser

Challenge

Det kommer att bli stor ändring på min livsstil inom snar framtid. När jag väl fått mina tanka till ord, kommer jag självklart uppdatera det hit också. Men det är lite känsligt just nu och jag måste verkligen få fundera på det själv en stund iallafall. Det handlar om min krampmage och en möjlig lösning till detta.

Fram till det ska jag svara på en challenge jag fick av Mimmi, det är alltid lika roligt att bli utmanad att skriva saker om en själv. Det ger ju också inspiration och motivation till ett inlägg, som inte bara handlar om vad man gjorde denna dag.

Vad är det roligaste med att blogga? För mig är det roligaste då jag verkligen får till det med mina tankar och ord. Svenska och modersmål har aldrig varit min grej, men att blogga ger så mycket mer än de rätta skrivreglerna. Att bloggen finns där som en fristad, skild från det riktiga livet och är tillåten för mig. Det är jag som funderar, skriver och uppdaterar. Dessutom skiner man alltid upp lite extra när det finns kommentarer att läsa igenom.

Vad gör min blogg speciell? Från första början hade jag tänkt säga min ärlighet. Men vartefter bloggarna utvecklas och nya bloggare kommer är ärligheten den som gör bloggarna så bra. Så gör det då min blogg till speciell? Ju fler människor som pratar om ”problemen” så blir det mera acceptabelt att dessa problem finns. Förhoppningsvis kan jag inspirera någon till att satsa på hälsan istället för vad samhället har för krav för oss.

Hur ser min blogg ut om ett år? Troligtvis håller jag på som tidigare. Antagligen en ventileringsmöjlighet när skolarbeten växer. Jag har inga krav på mig själv, si och så många inlägg om dagen/i månaden. Jag skriver när jag själv vill skriva, när jag har något att skriva om. Om någon då läser det jag skriver är upp till de intresserade.

Vilket var mitt allra bästa inlägg? Kommer inte på något specifikt inlägg som var min allra bästa. Enligt statistiken är det självklart de gånger jag postat min blogg till Facebook eller Instagram, eftersom nyfikenheten är en speciell känsla. Jag vet att jag själv klickar på nästan varje blogglink när mina vänner delar sina bloggar. Jag kommer inte ihåg exakt när jag skrev detta inlägg, men mitt personliga bästa inlägg någonsin var nog när jag skrev om Nixi. Jag minns inte ens om det var skrivet i denna blogg, eller min förra.

Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig? Egentligen är jag väldigt dålig på att läsa andra bloggar och egentligen kan jag inte säga så många bloggar som verkligen inspirerar mig. Självfallet finns det bra bloggar, men för att en blogg ska inspirera mig borde den handla om något liknande som jag skriver om och går igenom. För tillfället så handlar de flesta bloggarna om antingen inredning eller mammalivet, inget ont om någon som skriver om detta, men det är verkligen inte den tidpunkt i mitt liv. Tyvärr finns det inte så många bloggar som handlar om tränings- och tv-serietokiga studeranden med prioritering på att må psykiskt och fysiskt bra. Det, om något, skulle inspirera mig.

Jag har en plan

Tajmad och klar, in i minsta detalj. Eller iallafall vill jag intala mig själv att jag äntligen har en plan. En plan med mitt liv, framförallt en plan för studierna. Häromdagen överraskade jag mig själv genom att välja rubrik till kandidaten. Jag känner mig tillräckligt frisk i huvudet och kroppen för att inse att detta inte blir en extra börda, eller ett extra stressmoment, utan något riktigt roligt. Dessutom är min rubrik så rolig och intressant så jag tror jag spricker. För att tillägga finns det troligtvis möjlighet att fortsätta med samma ämne till gradun.

Det har tagit sin tid, men just nu känns det som om det är okej att det fått ta sin tid. Hade ni frågat våren 2010 vad jag gjorde fem år senare hade jag säkert svarat att jag är på slutrakan av mina studier. Det är dock ingen som planerar att bli utmattad, ingen som planerar att man måste ta en paus för sitt eget bästa. Som tur är förstod min handledare detta och verkar vara en trevlig typ att jobba med.

Med min nyfunna studieplan ser jag också slutet på studierna, eller något sorters ljus där långt borta (hoppas bara inte det är tåget som kommer). Nu påbörjas kandin och skrivs klart under vårens första månader. Jag har en hel del kurser kvar, som förhoppningsvis blir klara till våren (förutsatt att jag klarar den där förbannade organiska kemin, hatobjekt nummer 1). Jag förstår inte varför jag som inte ens har det som huvudämne måste gå kursen, när de som har det som huvudämne inte behöver gå extra kurser inom t.ex. oorganisk (ftw). Sen är det ”bara” att fortsätta med gradun och bli klar där också! Jag har redan påbörjat en del av kurserna som hör till magistern, för att således få en lite snabbare start när det väl är läge för det.

Min dröm när jag gick i högstadiet och gymnasiet var att bli läkare, det vet säkert allihopa. Men jag hade alltid en plan b (kan inte riktigt säga att stödet från skolorna var på topp). Och min plan b har alltid varit kemi, när jag väl började studera kändes det kanske inte direkt som det jag ville, antagligen för att jag hade läkarlinjen i baktanken. Men när jag väl fokuserade enbart på kemin fick jag känna efter och kände verkligen att detta är jag.

Det roliga med kandirubriken och min plan från högstadiet och gymnasiet är att jag nu ska skriva om bioaktiva glas (proteser, plomber och sådant) och hur de påverkas i kroppen/skelettet. Så cirkeln sluts och jag är så nära plan a som jag kan.

This is fun. Kunde prata en evighet om min plan. Men nu måste jag faktiskt göra något åt planen och jobba lite.

Million dollar idea

Ibland funderar jag, ibland funderar jag alldeles för mycket. Ibland funderar jag så mycket så jag hade gärna haft en autopublicering till bloggen via hjärnan. Det är ofta så att jag funderar på att uppdatera bloggen, men det är ofta så att jag inte har möjlighet att uppdatera. Så jag går omkring och skriver fantastiska (helt garanterat) inlägg i mitt huvud. Men när jag väl sitter vid en dator, får jag inte samma flyt i tankarna, då känns det bara påtvingat och som ett måste.

Så en million dollar idea vore att fixa något som skriver ner ens tankar, så länge så man kan skriva ner dem i ett inlägg och trycka på publicera. Den typ som lyckas med detta, blir nog rik. Jag tror dock inte att jag kommer att bli denna person.

Hittade annars ett fantastiskt inlägg om hästflickor här och fastnade speciellt för ett visst stycke.

”I stallet mockar man skit, bygger hagar, lastar hästar, lägger bandage runt blödande sår, avvärjer katastrofer, fångar rymmare, övervinner sin rädsla, får lera på stövlarna och hö i håret, fryser, svettas, hugger i. Och tar ansvar. Hästflickslivet tänjer och överskrider gränser för vad som förväntas av flickor, och fyller i den bemärkelsen en emancipatorisk funktion i flickors och kvinnors liv.”

De som hållit på med hästar kan säkert instämma med hur stort ansvar man lär sig i stallet. Det är 600 kg:s bjässar du hanskas med och du lär dig hur.

Om att prioritera

Det där med att prioritera tror jag många har stora problem med. Själv kan jag ha så mycket att göra att jag sist och slutligen inte gör något. Så jag borde bli bättre på att prioritera. Bättre på att säga nej och bättre på att välja bort. Det är inte meningen att människor ska göra allt.

Jag har också märkt att jag mår som bäst, som lyckligast när jag prioriterar fyra saker i mitt liv. Problemet är att jag har väldigt svårt att prioritera just fyra saker, det är ofta bara två av dessa som prioriteras. Sömn, hälsa, sociala, skola.

Eftersom jag har haft så pass stora problem med sömnen anser jag att jag måste prioritera den speciellt mycket. Den är skild från hälsan och nästan viktigaste i mitt liv. Det är något som jag garanterat måste prioritera resten av mitt liv. För tillfället har jag igen en svacka i sömnen. Jag stirrar in i  väggen, i taket långt in på småtimmarna. Men nuförtiden märker jag ganska snabbt när jag inte får sömn, så då väljer jag att göra något annat, för att försöka trötta ut mig. Men från och med nu ska det blir bättre, det måste bli bättre.

Så med det i baktanken ska jag försöka få tillbaka alla rutiner. Det började bra idag och jag har tvättat 5 maskiner med tvätt och städat mitt rum. Featured image

Livet

Livet, det rusar på. Jag lever och mår ibland bättre, ibland sämre och ibland väldigt dåligt. Nästa vecka har jag inplanerat laktosprov och blodprov (gluten, lever, sköldkörtel bland annat). Förhoppningsvis visar något av proven något avvikande så jag får svar på varför jag mår som jag mår.

Fram till dess planerar jag att vara katt.

IMG_0939-0.PNG