Julen den kom och gick

Vare sig man var redo eller ej så kom julen. Som den alltid gör, varje år. Glädjen av att se snön som kom mer och mer längs vägen hem från Åbo var obeskrivlig. Så underbart hur lite snö kan ändra ens humör från botten till toppen.

Lika snabbt som julen kom så försvann den igen. Julen är en av mina absoluta favorithögtider, så jag skulle gärna önska att man kunde fira julen lite längre. Tänk att få fira jul i en vecka eller två.

Nu väntar det nya året och jag vet inte vad jag ska förvänta mig av det. Jag hade tänkt ge nyårslöften, men det känns lika onödigt varje år, för de bryts ju alltid. Kanske nyårsmål vore en bättre idé. Vi får se.

Nu ska jag slänga mig i sängen med en ny bok. Sömnen var dålig förra natten så huvudvärk har varit dagens program.

Annonser

Samma visa varje år

Kommer ni ihåg dem gamla goda tiden när snön kom redan i november och stannade kvar till mars? Tänk om det vore så härligt. Saknar snön så otroligt mycket. Det känns inte som vinter och vinter är min absoluta favoritårstid. Ibland vill jag bara flyga iväg till Sibirien. Det eviga regnet och mörkret, det är det som gör mig deprimerad. Med snö blir livet alltid bättre, det blir ljusare ute och själen, min själ, blir glad. Nu lyssnar jag på regnet som smattrar mot fönster och vill bara gräva ner mig. Snö, tack, nu!

Holy moly macaroni

Jag vet inte riktigt var jag ska börja just nu. Tillbaka i Åbo för slutspurten och det är nästan bara en vecka kvar. Men oj så mycket och så många tenter innan det. Tent 1/3 imorgon och jag vet inte riktigt var jag står i den kursen. Jag vet inte alls hur tenten kommer att se ut, räkneuppgifter, teori eller något helt annat. Det återstår att se.

Förra helgen inhandlades de flesta julklapparna och har i princip bara 2 ½ kvar, förutsatt att en grej jag beställde på nätet hinner komma. Men det borde bli fixat under helgen.

Kandin är up and running, ”labbade” första delen idag (blandade sand), det kommer dock bli en hel del teori eftersom jag har svårt att lita på mina sovrutiner. Vilket handledaren förstår. Det blir många artiklar och många exceltabeller.

MEN HOLY MOLY MACARONI, vet ni?? Jag kokade mat idag, verkligen allting från början. Eftersom det mesta halvfabrikat innehåller gluten, laktos eller lök, så får jag helt enkelt fixa egen mat. Har ätit ris och kyckling i typ en vecka och har blivit lite smått led på det hela. Idag fixade jag köttbullar, mos och sås. Och det blev till och med ätligt. Och bara salt som krydda. Jag klappar mig på axeln, kanske blir det något av mig också. Tycker det är lite ledsamt att allt dietstuff ska vara så mycket dyrare än vanligt (ja, jag förstår att det inte är lika enkelt att fixa, men tänk på stackars fattiga jag), glutenfritt ströbröd kostade ungefär dubbelt så mycket som vanligt. Ungefär likaså med laktosfri mjölk. Men sånt är väl livet just nu? Jag kan iallafall säga att jag inte har haft någon magkramp på en vecka, så något verkar ju fungera iallafall. Och när jag kan välja alla mina friastuff, så då kommer jag att välja. I skolan är det väldigt svårt, speciellt när det gäller löken. Men i värsta fall är det att plocka bort löken. Jag vill påstå att jag är ganska skicklig på att urskilja ätbart och ickeätbart från en maträtt. Hälsningar hon som hatar majs, ärtor och ananas.

Vet ni, nu blir det att fortsätta att försöka läsa på tent. Så ser vi imorgon hur det går.

Dagen efter och kvällen före

Samtidigt som jag kollar på The Maze Runner tänkte jag försöka sammanfatta de två senaste dagarna. Det har varit lite äventyr kan man påstå. Tur att det händer saker ibland så man känner att man lever. På tal om The Maze Runner så tror jag det kommer att bli en favorit, jag gillar det postapokalyptiska mysteriska innehållet.

Igår då. Jisses. Ovetande tog jag bussen till tågstationen och suckade över att jag behövde vänta en timme i Seinäjoki, för så fungerar dagens sista tåg om man vill till Bennäs. Om jag bara hade vetat. Tåget skulle gå 18.05, 18.00 kom infon att tåget till Helsingfors hade blivit inställt pga en olycka. 18.06 kom infon att tåget till Tammerfors hade blivit inställt, busskjuts ordnas till nästa station.

18.20 meddelades det att det handlade om en kemikalieolycka vid tågstationen. Då hade jag stått 15 minuter utomhus och andats in syraluften. Gick in till tågstationen och väntade resten av tiden där. Tittade ledsamt på alla människor som stod ute och väntade. Då hade det alltså kommit larm i tv, på radion, på internet att Åbobor ska stanna inomhus och stänga dörrar och fönster. Bra jobbat där.

Nå, bussen tog oss till Loimaa, där ett tåg väntade på oss till Tammerfors. Startade från Åbo en timme senare än planerat. Vilket förstås betydde att jag skulle missa mitt tåg norrut och självfallet missa tåget som stannar i Bennäs. Alltså sista tåget för dagen som stannar i Bennäs. Pratade och diskuterade snällt med konduktörerna och de lovade mig en plats på nattåget mot Kemijärvi (stannar inte i Bennäs) och de lovade mig att tåget skulle stanna i Bennäs. Den konduktören är nog den snällaste konduktören jag någonsin träffat. Om alla hade hans positivitet och människoskills skulle inte vr har så dåligt rykte. Han ville inte ens se mitt studiekort och var snäll nog och fixade mig en sovvagn, en helt egen sovvagn. Dessutom lovade han att någon skulle meddela mig när tåget närmade sig Bennäs. Så tummen upp för vr där, där skötte de sig bra och kunde hantera en kris.

Jag var hemma i Jutas lite före två på natten. Har aldrig förr blivit så glad av att se Nykarleby-skyltar på Riksåttan eller en öde esplanad. Meja välkomnade mig med en stor puss och jag fick krama henne så länge som jag ville. Hon är allt bra den hunden. Då slog det mig att jag skulle till tandläkaren nästa dag. Jag hade visserligen tänkt på det tidigare under dagen, men kaoset kring bussen och tågen gjorde så jag inte tänkte på det lika mycket.

In med lugnande tablett och bums i säng. Kändes som om jag somnade innan huvudet träffade kudden och vaknade upp halv åtta i panik för jag hade ingen aning om var jag var. Somnade om och drömde det ena roliga efter den andra innan det var dags att vakna på riktigt. In med mera lugnande och in till stan för att besöka tandläkaren. Jag känner inte lika stor rädsla eller panik för tandläkaren mera, för jag vet att tabletterna hjälper och jag vet att jag inte känner någonting så länge jag är där, jag bara är. Men tårarna kom ändå smygande när det bestämdes att de två sista visdomständerna ska inom en snar framtid bort.

Hem från tandläkaren med halva munnen bedövad, ett fixat hål och halvdrogad. Somnade skönt i sängen och sov omänskligt länge. Vaknade upp och kände mig okej igen. Det är en speciell känsla det där.

Tänk vad livet vore roligt ifall alla fobier skulle försvinna. Och tänk hur lätt det är att få en fobi. Min tandläkarfobi kom under ett besök då tandläkaren valde att borra utan bedövning trots att jag ville ha det. Hoppas den tandläkaren inte jobbar som tandläkare mera.

Det var då min historia om igår och idag. Hoppas imorgon blir lite lugnare, borde läsa tusen artiklar, en kandi och en gradu. Hejsvejs.

FODMAP

Och alla bara Fod-what-map? Det var ungefär min reaktion då läkaren ringde och föreslog detta. Efter att ha funderat, övervägt och förberett mental har jag nu bestämt mig att gå helhjärtat in i detta. Eller så gott som det går under december, julhelgen och nyår.

Jag var ju för någon vecka sen och tog blodprov för att kolla ifall jag har laktos, gluten eller någon annan trevlig åkomma. Nå, ylläri, ylläri, blodproven visade ingenting och läkaren började då prata om FODMAP-diet.

Det hela skulle gå ut på att min kropp inte tål korta kolhydratkedjor, eller kan helt enkelt inte bryta ner dem, vilket då leder till att kroppen reagerar negativt och vissa symptom uppkommer. FODMAP = Fermentable, Oligo-, Di-, Monosaccharides And Polyols.

Det här är något som inte syns på blodprov och efter att ha googlat runt på symptom kan jag bara erkänna att det känns skrämmande nära mina problem. Jag vet att det är fel att googla sina symptom (ofta leder det till cancer), men när varendaste symptom som ”sjukdomen” har stämmer överens över ens egna så då måste det finnas någon sanning där. T.ex. magsmärtor, svullen mage, stress, ryggvärk, sömnsvårigheter, trötthet.

Vad skulle det här då innebära? Egentligen detsamma som att äta laktosfritt och glutenfritt. SAMT att utesluta vissa frukter, nötter, lök, sötningsmedel och svampar.

Oh my god. Fatta att jag har behövt förbereda mig mentalt inför detta. Under helgen åt jag precis allt vad jag ville och tänkte varje gång att det är sista gången jag äter detta. Det kommer knappast vara sista gången jag äter det jag åt, men jag måste försöka undvika det så gått det går. För ifall det här är något som hjälper, så vill jag faktiskt göra detta. För att kramperna och smärtorna jag har är inte trevliga.

Jag är som bekant inte så speciellt bra på att koka mat och en av de två maträtterna jag verkligen kan fixa till blev härmed struken från min kokbok. Älskade makaronilåda, no more you. Firade med att äta andra maträtten, risgrynsgröt, aaaaaah. Kanske jag genom detta blir bättre på att koka mat (not).

Det jag helt klart kommer att sakna mest är äpple, lök, vetestuff och choklad….. choko… Att äta laktosfritt och glutenfritt är egentligen inte det största problemet, eftersom jag är van med det hemifrån. Men allt det där andra. Jag försöker intala mig att det är för mitt eget bästa och att jag kommer att må så mycket bättre när jag väl kommit in i rätt rutiner och då det inte tar en evighet att välja livsmedel i butiken. Gick en timme i Citymarket och kom hem med ett naturellt kycklingpaket, havssalt och ett laktosfritt mjölkpaket.

Tjaba, tjena, hallå. Riskakor har blivit min bästa vän. När jag blir snål på godis, choklad eller annat olämpligt så tar jag alltid en riskaka. Det stillar behovet, nyttigare och tillåtet. Dessutom är det lätt att ta med när jag behöver något mellanmål (att äta mera regelbundet och oftare kan också hjälpa).

Summa summarum så blir det spännande veckor och månader för att se hur magen och kroppen reagerar. Heja dåliga kroppen som inte fungerar.

Så det var lite det jag har funderat på de senaste dagarna. Hur och om jag ska göra detta och hur mycket. Kände till först att jag ville sakta trappa ner, men kom fram till att det är lättare att köra rakt in och gå in helhjärtat.

Saken blir definitivt bättre av att jag är väldigt besvälig med maten från förr. Ännu fler livsmedel på min antilista.

Featured image