Kris

Det är ju lite kris här i landet. Om någon har levt under en sten och inte läst några nyheter. Pengarna håller på att ta slut och grekerna har folkomröstning på söndag för att rösta ja eller nej. Som tur är läget lite bättre här på ön än på fastlandet. Krisen känns inte lika aktuell här. Sen kan det förstås bero på att det inte finns någon bank här i byn och jag har inte besökt någon bankomat på ett par dagar. Så egentligen vet jag inte riktigt hur läget är. Men alla ler och är glada och säger att det löser sig.

Igår var första gången jag tänkte på att åka hem. För igår var allting så nytt, konstigt, ingen visste vad som skulle hända, ingen visste hur det skulle gå med våra pengar. Men idag känns det mycket bättre. Nu tar vi en dag i taget och hoppas på det bästa. För just nu vill jag verkligen inte hem.

  

En tredjedel

Och idag blev det en tredjedel av min Greklandsvistelse. Efter midsommarens downperiod kan jag nu meddela att jag mår mycket bättre. Om man bortser att jag vaknar väldigt tidigt på morgonen och hålls vaken av våra ”kära” grannar. Speciellt en dag som denna (då jag ska på nattpatrull) skulle jag gärna sova så länge som möjligt. Grannarna har två barn som gråter/skriker, drar stolar efter golvet och smäller i dörrarna. Varje dag tänker jag att det är en dag mindre tills de åker hem, men det börjar lite ta emot. 

Förutom det så är det väldigt bra här. Solen lyser i princip varje dag och värmen är än så länge behaglig. Att varva detta med ett dagligt simpass gör inte saken sämre. 

Nu väntar jag på lite mat och sen blir det stranden och havet en stund innan det är dags för natten och alla dess sköldpaddor.

 Måste förstås läsa något riktigt grekiskt när jag ligger på stranden. 

Feel free to miss what you have

Feel free to miss what you have, feel free to miss what you once had. Det betyder bara att det du saknar är och var något väldigt viktigt för dig. Midsommarhelgen har medfört en enorm saknad till Finland, alla härliga människor och alla härliga djur ❤️

   
                                         

Tiden går snabbare än vi tror 

Jag är nu inne på min sjunde vecka här på Kefalonia. Tänk att jag för sju veckor sen packade som en galning och var helt borta. På tisdag är det exakt sju veckor. Det betyder också att en tredjedel av mitt äventyr har gått. En tredjedel. När hände detta? Snart är det oktober och jag är hemma i Finland igen. Det är helt galet hur snabbt tiden går. Hur snabbt dagarna går och tiden försvinner från oss. 

Det är inte ens två veckor kvar på juni. Juni. När blev det ens juni? Tiden går snabbare än vi tror, det är min enda tanke för tillfället. Jag vill hinna njuta av livet, njuta av Grekland. Istället kommer jag i oktober sitta i lägenheten i Åbo och titta bakåt och fundera vad som hände de senaste fem månaderna. Jag är glad att jag blev vald att stanna här i fem månader, två hade nog varit alldeles för kort. Trots att det är tungt arbete.

Nu som då kommer jag på en tanke jag hörde för en tid sen. Tid är något vi människor har uppfunnit, det enda som existerar är här och nu! Så det blir att försöka ha den tanken i huvudet en stund. 

Den röda sanningen

Jag har bränt mig. Ordentligt. Samma dag och dagen efter var det verkligen inte roligt. Nu, några dagar efter börjar det äntligen lugna ner sig. Nu bränner det inte mera, utan ser bara rött ut. Idag var jag och köpte en kräm från apoteket. Den lindrar mycket bättre än vanliga after sun. Biträdet vid apoteket föreslog den briljanta idén om att jag skulle undvika solen. No shit liksom. 

Det var verkligen en lowdag när jag märkte jag hade bränt mig. Jag hade klarat mig så länge och varit så duktig med att hantera solen. Nästa så jag och solen blivit vänner. Sen blir jag påmind om hur mycket jag hatar solen. De senaste två dagarna har jag befunnit mig i skuggan eller inomhus, avverkat nästan två säsonger Grey’s Anatomy (blir aldrig led de serien). 

Jag hoppas det röda avtar och jag kan fortsätta bli kompis med solen, och så jag kan fortsätta ta mina dagliga simturer. Jag saknar verkligen havet. Med egen erfarenhet vet jag att brännskador + saltvatten inte lika med sant. Aj. Nu ska jag fortsätta lägga på lite salva i hopp om förbättring..

Sommaren 2015

Sommaren är här! Vad ska du göra nästa vecka?

– Nästa vecka är det midsommar, som lär bli lite mera annorlunda än tidigare år. Jag kommer sakna villan, familj och vänner. Men vi kommer att försöka fira en så finsk midsommar som vi kan. Långbord på takterrassen och mycket mat. 

Tre saker du vill göra i sommar.

– Vara lycklig, känna mening med livet och njuta.

Tre saker du INTE vill göra i sommar.

– Klia sönder min hud (vilket redan har hänt), få tillbaka kramperna i magen, bränna mig

Vilken blir din sommarplåga 2015?

– En låt på grekiska som spelas hela tiden. Jag har inte vågar fråga namnet på låten och jag tänker inte ens göra det. Jag vill undvika den så mycket som möjligt. Övrig musik jag gärna lyssnar på kommer att bli Adam Lambert nya skiva. Den kommer ut snart!

Landet eller stan?

– Landet, definitivt! Har alltid varit en landettjej innerst inne och inget kan slå lugnet, friheten och hemkänslan landet ger mig.

Vilka dofter får dig att känna att sommaren är här?

– Syrén, fisk och nyklippt gräs.

Vad grillar du helst?

– Helst grillar jag ingenting, men jag äter gärna grillat. Grillspett är en favorit.

Vad är sommarmat för dig?

– Nypotatis med smör, sill och grillat kött!

Sommarjobb – ångest eller glädje?
– Ångest, ångest och nästan bara enbart ångest. Tänk om man bara fick ångest om man inte fick något sommarjobb, här kommer ångesten redan i december när det börjar bli dags för att söka sommarjobb. Jag vill så gärna få ett sommarjobb inom mitt område, men det är i princip omöjligt. En av orsakerna till varför jag åkte till Grekland var för att jag inte fick något sommarjobb och jag ville inte ha ångesten.

Vilken är din värsta sommarinsekt?

– Myggorna. De biter, jag kliar. Slutar inte klia mig före blodet är framme. Dessutom är de väldigt irriterande under natten.

Vilka böcker ska du läsa?

– Det blir nog en klassikersommar, eftersom det är de enda böckerna som är gratis i appar. 

Har du tänkt besöka några särskilda platser?

– Förutom den underbara livliga (sarkasm) byn Katelios, tänkte jag semestra några dagar i Aten i september.

Vilket är det somrigaste plagget du har?

– En blommig klänning.

Sommarregn – ja eller nej?

– Tja, ibland ja. Jag gillar att läsa böcker under sommaren och när det regnar kan man med gott samvete sitta i soffan eller ute på terrassen med en god bok i handen.

Har du tänkt utmana dig själv i sommar?

– Utmanar mig tillräckligt med att bo fem månader på okänd plats. 

Och till sist – din bästa sommarrutin!

– Det bästa med sommaren är avsaknad av rutiner. Men att få vakna sent och utvilad, spendera tid med vänner och ha sena sommarkvällar är närmaste rutin jag kommer.

Envis

Min bästa (och min sämsta) egenskap är min envishet. Oftast ser jag den som positiv, men ibland kan den även vara ganska så dumdristig. Bestämmer jag mig för att göra något så gör jag det också, jag ger inte upp och jag faller aldrig för grupptryck. Jag går alltid min egen väg, jag och min envishet. 

Idag hade jag bestämt mig att gå till Skala (grannstaden ca 7km bort), men jag hade också bestämt mig för att gå dit via stranden, vilket ger en liiite längre väg att gå. The boss har sagt att det är möjligt att gå dit ”if you don’t mind a little bit of rock climbing”. Turister har frågat ifall det är möjligt att gå dit, så jag tänkte att jag lika bra kan försöka gå dit.

På vägen bestämde jag mig för att verkligen försöka, och jag försökte. När jag hade gått första stranden bestämde jag mig för att gå dit, ingen återvändo. 

”A little bit of rock climbing” var ganska så mycket mera än ”a little bit”. Det var verkligen mycket att klättra och att klättra har aldrig varit min favoritgrej att göra. Kan int påstå att jag är rädd för höjder (eftersom jag gladeligen hoppar från höga höjder i vattnet), men jag har alltid varit rädd för att tappa kontrollen och falla. Men jag övervann min rädsla, jag klättrade och klättrade och en timme senare såg jag Skala. 

Trots att jag klarade mig psykiskt och fysiskt helt okej så tänker jag inte gå samma väg flera gånger. Jag tackar min envishet, men idag hade det kanske varit bättre att vända om när jag kom till klipporna. Men som sagt, har jag bestämt mig, så då gör jag det. Det blev totalt en tur-returresa på 22 km, på fyra timmar.

Sen behöver jag inte prata om när envisheten blir min sämsta egenskap.