Augustidrömmen

Sista augusti. Augusti har nog varit den snabbaste månaden hittills detta år. Imorgon är det september och höst, enligt min inre kalender. Dessa 35 plusgraderna här säger något helt annat. Inte ens nära höst. Inte ens lite svalare i luften. Idag har det varit varmare än på länge. Jag börjar så småningom ha fått fyllt min värmekvot och solkvot (för några år framåt). Minna, du ska inte klaga, snart är det höstrusk, snöslask och minusgrader säger ni. Jag svarar, har jag någonsin klagat på snö och kyla?  

  
Visst har sommaren sin charm, men jag är mest glad över att jag bor i ett land med fyra årstider. Tänk vad lyckligt lottade vi är. 

Om 30 dagar är det hemfärd, endast tre veckor kvar av ordentligt jobb. Det kommer att gå snabbt. Jag kan inte förstå hur snabbt några månader kan gå. Varannan morgon är det väckning 6.05 (effektiv på morgonen, javisst). Jag har ju ”turen” att inte kunna äta frukost på morgonen, så då får jag ju sova lite längre på morgonen. Istället slänger jag på mig lite kläder, borstar tänderna och när vi är klara med morgonjobbet runt tio, då äter jag lite frukost och somnar igen. 

 
Hejdå, snart är det oktober.

Annonser

Det e kul nu

Nu är det roligt igen. Trots att det tar förbannat mycket emot när klockan ringer mellan 5.30 och 6.05. Men nu har jag äntligen fått se de små liven vi försökt att skydda. 

  
Svårt att hålla koll på hur många jag sett, men runt 90 bebisar, skulle jag tro. 90 bebisar som rusat till havet. Jag har också fått se det dåliga med allt detta, nämligen över 60 döda bebisar, små oskyldiga djur som fastnat i sanden och inte klarat sig. Livet, antar jag. Dåligt, anser jag. Vi kan inte rädda alla, men jag som djurmänniska vill ju rädda så många som möjligt. 

Juthbacka kom och gick i vanlig ordning, hemlängtan var inte lika stor som på midsommar. Men det är bara att konstatera att när det väl händer något hemma, då är det hemlängtan som gäller. Men nu är det bra igen, nu är det roligt igen. En månad kvar av detta, inte ens en månad, inte ens fyra veckor. Börjar så småningom få panik över hemresan, börjar få panik över att jag borde köpa hem saker åt folk, kommer jag hinna? Kommer det att finnas plats i min väska. Kommer jag att hinna med flyget från Stockholm till Vanda? Kommer jag att överleva Aten. Många frågor, få svar. 

Holy moly macaroni

Hörni, denhär tiden vi har går ganska så snabbt (ett konstaterande jag gör i varje inlägg, typ). Det är redan 19 augusti. Det är flera veckor sen jag uppdaterade bloggen ”på riktigt”. I en veckas tid var mina föräldrar här på besök, det uppskattades väldigt mycket från mitt håll. Det blev med ett huj så mycket lättare att tänka på de sista veckorna som ska spenderas i Grekland. 

Om 6 veckor är jag borde jag vara hemma i Åbo. Och hur mycket jag än har uppskattat och varit nöjd med denna upplevelse och äventyr kan jag glatt meddela alla, att Finland är ett ganska så bra land att bo i. Jag saknar strukturen och ett fungerande samhälle. Men samtidigt kommer jag att sakna att ta dagen som den kommer, att inte ha någon skillnad på ifall det är måndag eller fredag. 

Innan Åbo och Finland blir det cirka 5 veckor med jobb och sen 4 dagar i Aten. Det ska bli riktigt intressant. Nu är det bara att googla och söka stuff att göra och att inte göra. Tjohoo, har alltid önskat att få åka till Aten. //nörd-Minna

10 to 1

I väntan på parenteserna tänkte jag fylla i en lista jag hittade hos Mimmi. Jag gillar listor.

10 saker jag tycker om:

  • Min familj
  • Mina vänner
  • Mina djur
  • Åbo
  • Nykarleby
  • Amerikansk Fotboll
  • Att lära mig nya saker
  • Tv-serier
  • Att läsa
  • Träning

9 saker jag tycker mindre om:

  • Tandläkare
  • Spindlar
  • Falska människor
  • Klagande människor
  • Tjatande människor
  • Människor som inte förstår att en del människor ibland behöver lite ensamhet.
  • Djurplågeri 
  • Rasism
  • Homofobi

8 bloggar jag läser:

  • Blondinbella
  • Hugo Rosas
  • Paula Uribe
  • Fitspooration 
  • Wasa Royals
  • Mimmi 
  • Sara Back
  • Fotballfrue

7 saker jag vill göra i framtiden:

  • Se världen
  • Utbilda mig
  • Jobba med något jag tycker om
  • Finna mig själv
  • Göra något viktigt för världen
  • Ta hand om min kropp och själ
  • Hitta meningen med livet

6 saker jag är rädd för:

  • Tandläkare
  • Cancer
  • Att en familjemedlem eller vän dör eller är med om en allvarlig olycka. 
  • Krascha med flygplan
  • Tappa livslusten
  • Bli levande begravd

5 platser jag tycker om att vara på:

  • Nära djur
  • På Granskär
  • I Åbo
  • I skuggan
  • I snön 

4 ord som beskriver mig:

  • Blyg
  • Rättvis
  • Självständig
  • Envis

3 saker jag ser framemot:

  • Framtiden
  • Hösten och vintern i Åbo
  • Kommande resor

2 bra filmer:

  • Pearl Harbor
  • Harry Potter

1 bra låt:

  • Joseph Arthur – Honey and the Moon

Välkommen augusti

Så var det plötsligt augusti. Och inte bara första augusti. Utan redan tredje. Som så många gånger tidigare konstaterat så går tiden alldeles för fort. Men jag försöker nu ta vara på tiden och göra det bästa av vad som finns kvar.

Augusti innebär mycket. För det första åker två finländare hem, en som varit här sen maj och en som varit här sen juni. Så redan det är en omställning. Sen har det kommit två finländare, en belgiska och två brittiskor hit. Jag minns hur förvirrad jag var i början, och nu är det plötsligt jag som ska lära ut våra metoder till dem. Som om jag visste vad jag gör.

På lördag kommer även mamma och pappa hit på en veckas sväng. Det ska bli riktigt roligt! Jag är väldigt familjekär och jag har aldrig varit borta från familjen så länge som jag har varit borta nu. Det har varit så enkelt i Åbo, när det då känns länge sen sist är det bara att boka en tågplats och åka hem och hälsa på. Nu är det lite värre.

Hemlängtan i sig är inte så farlig. Värst var det kring midsommar. Hela juli gick väldigt smärtfritt, inga större bekymmer. Jag antar att hemlängtan blir värre när det händer något speciellt på hemmaplan. Jag antar också att Juthbackahelgen kommer att vara en lite värre helg. Men det är okej. Som tur är kommer (antagligen) det evenemanget även nästa år.

För övrigt kan jag också meddela att jag sett den tjugoförsta (och antagligen sista för iår) sköldpaddan. Men denna gång var det inte en lika lycklig historia. Den stackaren hade dött i havet och sköljts upp på stranden. Så vi ordnade en liten begravning (grävde ner den i marken). Livets cykel antar jag. Men alltid lika ledsamt.

Min kära höft har sagt upp sitt kontrakt med min kropp. I en veckas tid har jag gått omkring med småvärk (väldigt mycket värk) och inte kunnat sitta ordentligt. Så idag tog jag bussen till Argostoli och röntgade den. För att se om det var något fel. Inget större fel i själva höften, men benen såg inte lika ut. Men det är en historia för en annan gång.

6tag_050414-171922Saknar min Munchkin all day, every day ❤