D day two

Och plötsligt var dagen här. Dagen jag räknat ner till. Dagen som gav blandade känslor. Men att komma hem är alltid att komma hem. Det är något speciellt med att säga att man åker hem. Jag har då turen med två hem och jag åker hem ganska ofta. Nu stod Åbo-hemmet på tur och för tillfället åker jag den sista biten med tåg. Snart är jag hemma i egen säng och snart får jag gosa med Bamse. Nästa vecka är det hem-Nykarleby som gäller. Men först helgen och lite abierande.

Dagen började tidigt. Jag slog upp mina ögon lite över sju, men tvingade mig att snooza vidare till 7.45. In i duschen och packa det allra sista. Känslan som uppstår när du inte har någon våg och inte kan väga din väska. Då går man på känsla. Känslan visade sig vara 25,5kg, men jag såg så uppgiven ut (och fattig) så de skickade vidare väskan utan att säga något. Tack kära du.

Flyget Aten – Stockholm var en aning försenat och paniken börjar stiga. Jag sitter dessutom nästan längst bak i planet och slipper inte ut förrän alla andra är ute. Enligt plan hade jag 30 minuter på mig att göra bytet på Arlanda. 16.15 skulle planet till Helsingfors starta, jag var ute ur första planet 16.12. Då var jag tvungen och springa och leta efter en skylt så jag kunde söka upp rätta gaten. Som tur var den nya gaten granne med den gamla. Men jag sprang ändå som en galning fram och tillbaka. Som tur var började boardingen exakt då jag kom fram till gaten. Jag hann till och med på wc före jag steg på planet. 

Jag hade inga förväntningar på att min väska skulle vara framme i Helsingfors. Så som jag yrade på i Stockholm skulle det vara ett under om min väska lyckades komma med på samma plan. Men, det skedde ett under. För första väskan jag såg när jag kom till Helsingfors var min blåa väska. Hela dagen har gått så otroligt bra och jag har lyckats undvika för mycket väntande. Jag kom till flygfältet i Aten vid en bra tid, jag kunde checka in själv, jag lämnade väskan snabbt, åt lite lunch och spenderade mycket tid för säkerhetskontrollen. Det tar RN stund att packa upp och packa ner igen. Och efter det så väntade jag kanske 30 minuter på att komma mig ombord på planet. Flera dagar som dessa när det gäller resande, tack. Resan till Kefalonia var hemsk, resan hem var magisk.

Nu är det en timme kvar på tåget innan det rullar in på Kuppis tågstation och jag får vandra hem de sista metrarna. Sen ska det bli skönt att sova. Fantastiskt roligt att vara hem igen. Det måste jag säga.

You think you know me? 

1. Jag har ett väldigt gott sifferminne, eller mera ett kodminne. Under fem månader i Katelios kommer jag ihåg varenda wi-fi-lösenord jag har lagt in i telefonen (låt oss vara ärliga, det är ganska många). Jag försökte förklara det för mina arbetskompisar, kunde bara säga att siffror ”make sense” för mig. Det finns alltid siffror i mitt liv som jag kan relatera koder till. Jag förstår mig bättre på siffror än på ord. 

2. Jag är alltid den som somnar sist ifall det är flera människor i samma rum som ska sova. Sa jag att jag har haft (åtminstone) en rumskompis i fem månader. Sömnen har fått lida. 

3. Min absoluta favoritlåt är Joseph Arthur – Honey And The Moon! Och den har varit min absoluta favoritlåt sen den dagen jag hörde den för första gången, någongång runt 2005. Det kan dock gå år mellan att jag hör låten, men jag kan inte sluta älska låten. 

4. Har jag ork och tid är jag en riktig bokslukare. Jag är inne på min elfte bok under tiden augusti och september. 

5. Jag är ganska duktig på Candy Crush, om jag får skryta på mig själv, så duktig så jag är över level 1000, level 1122 just nu om vi ska vara riktigt korrekta. Tycker banorna är relativt lätta, lätta ifall man tänker efter innan man gör.

6. Jag har väldigt svårt att lägga till vänner på Facebook. Jag är inte den som addar människor hit och dit efter att ha träffats en gång. Men ibland leder det till att jag har vänner i riktiga livet som jag inte är vän med på Facebook. Vilket enligt mina nära vänner är väldigt konstigt. 

7. Jag är livrädd för att gå till tandläkaren, men att gå ensam i mörker är inga problem. 

8. Jag är väldigt dålig på att packa. Alltså urusel. Jag tar alltid med mig för mycket och fel kläder och helt onödiga saker. Finns det packningskurser? Dessutom gör jag det alltid kvällen före, och stressar ihjäl mig. Alltid. Samma. Sak.

9. Idag har jag gjort min andra tatuering. Tre små sköldpaddor på min högra ankel. Därmed är denna tidsperiod avslutad och jag har ett minne för livet. Jag är jättenöjd och det är nog viktigaste!

D day one

Det var en tidig väckning imorse. Eller relativt sent om man tänker på hur tidigt jag har vaknat denna sommar. 6.15 ringde klockan, trots att jag redan hade varit vaken flera timmar och flera timmar under natten. Regnet smattrade på taket och fönstren hela natten och tillägg då lite spänning i kroppen, det var alltså inte så lätt att sova. 7.25 sade jag adjö till Katelios, tackade för mig, och hoppade på bussen till Aten.

Med rädslan över att åksjukan skulle ta mig direkt. Men jag hade förberett mig och tuggade lite Travelgum innan avfärd, så lyckligtvis klarade jag mig utan den fruktansvärda känslan, alltså illamående. 

  
Bussen tog oss till Poros och båten till Killini, därifrån med buss till Aten och framme runt 14.15. Första gången i Aten och första intrycket var mycket kapacitet, lite rörelse. Mycket människor på busstationen, men efter det kändes det tomt, kanske pga stället jag bor på. Kanske beror det på själva situationen i Grekland, men jag hade ändå förväntat mig rörelse. Det verkar som om det enda som löns är ett café eller en restaurang. Jag har gått runt i kvarteren och fått lite hum om till vilket håll de viktigaste sevärdheterna är. Jag har trots allt tre hela dagar här, så jag tror jag hinner se det viktigaste. 

Hösten innebär tv-serier

Hur kan en människa bli så glad över att hösten är igång och tv-serierna börjar igen. Idag var dagen som jag har väntat på i en evighet. Den andra säsongen av Scorpion hade premiär inatt, och idag efter jobbet och en powernap fick jag äntligen kolla på avsnittet. Som jag har längtat och så glad jag blev av att se avsnittet. Jag minns än gången då jag kollade på det allra första avsnittet. För ett år sen, då kollade jag avsnittet en gång extra för det var så otroligt bra. Känner lite lika denna gång. Känns som om jag vill se avsnittet igen, bara för att. Bara för att det är den bästa serien från 2014 och jag är så glad över att den fick en till säsong, för det innebär att jag får vara nördig ett år till. Scorpion är också en serie där jag verkligen älskar varenda karaktär. 

Hösten innebär också premiär för nya serier och vanligtvis skriver jag ett inlägg om vilka serier jag längtar efter att få se. Nu tänker jag vara namedroppa några och om intresset att läsa mer om dem så kan jag hänvisa till Wikipedia eller Imdb.

Quantico, Heroes Reborn, Chicago Med, The Family, Wicked City, Blood & Oil.

He va he.

P.S. Jag hade min sista arbetsdag idag, paaardeeeejjjj! 

Söndag aka vilodag

Denna söndag har varit en helt vanlig ledig dag från jobbet. Countdownen står stadigt på två jobbdagar kvar och sen är det bara bye bye bye som gäller. Denna söndag har jag vaknat 8.30, för vem behöver sova när man får sova? Hur som haver, trött som bara vad har jag varit hela dagen. Trots att jag har bara vilat och vilat hela dagen lång. Det tär på krafterna att ligga i solen, är det någon som har sagt någongång. 

11 till 16.30 låg jag och stekte i solen vid poolen och lyssnade på musik och podcaster. Måste dock spara många avsnitt så jag får något gjort på bussresan till Aten. 16.30 fick jag nog och stack iväg till stranden istället, inget solande, men återställande av vätskebalansen var på schemat. Och en glass. Tillbaka till hotellet 18.30 och lite mat på det. Fantiserade om risgrynsgröt idag. Så, det kommer att fixas ganska snabbt när jag är hemma. 

Två väckningar kvar. Nu orkar vi, nu kör vi. Åbo förbered dig, snart är jag där! 

Sista veckan

De senaste två väckningarna har jag lyckats vakna tre minuter innan väckarklockan har ringt. Det har varit riktigt trevligt, skönt att vakna tidigt men ändå utvilad. Igår var jag så utvilad så jag avstod från den dagliga powernappen. Igår vaknade jag 5:47 och idag 6:17. Båda dagarna borde starten ha skett 6.30, men vi kan alla gissa att dagens start blev lite försenad. Fråga mig inte varför jag hade klockan på först 6:20 idag. Trött på att vandra, trött på sanden, trött på solen.

Det där med att gå 14 km på morgonen innan frukost/mat i magen är inte det bästa. Och med endast lite riskakor som energi på stranden är inget att rekommendera. Men vad kan man när magen inte tål mat så tidigt på morgonen. Vad jag saknar för tillfället är gröt, havregrynsgröt. Men lite mindre än två veckor, då är det grötdags.

Sista veckan i Katelios börjar så småningom. Den sista lördagen i Katelios är imorgon. Det är riktigt läskigt att tänka på hur snabbt tiden går. Hur vi människor har så svårt att greppa tag om tiden. Hur vår tid här på jorden är begränsad och hur många som väljer att göra dumt istället för gott. Tre jobbdagar kvar, tre ynka tidiga väckningar och sen är det över. Inga fler sköldpaddor, inga fler tidiga strandpromenader, inget mer grävande i sanden. Jag har redan börjar googla flygresor till andra ställen, men varför är flygresor så dyra? Varför kostar det att åka som volontär? Just nu vill jag till Costa Rica och hjälpa sköldpaddorna där. Men tur-returflyg på 800€ har jag inte riktigt råd med. Plus att betala för att jobba där. Istället får jag nöja mig med alla bilder jag har på telefonen.

 

Dagens humör: sand överallt, som turtlen ovan. 

Jag vill sticka

Ja, alltså inte sticka som i sticka härifrån, men som att sticka som i att sticka sockor och dylikt. Varje höst, runt september kommer mitt ”stickanskov” och jag vill bara sticka, sticka och sticka. Sticka, virka eller brodera. Helst av allt skulle jag ha lust för att väva. Men det om något är väldigt omöjligt för tillfället. Jag får nöja mig med att sticka, om två veckor. Först ska jag sticka härifrån och sen får jag sticka allt jag önskar mig. Sockor är väldigt populärt och går relativt snabbt. 

På tal om att sticka, jag prickar av ännu en vecka och hemresan är nu endast 14 dagar bort. Jag besökte Skala idag och köpte de sista (haha, vem försöker jag övertyga) souvenirerna och lite ouzo, så nu är jag redo för hemfärd. Ska bara jobba fem dagar, ha ledigt fyra och vara några dagar i Aten. 

På tal om Aten, vad bör man se? Akropolis och Monastiraki, något annat? Jag ska iallafall söka upp något ställe dit jag kan donera lite kläder, sen hade jag tänkt besöka IKEA och äta lite mat. Sen hörni damer och herrar, ska jag sova länge och mycket i en stor säng! Det är min plan.