Än finns det hopp

Det snöar i Åbo!! Helt fantastiskt, vaknade imorse och kollade igenom alla sociala medier och möttes endast av bilder av vinterlandskap. Den ena bilden efter den andra visade en gårdsplan med cirka 20 cm snö. Själv tittade jag ut genom fönstret och kunde räkna snöflingorna på en hand. Det var små små flingor som hade förvandlats till vatten innan de träffade marken. Då tänkte jag att hoppet var ute. Att jag inte skulle få se någon snö detta år.

Men nepp, där hade jag fel. För ikväll började det dala ner stora snöflingor och började ge Åbo en vinterskrud. Det kommer visserligen att smälta bort inom de närmaste dagarna, men jag är ändå glad att det kom lite snö detta år. Så än finns det hopp. Bara det skulle ta och bli lite kallare väder, då skulle regnet förvandlas till snö. Man kan ju hoppas.

IMG_20121124_044235

Denna så kallade helg har inte alls varit en helg. Jag valde att ta helg tisdag-onsdag in i veckan, så det betyder att jag nu måste jobba ikapp det jag missade då. Den värsta kursen jag går (även en av de mest intressanta) så har deadline varje vecka, där vi ska skriva en essä utgående från en artikel. Problemet är att det är jag och fyra doktorander som går kursen. Det är bara att inse att jag har mycket att lära mig än. Men jag lär mig ändå jättemycket, trots att jag kanske inte bidrar till så mycket.

Förutom lite skolarbeten har jag också hunnit med att besöka restaurangdagen och julöppningen på stan. Det blev en förrätt: spansk omelett, huvudrätt: irakisk biryani och efterrätt: Unicefs rocky road-choklad. Allt detta för sju euro. Sådana dagar tycker fattiga studeranden om. Och stämningen, det var den gladaste dagen på länge, trots kylan som kröp sig närmare och närmare.

Annonser

Anti-skoltrött

Idag har jag haft den första skoldagen för denna höst. Helt otroligt, visserligen har jag åkt fram och tillbaka till Vasa i en månad för de kurser jag haft där. Men nu är jag äntligen igång i Åbo. Jag säger det bara, när har jag någonsin sagt äntligen om att börja skolan igen? Det är förstås första dagen, så ge det en vecka eller två så vill jag väl gå i ide.

Men allt känns så mycket bättre. Jag behövde faktiskt en paus. På sisådär 6 månader. Min handledare sade också att det var bra gjort av mig. Jag gillar lärare som är förstående. Elever är också människor. Människor som också kan gå in i väggar och sluta sova.

Jag sitter också i skolan efter att föreläsningen är slut. Vad hände där? Jag skriver också på en text som har deadline på söndag. VAD HÄNDE DÄR?? Jag har ju typ en vecka på mig.

Skönt att få vara på ett ställe nu en tid fram. Tills jag får ett mejl om att nästa kurs börjar, i Vasa. Då kan skoltröttheten slå in igen.