Något gick fel

Den senaste veckan har jag varit mer eller mindre ledig från skolan, det innebär att jag har varit föreläsningsfri och fri från kandijobb. Jag hade dock hoppats på att jag skulle ha fått gjort en hel del annat under denna lediga vecka. Men, ni kan ju gissa hur det gick. Idag kom paniken när det slog mig att ett sommarjobb hade sista ansökningsdag idag och jag var tvungen att snabbt fylla i en blankett och skicka in. Pliis hire me.

Det här borde jag ha gjort
– läsa på tent
– skriva grupparbete
– skriva kandi
– skriva labbrapporter
– skicka viktiga mejl

Detta har jag gjort
– löst korsord
– bytt bakgrundsbild på telefon
– kollat Youtube
– skaffat Tumblr
– sovit för lite, men ändå lyckats svänga på dygnet

Så att. Idag tog jag beslutet och loggade ut från Facebook från både telefon och iPadden. Det tar alldeles för mycket tid. Det är det första och det sista jag gör varje dag, samt det jag gör var och varannan minut under dagen. Jag var bara tvungen att logga ut från det. Det blev för mycket. Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag har i ”misstag” klickat på FB-appen, bara under de senaste timmarna som jag har varit utloggad. Det är hemskt hur beroende man kan vara av det. Nästa vecka får jag endast logga in via dator. Jisses. Om jag klarar det, så då får jag en klapp på axeln.

Jag gjorde också ett stort misstag i gymmet idag. Jag hade legday, men jag gjorde slut på benen redan vid uppvärmningen. Som uppvärmning gjorde jag utfallssteg på löpbandet (väldigt långsamt). I ”vanliga” fall (jag har gjort det totalt två gånger) har jag gjort det i fem minuter, 20 utfallssteg/minut. Nu kändes benen ganska pigga efter 5 minuter, så jag fortsatte lika länge till. Big mistake, no no no. Så efter totalt 200 utfallssteg var benen redan färdiga att ge upp. Jag var tvungen att fokusera på varje steg jag tog, för skulle jag inte ha gjort det, så skulle benen garanterat ha vikit sig under mig. Alla maskiner fungerade som stöd, så jag kunde hålla i mig och inte trilla omkull. Trots denna känsla gjorde jag fem övningar till och stapplade fram till en cykel för att försöka hjälpa benen att bli bättre. Samt en väldigt lång stretchning efteråt. Om jag kan gå imorgon är det bra. Nu vet jag iallafall att 5 minuter är för kort tid och 10 minuter är för lång tid. Man lär ju sig av sina misstag har jag hört någon uttrycka någongång.

Om drömmar som aldrig blir sanna

Jag är inte bitter, jag har bara accepterat att det finns några yrken jag aldrig kommer att kunna utbilda mig till, trots att jag en gång i tiden ville så gärna bli just det. Vi har alla våra drömmar i livet när vi växer upp, ibland blir drömmen verklighet och ibland är det dags att byta riktning och söka efter en ny dröm. Dessa tre yrken jag kommer att presentera är yrken jag en gång i tiden ville bli, men är helt okej med att jag aldrig kommer att bli. 

1. Veterinär – mitt drömyrke som barn, eftersom jag älskar djur. Men när jag var liten hade jag inte räknat med att veterinäryrket även innebär att sköta sjuka, eller döende djur. Vilket jag skulle kunna hantera till en viss gräns. Men sist och slutligen skulle jag inte klara av det. Det var inte ens ett alternativ när jag sökte till skolor som förvirrad 18-åring. Just nu funderar jag på ifall det finns en karriär inom djurproteser, det skulle vara en väg att gå. 

2. Polis – vet inte ens när eller hur jag fick tanken. Fick bara en dag en tanke att jag ville blir polis. Urvalsprovet skulle jag antagligen inte klara av, förutom bänkpressen och de test som sker på papper. Jag sökte till och med upp hur urvalsprocessen ser ut och kunde konstatera att jag skulle få träna en hel del för att kunna bli polis. Så jag ger upp min plats på polisakademin (haha) för någon som haft den drömmen länge (som om jag någongång skulle ha kommit in).

3. Astronaut – nu som då får jag fel i huvudet och drömmer om att få vara astronaut. Då googlar jag bilder och videor och fäller en tår för att det aldrig kommer att hända. Jag torkar tåren och börjar drömma om något annat istället. Det är i princip omöjligt att bli astronaut. Läste häromdagen att över 18000 hade sökt in till NASA, där det endast finns 8-14 platser (!!). Dessutom får endast amerikanska medborgare söka till dessa positioner. Europa har rekryterat 1978, 1992 och 2008. Så i mina ögon är det i princip omöjligt att bli detta. Det är bara så att jag gillar rymden och jag har en konstig dröm om att få se att jorden är rund (jag vet att jorden är rund, men jag vill se det). Men, det får jag försöka göra på något annat sätt, som att besöka Lappland en sommardag/natt och kolla på solen. 

Det var då några yrken. Jag tror att jag har drömt om att bli det mesta, men ofta har jag bara tänkt på de yrken en kort stund och förstått att det inte är något för mig. Det jag inte kommer att nöja mig med är att jag aldrig kommer att få se på ben varje dag och kalla det mitt jobb. Som ni kanske förstår har jag ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Det får framtiden visa. Lite spänd är jag. 

Update

Det har inte bara bytt från januari till februari, det har även hunnit gå halva februari sen jag hade tid att skriva ner några rader. Jag kan väl inte påstå något annat än att jag har ganska så fullt upp just nu. Kandin jobbas det på nu som då, både i labb och på datorn, kurserna blir bara färre och färre. Sen när jag är klar, ska jag skriva ett långt förklarande inlägg om varför det har tagit så långsamt som det har tagit. Nu vill jag bara fokusera på de kurser jag har kvar, de som tar lite mera energi än andra *host* organisk kemi *host*.

Finns kanske en orsak till att jag inte skriver så ofta, det händer så sällan något jag tycker är intressant nog att skriva ner.

Det mest spännande som hänt de senaste veckorna är väl att hyresvärden kom på besök och att jag får studiestöd igen. Det blir att flytta ut i maj. Jag har redan lite småångest över hur mycket saker jag har och hur jag ska orka packa ner allting. För att göra saken bättre beställde jag hem två böcker från Adlibris för någon dag sen.

På tal om böcker så går mitt nyårsmål väldigt bra. Jag läser i princip varje dag, förutom om jag av någon orsak går och sova väldigt sent. Jag läste till exempel ingenting under Super Bowl dagen, hade inte riktigt ro att läsa klockan 6 på morgonen. Men jag är inte på årets fjärde bok och den borde avslutas inom några dagar. Alla böcker är nerplitade och efter någon månad skriver jag kanske ner någon sorters sammanfattning av de lästa böckerna.

Nu måste jag däremot fokusera mig på det nyaste avsnittet av Arrow. Det ryktas att det händer något riktigt spännande.