När tankarna tar över

Imorgon är det en sån där dag som kallas fredag, igen. Och inte bara fredag, utan också juli, ny månad, nya möjligheter (bla, bla). Veckan har gått hur snabbt som helst och jag har en känsla att veckoslutet går snabbare än jag hade tänkt. Ska försöka njuta så mycket som möjligt av lördagen, men oj vad jag längtar till söndag då jag får sova. Inatt var första natten på länge som jag sov mer än åtta timmar. Och jag var tröttare än när jag sovit 6-7 timmar.

Dagens jobb gick så långsamt, så otroligt långsamt. Jag tror jag kollade på klockan var och varannan minut och märkte hur långsamt tiden gick. Antagligen för att jag har mycket i huvudet och mycket jag borde tänka över och planera. Får se vad det blir till, sist och slutligen blir väl allt bra, brukar ju gå efter mottot: det löser sig. Men.. Ibland funderar man nog alldeles för mycket för sitt eget bästa.

Efter jobbet körde jag till grannstaden i norr (aka Jakobstad) och blev stressad över hur dåligt trafikvett människor har, speciellt där. Varenda bilist kunde fundera en gång extra vad de håller på med, även jag eftersom jag blev så stressad och gasade och körde när jag borde ha väntat, men alla andra gjorde ju som de ville. Jag var tvungen att spendera lite pengar på nagellack och strumpbyxor, men nu borde jag ha allt klart för lördagens bröllop.

Det blir en kortare natt inatt (i hopp om att matchen inte går till förlängning, men who am I kidding, det är ju Portugal som spelar) och fredagen får gärna gå så snabbt som möjligt. Hoppas också att tankarna stannar bort på natten så jag får sova ostört och vakna positivt.
IMG_0038Hon till höger ska ta och gifta sig på lördag, coolt, verkligen. Så mycket har hänt sen bilden är tagen, en solig dag i juni 2010. Själv känns det som om man stampar på stället och funderar för mycket på allt.

Back in the town

Tillbaka på land efter tre nätter på en ö i havet halvvägs till Sverige. Nejnå, kanske inte riktigt så långt, men tillräckligt långt för att vara relativt ”isolerad” några dagar. Isolerad och isolerad, det finns ju så mycket teknik just nu så man känner inte sig så isolerad som man en gång har känt sig. Jag minns ännu en gång när det blåste så mycket så vi inte kunde åka hem, det var också under den tiden jag hade Nixi och försökte med allt möjligt att få kontakt med någon som kunde mocka åt henne för dagen. Jag hade då min Nokia 5210 och kunde bara skicka vanliga sms, kunde inte söka upp andra nummer än de jag redan hade i min telefonbok. Men det löste sig, och iallafall hade man lång batteritid på den tiden. Nu har jag gått och laddat telefonen stup i kvarten.

Torsdag: Jobbade till 13 och stängde fabriken för dagen. En timme senare satt vi i båten mot villan och någon timme efter att vi kommit fram tänkte någon att vi behövde en mindre syndaflod över oss. Det kom från alla håll och kanter och det fanns inga andra möjligheter än att gå och sitta inomhus en stund. Syndafloden gav efter och det blev ganska så fint väder till kvällen, mat och bulla och allmänt chill hela kvällen innan jag tog natten där efter tolv. Trött som bara vad.

Fredag: Midsommarafton gav ett perfekt väder och jag satt ute mer eller mindre hela dagen och läste på en bok. Det innebar förstås att jag brände hela ryggen.. Trots att jag använde solkräm. Sånt är livet är det väl bara att konstatera, van är jag iallafall. Innan maten tog jag årets första dopp i havet och första simturen i Finland sedan 2014. Långbord på bryggan på kvällen och som resultat blev det matkoma. Lugn och ro resten av kvällen och natten innan jag somnade till nyheter om NHL-draften.

Lördag: Sämre väder, men glada miner. Brunch på förmiddagen och kortspel som mellanprogram innan dagens fotbollsmatcher. Tre fotbollsmatcher på kvällen och mat mellan. Mitt kära Portugal gick vidare efter EM:s tråkigaste match, ett skott på mål, och det kom i 117:de minuten. Ibland förstår jag människor som säger att fotboll är tråkigt. Efter den matchen blev det gonatt.

Söndag: Idag. Fint väder från morgon, satt och läste boken till slut och påbörjade en ny. Lite mat och vila innan jag åkte hem till J-town. Alltså Jutas. Här är det då väntan på den tredje fotbollsmatchen för dagen. Snart natten och jobb imorgon igen. Tacka vet jag helger.

Den kommande veckan är en fin vecka. På lördag är det bröllop och det blir roligt.

Karriärslistan

En lista om min karriär (för den är så lång) som jag hittade på Elsa Billgrens blogg, och listan har nu cirkulerat runt på olika bloggar.

Vad ville du bli när du var liten?
Det första jag minns att jag verkligen ville blir, var veterinär. För jag tyckte om djur och ville hjälpa de skadade djuren. Sen fick jag veta lite mera osmickrande fakta om yrket och bestämde mig ganska snabbt att inte ens försöka. Nu känns det som om veterinär är väldigt långt från mina framtidsplaner, skulle aldrig kunna se så många sjuka djur. Det yngre jag var modigare än det äldre.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Tidig tonår hade jag någon konstig dröm om att bli lärare. Sen fick vi på nian gå på prao en vecka vid valfritt yrke och jag kom ganska snabbt fram till att lärare är absolut inget yrke för mig. Jag skulle inte ha tålamodet att försöka lära ut saker åt barn som inte förstår det på första försöket. Senare tonår hade jag siktet inställt på röntgenläkare eller något inom naturvetenskaper. Vi vet ju alla hur det slutade.

Gick du någon nishad gymnasielinje?
Jag gick den naturvetenskapliga linjen vid Topeliusgymnasiet. Vilket innebar att jag fick ett större utbud av t.ex. matematik, fysik, kemi och biologi (och företagsamhet), och samtidigt fick jag välja bort några obligatoriska kurser som vanligtvis hörde till gymnasietiden, typ religion och samhällslära som inte lockade alls.

Vad hade du för betyg?
Helt okej, men hade givetvis för höga krav på mig själv, men det var också för att jag visste att jag kunde bättre. Jag läste alla läxor och hade ett bra system för att läsa på prov. Men jag kunde ha satsat mera och jag kunde ha läst bättre. Men samtidigt ville jag inte satsa fullt ut på skolan och under hela högstadiet och gymnasiet hade jag en häst som tog jättemycket tid. Så med tanke på det så är jag sist och slutligen nöjd med mina 8:or, 9:or och 10:or och studentbetygen C, M och E.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Bästa var förstås matematik och kemi, jag hade turen att få väldigt bra lärare i början av gymnasiet som motiverade och inspirerade. I högstadiet gillade jag även handarbete. Sämsta varierade ganska mycket, det berodde helt på hur mycket jag själv ville läsa ämnet just då. Kanske historia, men endast för att jag själv inte tyckte det var intressant, jag ville inte lära mig en massa utantillkunskap och jag satsade alltid på stabila åttor där. De ämnen jag fick kämpa med lite extra var alla språk (tackar alla gudar att jag är tvåspråkig från grunden, annars hade jag nog haft det extrakämpigt med finskan). Jag är ingen språkmänniska, läste inga extraspåk, och hade väldigt svårt med till exempel engelska. Nu är det förstås så att jag talar och förstår engelska väldigt bra, men det är nog endast tack vare tv-serier, kan inte tacka skolan för min engelska. 

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Håller på som bäst…

Vilket var ditt allra första jobb?
Jag var barnvakt några veckor en sommar till mina kusiner, det här är så längesen så jag minns inte ens när det var. Men något av mina första längre jobb var som sommarfågel för Nykarleby Stad. Jag blev utplacerad vid NURK och jobbade där en månad med diverse olika saker.

 

Vad har du mer haft för yrken?
Förutom de som jag nämnde tidigare har jag jobbat på sjukhus på röntgenavdelning som arkivarbetare och avdelningssekreterare. Jag har varit ett antal somrar som cafétant vid Tullmagasinet. Jag har jobbat i labbet i Mirka. Förra sommaren som volontär i Grekland. Och just nu jobbar jag som allt-i-allo (eller liknande) för Nykarleby Kraftverk.

När hamnade du i den banan du är i idag?
Jag började studera kemi för att jag inte kom in till läkarlinjen och för att min första lärare i gymnasiet var så bra på sin sak. Jag har nog alltid tyckt om kemi, så det kändes ganska naturligt att välja det när läkardrömmen sprack.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
Jag vet inte om jag är på rätt väg, det är så mycket jag skulle vilja bli och uppleva så den som lever så får se vad jag gör när jag börjar jobba. Det som kändes rätt var iallafall staden Åbo. Fantastisk stad att bo i som studerande.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
(Eller vad jag själv säger jag är bra på) Jag har inga problem med att jobba i grupp eller ensam och jag är väldigt envis. Ska jag göra något, så gör jag faktiskt det bästa jag kan. Dessutom tar jag saker seriöst.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Antagligen det att jag är så antimorgonmänniska en människa kan bli. Är väldigt trögstartad på morgon och kan vara väldigt trött de första timmarna på jobb. Är dock inte beroende av något kaffe eller någon frukost för att fungera, så måste jag fungera från morgon så gör jag det nog. Det är bara skönare att sova.

 

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?
Jobbat utomlands, gjort något för att rädda världen och klivit ur min bekvämlighetszon.

Vad går ditt jobb ut på mest?
Under denna sommar arbetar jag mycket med datorn, skriver info om olika företag och gör en guidad rundtur för Nykarleby vattentorn. Sen kommer jag få svara lite i telefon och annat trevligt som hör till vanligt kontorsarbete.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
Oj, helst av allt skulle jag ju sommarjobba i ett labb, men tydligen är det omöjligt att få positiva svar från de ställen. Det är vid den punkten att jag inte ens vet om jag vill söka nästa år, jag har fått så dålig feelis från alla företag.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Helt klar vårdare för äldre människor. Jag tar av hatten för alla er som jobbar med det, ni förtjänar löneförhöjning på löneförhöjning. Jag skulle aldrig klara av det. Därför söker jag inte de jobben, jag vet vad jag kan och vad jag är bra på.

Vad gör du om fem år?
Färdig utbildad? Kan det vara ett mål?

Vad gör du när du är 60 år?
Man får ju inte vara pensionär då ännu, så jag sliter väl för pengarna och åker fyra veckor på semester till någon ö någonstans långt borta varje sommar. Äger fyra katter och två hundar. Bor på en gård utanför en större stad. Eller så har jag dött, man vet aldrig.

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
Frilansare Minna Siekkinen eller Dr. Minna Siekkinen (skulle aldrig gå) eller tv-serieexpert Minna Siekkinen. Typ.

Om tv-serier

Idag har den sjunde säsongen av Pretty Little Liars premiär. Och jag har ett litet knepigt förhållande till serien. Det är många gånger jag tänkt tanken att nu måste jag sluta se serien, det är ingen point med att aldrig få några svar. Sen när det är helt fel svar och inte alls som du tänkt dig så vill du bara kasta datorn/tv:n i golvet och önska att du aldrig sett serien.

Men jag har sett PLL sen 2010, jag har sett varenda avsnitt, det är cirka 140 stycken. Jag har suttit en gång i veckan och angstat mig igenom 40 minuter, men alltid sett följande avsnitt. När jag har tänkt tanken att sluta så har följande tanke kommit: jag kan inte sluta förrän jag vet hur det slutar.

pll

Trots allt detta ser jag fram emot säsong 7, som även ryktas att bli den sista. Den dagen PLL slutar så sitter jag väl här och är ledsen över att serien har slutat.

Jag klankar absolut inte ner på serien, den måste självklart vara bra eftersom jag följt med den sen början. Och den har ju gett mig ett av mina favoritships (Ezra + Aria). Men ibland kan den vara riktigt frustrerande, speciellt när man först efter 6 säsonger fick veta vem som hade trakasserat tjejerna i alla de år. Nu är tiden i serien fem år senare och på så sätt passar serien lite bättre även mig. Tidigare har de ju gått i high school och jag har känt mig gammal.

Det kommer dock bli en serie jag ser sista säsongen av. Jag har några serier jag vägrar att se sista säsongen, för jag vägrar att inse att serien är slut, host True Blood host. Jag ska se den nångång, när jag inser att serien faktiskt är slut.

 

Midsommarveckan

Nyss hemkommen från en 5 km länk på spånbanan. Det jag är glad över är att jag orkade springa hela tiden (förutom när det kom ett enormt berg med jord som jag var tvungen att orientera mig över och runt) trots att tiden var långsam, jättelångsam. Det var andra länken för denna sommar och jag är ”redan” uppe på 5 km i backar. Något som vanligtvis brukar ta månader. Så huvudet är med, det är bara benen som säger stopp och vill sluta.

Denna dag innebär också att halva arbetsveckan har gått. Veckan kring jul och midsommarveckan måste vara årets två bästa veckor. Just nu uppskattar jag verkligen denna pågående midsommarveckan, eftersom jag missade den förra året. Vi hade picknick på gården, men inte mycket mera än så. Därför ska jag ta ut allt som finns av midsommar detta år. På torsdag åker jag till villan och stannar där till söndag. Inga måsten, inga planer, ingen ångest.

wpid-IMAG0396.jpg

Det är ett speciellt lugn på villan som man tyvärr börjar uppskatta först efter man fyllt 18. Hur många gånger har jag inte önskat att få stanna hemma under mina tonår och hur många gånger har jag inte blivit arg efter att ha blivit medtvingad dit. Nu önskar jag att jag kunde spendera fler helger och fler dagar där, men det ska förtjänas pengar så man har råd att leva under vintern. Så i väntan på torsdag drömmer jag mig bort och hoppas på ett relativt fint midsommarväder, är det tvåsiffrigt får vi väl vara nöjda.

Att välja och undvika

Jag är ju som bekant väldigt specifik i vad jag äter och vad jag speciellt inte äter. Det är något som hängt med från barnsben och så länge som jag kommer ihåg har jag varit petig med vad jag äter. Det är väl så att jag lever efter filosofin att inte äta något som är eller möjligtvis kan vara något jag ogillar. Jag har blivit bättre och jag försöker faktiskt prova på något nytt om tillfället ges. Speciellt om jag är utomlands så hör det till att testa på matkulturen där jag är. Men är jag i Finland blir jag alltid väldigt bekväm med mina matval och äter det jag vet att jag tycker om.

Men det finns mat som jag inte åt förr men som jag äter nu, det finns mat som jag aldrig kommer att äta i mitt vuxna liv och det finns mat som jag åt förr men inte äter mera.

Till den mat som jag inte åt förr, men äter nu och faktiskt idag är fetaost. Det var bara något jag bestämde mig för att inte äta. Idag äter jag fetaost, inte ofta, men när det bjuds och speciellt i sallad.

Ärtsoppa kommer jag aldrig mera att äta. Det är skönt att vara vuxen och kunna ta de besluten. Jag ser inget gott eller njutbart i den maträtten och får lite småpanik om det är enda alternativet. I skolan (typ högstadiet framåt) har jag ätit knäckebröd istället.

Det jag åt förr, men inte äter mera är mest sånt som jag har valt bort och undviker om det är möjligt. Om någon bjuder på det, så äter jag, men jag vill inte att ni ska bjuda på korv eller banan. Gör det bara inte, för allas bästa. Vet egentligen inte varför, men jag gillar inte smaken. Och nu har det blivit en principsak att inte äta det.

Som tur finns det mycket gott att äta här i världen, det tycker även jag. Annat var det förr.

IMG_20130409_023726

Det e sommar, det e sol

Ungefär en vecka har gått sedan senaste inlägget och inte kan jag påstå att det har blivit lugnare. Fotbolls-EM har ju börjat och sänder två-tre matcher/dag. Så jag spenderar min tid efter jobbet oftast framför tv och kollar det spektaklet. Och ursäkta nu allihopa, men man kan faktiskt vara så intresserad av det. Så jag planerar ofta min dag runt dagens matcher.

Nu är det då skönt att inte ha Finland att hejja på (självfallet skulle det vara roligare om vi var med), eftersom jag får så hjärtklappningar varje gång Finland tävlar i något, och känslorna vid förlust är verkligen illa. Jag hejjar istället på  Portugal, som om de känslorna skulle vara annorlunda. Iallafall känner jag inte samma känslor, men besvikelse kan man förstås känna vid förlust. En omgång har vi hunnit gå igenom och tja, mina andra favoriter har väl inte haft det så lätt.

Tyskland har förstås vunnit, men vanligtvis hejjar jag bara på Tyskland om det inte finns något annat land att hejja på. Belgien förlorade ju mot Italien, så bättre lycka nästa gång mina herrar. Hejjar förstås på Island, men inte när de spelar mot Portugal.

På tal om, well, ingenting. Idag är det femtonde och det innebär lönedag, alltså fatta. Första ordentliga lönen sen 2012. 2013 var jag sjukskriven hela sommaren, 2014 fick jag inget sommarjobb och 2015 var jag i Grekland och försökte tänka på pengar så lite som möjligt. Det är sjukt hur mycket pengar en lön kan vara för någon som är van att leva sista veckan på plus minus noll på banken. Nu borde det då vara lite lättare att leva och lite lättare att hänga med i vardagen. Skönt, har redan börjat skriva upp saker jag borde köpa, saker jag ska köpa och saker jag vill ha. Har ännu inte kommit underfund med till vilken kategori en ny dator hör. Får väl se den i augusti om det är ska, borde eller vill ha, så bestämmer jag mig då.

Och det är sommar och det är sol. Det är skönt, fast jag inte egentligen är någon solvän. Hatar inte solen så som jag tidigare har hatat. Har bara problem med att den inte gillar mig, den bränner mig, lyser mig i ögonen och fixar huvudvärk. Men visst är det skönt att den är uppe och fixar lite sommar åt oss. Det kunde vara värre.