Bucket list/wish list

Jag var på en 1 och en halvtimmes springrunda idag, och hur man än försöker så kommer man inte ifrån tankarna. Men på samma gång så är det ju därför jag springer. För att ventilera tankarna och komma in på nya tankebanor. Idag började jag tänka på min bucket list eller kanske mera än wish list. För hur jag än vänder på grejen så finns det upplevelser jag vet att är väldigt svåra att utföra. Så istället tänker jag mig det som en önskelista, vad jag vill få gjort, vad jag önskar att få upplevt.

För många många år sen skrev jag faktist en ‘100 things to do before I die’. Men jag minns inte så speciellt mycket från den listan. För tillfället, denna söndag 24 juli, har jag dessa punkter på min önskelista.

  • Se polarnatt och polardag.
  • Se alla Harry Potter filmerna under en dag.
  • Roadtrip genom Kanada.
  • Se en NHL-match.
  • Se en NFL-match.
  • Se elefanter i det vilda.
  • Resa till Island, Grönland, Minnesota och Alaska.
  • Lära mig teckenspråk.
  • Skaffa en tredje tatuering.
  • Springa två timmar utan att pausa.
  • Uppleva 0 G.
  • Besöka San Diego Comic Con.
  • Donera till välgörenhet.
  • Få mina svagare egenskaper till något positivt.
  • Hitta en balans mellan det mentala och det fysiska.

Det var då femton punkter som jag mer än gärna vill uppleva. Om någon vill donera lite pengar till mig, så är jag tacksam. Nej men, jag tänker mig att en del kostar inte, eller inte så mycket. Sen finns det självfallet det som kostar mera, och då får jag vänta på bättre dagar. Men den som väntar på något gott…

Något sorters avslut

Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag har fått frågan ”Saknar du Grekland”, och jag kan heller inte räkna på fingrarna hur många gånger jag har svarat ”Nej, inte egentligen”. Såhär ett år efter är det kanske lite lättare att se saken från lite olika perspektiv och lite mera neutralt än om jag fortfarande var ”hög” på resan/äventyret, kalla det va ni vill. Jag har länge tänkt skriva ett avslutande inlägg om min tid där, men det kändes samtidigt som om jag då skriver tack och hej och jag kommer aldrig mer tänka på den tiden.

Men nu känns det rätt att skriva ner några rader.

Ifjol när jag var mitt upp i sommarjobbsansökningar, högar med labbrapporter och tenter och kurser såg jag möjligheten att åka som volontär. Jag hade ju alltid tänkt tanken att jag skulle åka som volontär och jobba med djur. Så jag kunde inte riktigt släppa tanken att åka iväg. Det var antingen 2 månader eller 5 månader. Jag vet inte hur många gånger jag ändrade alternativen, fram och tillbaka, funderade fram och tillbaka om jag kunde åka bort så länge. Jag skrev ett mejl och bifogade min ansökning, för att sen ändra min ansökning till 5 månader och skicka in den.

Cirka en månad senare satt jag på flyget till Grekland. Jag lämnade alla sommarjobbsansökningar, lapprapporter, tenter och kurser. Det löser sig, är ju mitt motto. IMG_2203

Mitt boende för de fem månaderna jag bodde på Kefalonia. Lägenheten längst ner i mitten var min och ett antal andras. Till först bodde jag tillsammans med en och samma tjej i tre månader, när hon sen åkte hem flyttade de flesta runt och hel del och jag fick nya rumskompisar lite nu som då. Den sista månaden bodde vi tre stycken i ett litet rum, det var kanske lite väl trångt. Det var verkligen inget fel på boendet, men jag saknade verkligen möjligheten att kunna stänga väggarna runt omkring mig och ha lite egentid. Som tur fanns det andra gömmor (klippor) som jag kunde dra mig tillbaka till när min sociala del var uppfylld.

IMG_0017

Själva jobbet var mycket tyngre än vad jag eller någon annan kunde tänka sig. Det var inte bara varmt och svettigt, utan det tog även mycket mental energi. Kulturkrockar mellan chef och arbetare. Nattskiften, då man gick en strand fram och tillbaka många gånger. Men jag är inte det som ger upp och trots att vissa dagar var hemska, var det bara att lyfta hakan och tänka att dessa hemska dagar finns nog i Finland också. Trots att nattskiften var det tyngsta arbetet, gillade jag det väldigt mycket. För det var då belöningen för slitet kom. Det fanns en orsak till att vi vandrade 15 km per natt i sanden.

IMG_3027

Det var ju väldigt mörkt på natten, så jag kunde inte ta så många foton av djuren vi stötte på. Men ett par gånger hade vi tur så att någon enstaka sköldpadda kom upp på stranden just före nattskiftet skulle sluta. Så med lite ljus och med mycket manipulering av ljuset på fotot kunde man se en liten bjässe på de foton man tog. Dessa små bjässar mätte upp till en meter i längden och 80 kg i vikten.

IMG_3557

På öns huvudstad fanns det möjlighet att se simmande sköldpaddor i hamnen. Dessa är då hanar och är ännu större än de honor vi träffade på stranden.

IMG_2339

Jag bodde då i en liten by, som på vintern hade mellan 40 och 60 invånare, men som kom till liv på våren, sommaren och hösten, tack vare turister. Jag själv hade inga problem med att bo på ett sådant litet ställe, jag njöt av lugnet och friden. Men det fanns många av de som också var volontär där som hade stora problem. De som var uppvuxna i storstäder och inte visste hur småstadslivet fungerar. Men de kanske lärde sig.

IMG_3216

Och jag som nästan aldrig tidigare lyckats bli brun, blev faktiskt brun. Efter tre månader hade benfärgen blivit denna, och det var först efter det som jag började spendera mer tid i solen och försökte förbättra min solbränna. Jag brände mig ordentligt endast tre gånger och det var riktigt i början av tiden, så till och med jag klarade av 5 månader i solen.

IMG_3505

I augusti blev jobbet både tyngre och roligare. I månadsskiftet juli/augusti kläcktes de första äggen och babysarna grävde sig upp ur boet och rusade till havet. Jag hade turen att få se en hel del babysar, trots att de vanligtvis tog sig till havet på natten. Men en del kom tidigt på morgonen och hur trött man än var så blev man alltid pigg när dessa små kom rusande förbi. Under augusti-september blev det mycket att lokalisera bon, gräva upp dem och räkna hur många ägg det fanns och hur många som kläckts, om någon stackare hade dött i boet skrev vi upp det också. Så vi såg en hel del. De som helt enkelt inte hade någon chans för överlevnad. Darwinism på nära håll.

Allt var inte frid och fröjd. Grekland 2015 var inte den bästa versionen av Grekland, pengabekymmer gjorde att vår lön blev försenad och vi fick en liten summa pengar varje dag. Detta gjorde att vi inte riktigt kunde göra något annat än att ligga vid stranden eller poolen och läsa en bok. Det var skönt på sitt sätt, men kanske inte vad EVS riktigt handlar om. Dessutom jobbade vi 6 dagar i veckan och var aldrig lediga samtidigt. Mina tio semesterdagar spenderade jag med föräldrarna när de kom på besök och med att packa och sola just innan det var dags att åka till Aten.

Jag fick också väldigt stora problem med min väster höft. Tack vare försäkring kunde jag gå och röntga och ta MRI av den för att se om något värre var fel. Läkaren kom väl fram till att jag hade en försträckning i muskelfibrerna och att det borde gå om. Jag kan fortfarande inte sitta för länge utan att höften stelnar och knakar. Men det är väl bara något jag måste ta och leva med. Det går väl att byta höft sen när den är tillräckligt nedsliten.

IMG_3720

Sista arbetsdagen i september gav mycket fint väder och annorlunda tankar. Mest av allt var jag stolt över mig själv för att jag hade klarat det. Och inte bara klarat det, utan klarat det utan att klaga. Jag blev positivare och mera energisk av resan, jag kunde se djurrättsaktivister från ett annat perspektiv och jag hade gjort något för att förändra världen. Samtidigt höll nutidens värsta flyktingskris på en båtfärd bort, men jag försökte tänka på att jag gjorde något gott, jag försökte göra något bättre.

I Aten levde jag vanligt turistliv innan jag gick på drop-in tattoo och fixade ett minne som skulle stanna lite längre än alla souvenirer jag köpte (ouzo).

Då till frågan som startade hela inlägget. Saknar jag Grekland? Nej, inte egentligen. Jag saknar en del saker, men det är saker som man möjligtvis kan hitta på andra ställen. Jag tror inte jag skulle kunna tänka mig att bo permanent i Grekland. Jag lärde mig att läsa språket, men jag förstod ju inget jag läste. Det är ett fint semesterland, men inte så mycket mera än det. Nästa gång vill jag se något annat. Men möjligheten att åka, ångrar jag definitivt inte. Jag tycker alla borde åka som volontär, för det finns garanterar något som passar dig. Genom att ge något osjälviskt till världen lär man sig mycket om sig själv. Jag är tacksam och skulle göra det tusen gånger om, om det fanns en sån möjlighet. Men Finland på sommaren är ändå Finland på sommaren och ska man vara i Finland, så är det på sommaren. Allt jag saknade förra året, finns nu här detta år. Så jag är väldigt tacksam att jag fick åka till Kefalonia.

IMG_2686.JPG

Helgen

Det är söndag, 22.38, och jag vet att det blir en lång kväll innan jag tar mig i säng. Därför kan jag lika bra starta upp datorn och skriva ett vettigare (hur man nu kollar det) inlägg samtidigt som min nuvarande favoritserie Mr. Robot snurrar på i bakgrunden. Det har varit en intensiv helg med mer eller mindre program varje dag, men det har inte varit uttröttande på något sätt.

Fredag eftermiddag blev det rekord med att komma ut från jobbet. Ett par sekunder efter klockan slagit 16 steg jag ut genom dörren och gasade hem. Försökte fixa till mig lite inför kvällen, lackade främst om naglarna. Hämtade upp Emma och körde till Jakobstad för mat och bio. Åt för första gången på Friends and brgrs och det får definitivt tummen upp. På bio såg vi komedin Mike and Dave need wedding dates och även den får tummen upp. Den var rolig utan att de försökte för mycket. Hem igen efter filmen som de trötta arbetare vi är.

Vaknade mitt i natten för att mina myggbett kliade. Myggbett. Jag vet inte om det är bara jag, men jag har reagerat ovanligt mycket på de myggbett jag fått. Och det är inte heller så att jag har ett par, utan jag har många, väldigt många. De kliar något oerhört, sväller upp, blir blåmärken och jag kliar. Var tvungen att ta en antihistamin för att få slut på kliandet och jag fick somnat på nytt så småningom.

På lördag hade min brorsdotter 4-års kalas på dagen och på kvällen blev det skumpa och vin för att fira Melinas praktikplats. En sväng in till nyöppnade Pedros (Döbelns ölstuga), verkligen kul att någon vill ha det och öppnar det igen efter att ha varit stängt en stund. Hem ganska tidigt och jag sov oroligt hela natten.

Söndagen fick bli en läsedag, började med den andra boken i Game of Thrones serien och den är lika bra som första. Hur jag ska hinna se serien vet jag inte, men kanske så småningom. Middag med familjen och efter en stund av vila tog jag mig an veckans länk. Söndagen har tydligen fått bli länkdag och idag skulle mina ben ha orkat hur långt som helst. Det kändes så, inte en stund kändes det som om de ville sluta, inte huvudet heller för den delen. He tar se sa pyroman. Det blev en runda på 9 km och ett konstaterande om att jag måste köpa nya lenkkiskor. Tips mottages gärna.

Jag avslutade helgen med bastu och bad. Vilket leder till att jag är uppe så länge och kommer att sova lite följande natt. Men det känns helt okej, för det var en bra helg och jag vill njuta en lite längre stund av ledigheten. Imorgon är det jobb som gäller, jag börjar ha det mesta under kontroll. Så vi får se.

De tre vännerna

Alla goda ting är tre, liksom mina husdjur. Då pratar jag alltså om hunden och katterna, inte dammtussarna som verkar föröka sig i snabb takt. Så lika, så egna, så speciella, så underbara. Jag brukar säga som så att om hundar och katter kan vara bästa vänner, så kanske vi människor kan respektera varandra.

Meja (aka Mejkki)
Gamla damen med egen vilja i vårt hus. Många säger att Chow chows egenskaper liknar katters, och visst är det så. Meja är envis och smart, sover mycket och snarkar ännu mera. Njuter av livet och naturen så mycket som möjligt. Favoritplatsen är trappan vid ytterdörren, där hon stolt sitter/ligger och ser ut över sin gård. Hon är inte överförtjust i småbarn, men skulle aldrig göra någon illa. Eftersom hon är ganska stor, är hon även ganska klumpig. Om hon springer har hon svårt att stanna i tid, därför springer hon inte speciellt ofta. Om Meja bestämmer sig för att nu räcker det sätter hon på bromsarna och vägrar att gå mera, då är det bara att svänga om och gå hem tillbaka. Hon sätter alltid tassen på tallriken om hon äter något från en papperstallrik, för att hindra tallriken från att åka iväg.

Newton (aka Newtski)
Katten alla är rädda för och undviker, förutom jag. Jag är i princip den enda som får ha henne i famnen och ibland kan hon vara riktigt mysig. Om hon väljer det själv. På somrarna är hon bara inne och äter två gånger om dagen, resten av tiden spenderar hon utomhus med råttorna. Det tog en vecka för Meja och Newton att bli bästa vänner, men efter den veckan har Newtons favoritplats varit bredvid Meja, in i pälsen så nära som möjligt, där det är varmt och skönt. Newton är allätare och hoppar alltid upp på diskbänken.

Tesla (aka Tesselina)
Minikissi i huset. Den mera sällskapliga katten av de två, men är trots allt i grund och botten en jagare och säger ifrån om det blir för mycket. Tesla har extratår på alla fyra tassar, mellan 6-8 tår på varje tass. Detta gör att hon inte kan dra in alla klor och fastnar ibland lite överallt med sina tassar. Hon saknar även en hörntand, som hon tappade när hon var liten. Tesla är latmasken som lätt kan sova tio timmar inomhus på dagen för att sen vara ut och jaga hela natten. Är hon saknad är det bara att söka på någon av köksstolarna, hon finns antagligen där och sover.

Vilohelgen

Och som en gåva från ovan kom den där helgen jag väntade på. En helt fri helg, då jag verkligen fick sova och vila mig. Egentligen hade jag program för fredagen men det blev avbokat och jag fick sova en lång natt utan avbrott. Det var den bästa natten på länge. Somna före tolv och vakna tio timmar senare. 

Jag har sovit, läst, ätit, läst och sovit. Och jag ber inte om ursäkt åt någon. Jag har faktiskt vilat upp mig och kände mig pigg och glad på lördag, för första gången på flera veckor. Att sen få följa den känslan med en lika natt som föregående var det bästa som kunde hända. Jag har känt mig så pigg och energisk idag. Så pigg och energisk så jag valde en länk  i kvällssolen. Det var första länken på kanske en månad, för tröttheten har tagit över. 

Nu kände jag mig som tidigare skriver riktigt energisk och lyckades jogga lite över en timme i långsam takt. Sju km visade SportsTrackern och jag kunde inte vara nöjdare. Men vad är tacken? Jag får två stora blåsor i ”hålfoten”  (är aningen plattfotad och skorna skavde tydligen). Får ändå vara glad över att jag orkade och varken dog av solens hetta eller kvävdes av flugorna i skuggan. 

Nu förstör jag den nyfunna energin med finalen i fotbolls-EM. Cristiano Ronaldo skadad i första halvlek och mitt stöd för Portugal har aldrig varit större. Tycka vad man vill om killen, men man önskar inte skada åt någon. Och de som säger ”det är bara fotboll” såg nog inte Ronaldos tårar när han visste att det var över. Heja Portugal! 

Tell me more

Visste du detta om mig?

  • Jag har märkt att jag har en beroendepersonlighet. Har jag något ska det ätas, användas, göras, läsas eller ses direkt. Jag har förbjudit mig själv från att spela på spelautomater, eftersom jag garanterat skulle spela upp alla pengar jag har. Men detta innebär också att jag ser på tv-serier och fastnar väldigt lätt i nya saker.
  • Jag har en liten släng av OCD, inga stora saker, men att blinka i mönster när jag åker bil eller försöka hinna till en viss plats innan en bil kör förbi mig är klassiker.
  • Jag är rädd för de mest löjliga sakerna. Alla mina rädslor är helt irrationella och något jag inte borde vara rädd för. Jag är rädd för att en orm ska komma upp ur wc, jag är rädd för att dö innan min tv-seriefavorit har sänt sitt sista avsnitt, jag är rädd för tandläkare, spindlar, clowner och hissar. Men jag är inte rädd för att vara ensam hemma eller någon annanstans, jag är inte rädd för mörker, jag är inte rädd för höjder.
  • Det spelar absolut ingen roll vilken väg jag lägger pappersrullen i wc, men jag vet hos vem jag ska lägga den en väg och med vem jag ska lägga den en annan väg.
  • Youtube har blivit min nya underhållningsfavorit och min absoluta favorit är danisnotonfire.

Ett kapitel om dagen

Jag hade egentligen endast ett riktigt nyårslöfte för det nya året (som nu gått över hälften), och det var att läsa mera. Jag hade som mål att läsa lite varje dag, helst ett kapitel om dagen och det fungerade väldigt bra till en början. But all good things must come to an end. Inte egentligen, men i mars började jag läsa Life of Pi och hela min läsglädje försvann för varje kapitel, för varje mening, för varje ord. Det var den tråkigaste boken jag någonsin läst (eller jag läste den ju aldrig klart), jag kämpade och kämpade, men jag gav upp. I maj började jag på en ny bok, en bättre bok och nu har jag fått tillbaka samma glädje igen. Jag läser nästan varje dag, nu när det varit fotboll så sent så har det lämnat, men jag försöker sitta ner en stund efter jobbet och läsa några rader om jag vet att det blir sent på kvällen.

För att hålla koll på det jag läser, använder jag mig av en app som heter iReadItNow, som namnet säger fungerar den endast till iOS, men det är en riktigt bra app och det är lätt att hålla koll på hur mycket du läst och du kan lägga bokmärken i ”boken”.

För tillfället är jag inne på min nionde bok för året och då bör man ta bort mars och april, för där hände ingenting. Boken är första i en bokserie, så jag har många timmar av bokläsning kvar. Jag blev så fast i boken så jag var tvungen att beställa hem fyra böcker till i samma serie. Dessutom finns det en tv-serie att se. Jag pratar förstås om Game of Thrones, serien jag dissat och sagt att jag måste läsa böckerna först. Plötsligt händer det och jag läser böckerna, jag blir fast och jag gillar böckerna jättemycket!

Men resten av årets böcker, tack vare appen håller jag koll och kan skriva ner några rader om mina läsupplevelser. Läs en bok så blir du klok, förstås.

Gillian Flynn – Vassa Föremål Läste Gone Girl förra sommaren och blev imponerad över hur Flynn skriver och berättar. Skulle inte påstå att Vassa Föremål är i samma klass som Gone Girl, men det kanske beror på att jag läste den på originalspråk och Vassa Föremål översatt till svenska.

Gillian Flynn – Mörka Platser Ungefär lika som Vassa Föremål, Mörka Platser gav möjlighet att tänka lite själv och försöka lösa mysteriet själv, jag trodde jag hade löst det men jag hade inte det.

Kaj Korkea-aho – Onda boken Åbo Akademi-angst, passande där på vårvintern. Intressant bok som handlade om något nära, vilket gjorde den intressantare.

David Nicholls – En dag Ville se filmen så jag kände att jag måste läsa boken först eftersom jag hade den i bokhyllan. Det slutade med att jag såg fem minuter av filmen och ville inte förstöra boken. Boken så mycket bättre än de fem minuterna jag såg.

Jojo Moyes – Livet efter dig Såg trailern till filmen (Me Before You) och sprang till Akademen och köpte boken. Läste ut den på en dag och absolut bästa boken jag läst hittills. Jojo Moyes är dessutom min nya favoritförfattare, hon skriver så lättsamt och så enkelt så det är en fröjd att läsa. Nu väntar jag bara på en möjlighet att se filmen.

John Verdon – Tänk på ett tal Trodde den skulle vara bättre, men ingen höjdare precis. En helt okej deckare som fin en att tänka lite mera.

Liane Moriarty – Öppnas i händelse av min död En till lättsam bok att läsa som hade mycket potential och var helt okej att läsa, men den kunde ha slutat mycket bättre. Kändes som om den slutade för att författaren kommit upp i ett visst antal ord. Men en bra sommarläsning, javisst.

Jojo Moyes – Arvet efter dig Fortsättningen på Livet efter dig. Ni som läst den första kanske undrar hur det kan komma en fortsättning, men visst kan det komma det. Eller det kom en fortsättning, men den är inte lika bra som första, det kan jag lätt säga. Lika lättläst iallafall. Jag hade kanske valt att avsluta böckerna på annat sätt och skriva en fortsättning på ett annat vis, men jag är ju inte författare heller.

Jag hoppas att läsglädjen håller i sig och jag får berätta om fler fina böcker. Jag kan inte gå in i en bokhandel utan att köpa en bok och Adlibris är min svaga punkt. Jag tillåter mig själv att köpa böcker när jag fått lön. Men när jag var i Åbo för nån vecka sen hittade jag två böcker för fyra euro, jag hade inget val..