Ny vecka, nya labbar

Ny vecka, nya möjligheter, nytt blabla. En till vecka, precis lika full som alla andra veckor. För att lätta på psyket bestämde jag mig för att flytta en av de tre tenterna jag har kvar till början av nästa år. Inte blir det precis mindre att göra för det. Hade helt glömt bort ett inlämningsarbete, som vi tydligen ska lämna in före årets slut. Hur är det möjligt att varenda december blir precis lika stressig?

För intresserade kan jag meddela att telefonen har överlevt och som tur är hade den säkerhetskopierats tidigare under dagen, så i princip fanns allting kvar och jag kunde så småningom andas igen. Spenderade en ganska lång stund att gå igenom bilder och radera och radera.

Trots det är mycket arbete och mycket att hålla koll på, så har jag nu som då en timme ledigt mitt på dagen, eftersom det är mycket väntetid på labben. Förra veckan satt jag och väntade 3 timmar på en ugn. Men inte är det så att jag skulle göra något vettigt under den lediga tiden, jag sitter oftast vid en dator och klagar på hur lång tid jag måste vänta.

Som nu..

Annonser

Anything that can go wrong, will go wrong

De senaste tre timmarna har jag suttit med hjärtat i halsgropen och planerat ett framtida liv utan den ägodel som i princip är fastvuxen i min hand. Det är ingen vits att ens försöka förminska beroendet jag har för min telefon, för oj vad det är stort. Men det är också för att jag verkligen gör allt med den. Från sociala medier till jobbansökningar till väckarklocka till hälsoappar till mail till ja allt.

Så när den idag började ge upp, stanna till, kasta ut mig från diverse appar, när den klagade på lite utrymme och jag utan framsteg raderade app efter app och inget mera utrymme gavs, blev det lagom mycket skräck och panik i min kropp. Ju fler appar jag raderade, ju mindre utrymme fanns i telefonen. Dessutom hittade den inga bilder i mina album, så där kunde jag inte radera. Tänkte som alla teknikfantaster ”kanske det är bäst att starta om den”. Det var inte bäst.

Där låste den sig på riktigt. Och visade den där äckliga symbolen som hemsöker mitt liv. Efter diverse googlingar och genomläsning av supporten på nätet laddade jag glatt ner ett program till datorn som skulle hjälpa. Sen tog det förstås en timme innan jag förstod att jag var tvungen att ge tillåtelse för datorn att använda programmet. Fungerade det då? Nej. Ni vet väl Murphys lag. Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det. Det gick inte att uppdatera telefonen från programmet, så håller som bäst på att återställa hela fanskapet.

Som tur finns det en säkerhetskopiering av någonting någonstans. Men kommer slita av mig håret innan detta är klart. Tacka vet jag den gamla goda tiden när man avlägsnade akkun och sim-kortet vid större problem. I telefonens försvar, så är detta första gången den försvårar mitt liv på 2 och ett halvt år.

När eller om den återskapas som jag vill tänker jag lägga flera timmar på att rensa appar och bilder. Skärmdumpar av det ena och det andra kan få äran att offras för lite mera utrymme.

Inte riktigt detta jag ville lägga tid på idag denna fredag kväll. Inte för att jag hade andra planer heller. Och dagen som började så bra med labb och Gilmore Girls. Som fick både en hiss och en diss. Fantastiskt att de faktiskt fick alla tillbaka. Inte ok att det slutade som det slutade. Nu får jag titta på något annat i väntan på att telefjongen är klar. Powernappade på dagen, så jag kan inte påstå att jag är trött heller. Som om jag någonsin vore trött 23:40 på en fredag.

Multitasking

Jag har svårt, väldigt svårt, att koncentrera mig på en sak i taget. Speciellt om jag borde fokusera på den där ena grejen. Oftast har jag på ett tv-serieavsnitt, en podcast eller musik oavsett vad jag gör. Oftast handlar det om att diska, att städa, att laga mat eller att skriva skolarbeten. Jag kan inte göra saker i tystnad. I två lägen kräver jag tystnad, när jag läser en bok och när jag ska sova.

Som exempel. Idag, just nu.

Jag ser på två fotbollsmatcher, jag läser två gradun och tre artiklar, jag lyssnar på en podcast, jag planerar torsdagens labbarbete och jag skriver detta inlägg. Allt detta, när jag borde läsa på tent.

Iallafall kan jag multitaska. Men jag har svårt att fokusera på den där ena grejen som jag borde fokusera på. Jag vill ju göra det roliga (just nu två gradun och tre artiklar), istället för det tråkiga (tent). Önska mig lycka till, det är bara onsdag imorgon.

Söndagståget

Sitter för tillfället på tåget till Åbo, och eftersom jag medvetet undviker allt som heter tentläsning, så tar jag mig an ett blogginlägg istället. Kan ju inte precis påstå att det varit så aktivt här den senaste tiden. Medvetet eller omedvetet har jag tagit en paus från det mesta och nu är det konsekvenserna på detta som följer de närmsta veckorna. Det lär bli intensiva fyra veckor, men vi ska väl klara av det också.

Jag har fått lyxen att bo hem-hemma i tio dagar. Jag har levt som en katt med boende och mat, och spenderat största tiden i sängen. Jag får igen acceptera att jag är trött hela tiden och det spelar ingen roll om jag sover 5 timmar, 12 eller något däremellan.

Men jag har också hunnit träffa goda vänner och lämna in ett större arbete en dag innan deadline. Jag har hunnit på en tvådagars kurs i Vasa och lyckats få mig behörig i ämnet hälsokunskap i högstadiet och gymnasiet. Jag kommer ju inte att bli lärare, men har iallafall ihopsamlat 60 sp i ämnet hälsokunskap och helt färdig med mina biämnen. Jag kan fortfarande inte förstå hur ångestfylld jag blir av att hålla föredrag. Det är verkligen inte min starkaste sida. Men jag har ju överlevt varje föredrag jag hållit. Det är väl det positivaste jag kan tänka på just nu.

Jag tycker också att de i vr som bestämmer om var tågen ska stanna, ska komma till Bennäs och se hur överfullt det blir varenda gång. Eller se hur tågen blir tomma när människorna stiger av just där.

Stupidity

”Two things are infinite: the universe and human stupidity; and I’m not sure about the universe.”
– Albert Einstein

Fri tolkning, men jag tänker på USA:s presidentval.

”To all the little girls watching… never doubt that you are valuable and powerful and deserving of every chance and opportunity in the world”
– Hillary Clinton

Jag vill inte påstå att hon är felfri som politiker. Men som en utomstående ickeamerikan som granskade valet från andra sidan jorden så kändes det som om Clinton hade varit det bättre valet. Men det är väl bara att acceptera att en rasistisk sexistisk äldre vit man vinner över en kvinna. En konstig värld vi lever i för tillfället. Jag kan inte slutas att förvånas att dumhet vinner över sunt förnuft.

Vi får hoppas att vi under de närmaste fyra åren får har vår jord ifred och att detta val inte påverkar oss för mycket. Tyvärr tror jag något helt annat.

15032513_10153846301522676_1908607958_n

Fredagstipset

Det är dags, det är dags för mig att meddela höstens, om inte årets bästa tv-serie. Jag var inte alls beredd på att denna serie skulle börja, men när jag såg en av mina favoritskådisar tweeta om seriestarten kunde jag inte låta bli att undersöka mera. Och till min stora förvåning är en annan av mina favoritskådisar också med. Så det kändes som om jag inte hade så stort val. I’m a simple woman. Jag ser Mandy Moore och Milo Ventimiglia och jag klickar igång första avsnittet.

This Is Us

Det är osäkert ifall jag kan berätta vad serien handlar om, eftersom allt hänger ihop och kan spoila första avsnittets helomvändning. Men serien följer ett antal människor i olika skeden av livet. Kort och gott. Som en version av Parenthood men ändå inte. 

Det som gör den fantastisk är det verklighetstrogna i serien. Allt fler serier nu på 2000-talet går mot det övernaturliga (och tro mig, jag tycker inte det är något fel med det), men This Is Us tar oss tillbaka till verkligheten och jag vill nästan lova att varje människa som ser serien kan känna igen sig i en av karaktärerna, om inte flera. 

Jag såg ett avsnitt och blev tagen. Nu är det nästan min favoritserie, iallafall en av de serier jag ser mest fram emot att se. Saken är den att jag måste reservera två timmar för ett avsnitt. För varje avsnitt är så känslosamt så jag måste få gråta av mig en stund efteråt. 

  
Bilden från nbc.com.

Typiskt

Det är märkligt att man lyckas bli sjuk precis den tid då man inte har tid att bli sjuk. Kände redan igår att ”höstens” andra flunssa var på kommande, men tog mig till skolan hur som haver. Jag kan ju inte påstå att det blev bättre. Halvvägs in i dagen funderade jag på att tacka för mig och gå hem, men ville ändå inte missa när vi gick igenom uppgifter och program. Så jag höll ut. För att gå hem och fortsätta med artikelläsande.

Trött till max. Men somnade inte förrän runt 2-3. Så när jag vaknade imorse åtta och kände snoret, huvudvärken och hostan, så tog jag beslutet att lämna hemma. Skulle inte ha klarat att sitta åtta timmar och försökt lära mig något nytt. Vilket var ett bra val, för när jag vaknade på nytt ett par timmar senare så hade stegringen kommit på besök.

Så denna galna vecka, blev bara ännu galnare. Får försöka jobba ikapp det missade och hoppas på det bästa. Dagen fortsätter med ett par artiklar till innan jag kan börja sammanställa någon sorters text. Det är på gång nu, 11 dagar till deadline.

Dagens positiva är att jag bokade resa till Frankrike. Nyår 2016/2017 blir alltså i champagnelandet. Det kunde vara värre.