Söndag

När man först går på en promenad på nästan fem timmar och sen ligger vaken över fem timmar på natten hinner man fundera en hel del. Speciellt när man under promenaden lyssnar på podcasts med intressanta människor och intressanta funderingar. Lyssnar för tillfället på podcasten The Nerdist, som jag verkligen rekommenderar, varje avsnitt är en ny känd person som samtalar med värden. Det blir inte stelt som det kan bli i en intervju och samtalen visar att dessa kändisar är människor. Tror inte jag skulle orka gå 26 km om jag inte hade något bra att lyssna på.

Jag skulle heller inte orka gå 26 km om benen hade värkt. Så när jag vaknade upp på lördagen kände jag efter hur benen kändes, kollade ut på vädret och konstaterade att benen mår bra och vädret är fint. Jag ville utforska Ruissalo lite mer och lite längre in på ön, så jag satte igång trotjänarna aka apostlahästarna och började vandra. Solen värmde och jag bara vandrade. Det tog 13 km innan jag kom mig till havet och då var det bara att vända om och gå hem igen. Försökte ta lite olika vägar för att få lite variation.

När jag väl kommit hem och solen valt att försvinna kändes det inte okej i benen kan jag säga. Den här gången lyckades jag iallafall med stretchningen och idag är de bara lite sjuka. Det blir dock stretchning varje dag för att försöka få någon kontroll på situationen. Vet att jag har överpronation i fötterna och jag vet att jag går inåt med fötterna, vilket är något man glömmer bort tills man bestämmer sig för att fokusera på sin gång. Dessutom är det asfalt mest överallt, så det är inte heller så bra har jag förstått. Men på något vis ska jag försöka ta mig an mina ben och kunna göra saker utan värk.

Sen det här med att sova. Det har inte precis varit min starkaste sida har ni antagligen förstått. Men jag tycker det har fungerat helt okej under hela marsmånad, så när jag igår kväll/natt märkte att det blir en sådan natt så blev jag ganska förvånad. Upplevde alltså ändringen till sommartid live, och så många timmar efter det också. När man (eller jag) inte kan sova blir det också ett beroende att veta vad klockan är vid alla tidpunkter, dvs ”hur många timmar och minuter får jag sova om jag somnar exakt nu?”, som tur var det lördag och jag kunde ha en alarmfri ”morgon” dagen efter. Lite efter sju har jag iallafall lyckats somna och vaknade lite efter tolv, så det blev inte så farligt. Nu hoppas jag bara att nästa natt blir lite bättre iallafall.

En annan grej som ofta händer när jag inte sover är att jag börjar planera saker jag ska göra nästa dag eller nästa vecka. Jag börjar fundera på saker som jag måste ha ett svar på just den sekunden jag börjar fundera på det. Så om det är något positivt med att inte sova så är det att jag hade denna dag helt planerad när jag vaknade, vad jag skulle äta, vad jag skulle göra och vad jag skulle ha på mig. Frukost, tvätta en maskin med kläder, ringa mamma, äta lunch, städa, gymma, handla, äta middag, köp tågbiljett, se ishockey, fixa mellanmål för kommande dagar, duscha, läsa, sova. De lite djupare tankarna jag har under nätterna är något jag gärna håller för mig själv.

giphy (10)

Annonser

Fredagstipset

Fredagens träning avklarad, fredagens middag avklarad och fredagens tv-serietips på inkommande. Så här passligt till helgen tänkte jag tipsa om några nya serier jag sett och blivit kär i. För vad annars gör man under helgen?

Snatch 
Baserad på filmen med samma namn, nu har jag inte sett filmen och kan inte på så sätt avgöra på vilken nivå serien är gentemot filmen. Serien handlar om ett gäng mer eller mindre kriminella typer som plötsligt kommer över ett större fynd av guld. Planerna är stora, men ibland går det inte riktigt som på Strömsö. Luke Pasqualino (Freddie i Skins), Rupert Grint (Ron i Harry Potter) och Ed Westwick (Chuck i Gossip Girl) var tre orsaker till varför jag började se serien och blev verkligen inte besviken. Kollade serien klart på två dagar, så det är väl alltid ett bevis på hur bra en serie är?

landscape-1484382503-screen-shot-2017-01-14-at-082346

Riverdale
Baserad på Archie Comics, som jag inte har läst, så på så vis vet jag inte hur mycket den verkligen baserar sig på serien. Seriens genre är ”American teen drama”, men trots att det gått många år sen mina tonår så har jag fastnat för den. Ska sanningen fram började jag se den främst tack vare Luke Perry (Dylan i Beverly Hills), men stannade kvar för alla karaktärer och skådespelare. Serien handlar om ett potentiellt mord i staden och hur karaktärerna hanterar situationen och livet som fortsätter. Serien kommer veckovis på Netflix och just nu finns 7 avsnitt ute. Nämnde jag att en av Zack and Cody-tvillingarna är med?

source

Prison Break
Jag vet, det är inte en ny serie, men det är en serie som kommer tillbaka efter en paus sen 2009. Serien handlar om (hint hint, titeln) fängelseflykt (Michael försöker fly fängelset tillsammans med sin dödsdömda bror), men också så mycket mera. För att inte spoila alldeles för mycket så är det väl bäst att se serien? Det här är en av mina favoritserier och jag anser att säsong 1 är den mest geniala säsongen av en tv-serie någonsin. Jag hoppas och vill att den femte säsongen ska vara lika bra.

giphy (9)

It’s all fun and games

It’s all fun and games until you have to pee 507 times a day.

Mitt projekt med att dricka mera vatten, det som jag skulle börja med redan i början av året, blev lite framflyttat. Men nu är det äntligen på gång. Kan inte påstå att jag känner någon skillnad, men samtidigt har jag bara hållit koll den här veckan. Det jag däremot har märkt en skillnad på är antalet toalettbesök per dag. Speciellt mot kvällen, och speciellt när jag ska sova. Men vatten lär ju vara bra för människan, så man ska väl inte klaga.

Andra bekymmer? Båda benen som värker, vänster höft som värker, konstiga drömmar under natten, trötthet under dagen. Hur jag ska orka upp imorgon är en helt annan fråga. Samtidigt känns det omöjligt att gå och sova redan nu (klockan 22), sådan trötthet, varje dag. Jag lovar, jag ska klaga mindre, behövde bara få ut lite angst. Jag är iallafall inte förkyld, ännu, peppar peppar.

Sol ute, sol inne

En väldigt energikrävande vecka finns nu i bagaget. Och i väntan på bättre tider (Minnesota Wild – Winnipeg Jets) tänkte jag skriva lite smått om de senaste dagarna. Ingen vill ju läsa om vad som händer i skolan, så jag hoppar direkt till helgen. Som om det hade hänt något speciellt spännande.

Ingen har väl precis missat det vackra vädret vi har fått ha hela helgen. Iallafall har det här söderut varit riktigt fint med solsken och ett försök till vårväder. Men efter jag har sett bilder och FB-statusar, så verkar det som om solen har visat sig i Österbotten också.

I lördags klädde jag på mig alldeles för mycket kläder och tog mina apostlahästar och min inbyggda GPS och tog sikte på Ruissalo (eller Runsala som det så fint heter på svenska). Från mitt till själva ön så är det cirka 5 km, så hade inte riktigt möjligheten att vandra så långt ut på ön som jag gärna hade önskat (eftersom diverse kroppsdelar börjar ge upp i min kropp). Men totalt blev det en tur på (cirka) 16,5 km och ut i solen närmare tre timmar. Verkligen skönt att komma bort från asfalten, bilarna och stressande människor (även om allt detta också fanns där). Skönt i kroppen att somna relativt tidigt, iallafall för att vara en lördag.

Det hade kanske varit en idé att stretcha på något sätt, men ”e hovo dum får kroppin lid”, så med smärta i leder och ben (speciellt vadbenen, kan man ha kronisk valpsjuka?) tog jag en skön sovmorgon och ett serie/filmmaraton under förmiddagen och eftermiddagen. Efter middag blev det klädbyte och en vandring (haltning?) till gymmet för att träna lite bänkpress och armar.

Sköna dagar som gav mig energi för nästa veckas prövningar. Om jag har tur så får jag allt labbrelaterat klart nästa vecka och jag har bara att analysera svaren kvar. Det finns ett ljus i den här tunneln trots allt. Ni behöver inte fråga hur det går i skolan, ni ska veta att jag får ångest varje gång jag hör den frågan och tro mig, jag behöver inte få mer ångest än den jag redan har. Det har även resulterat i att jag ger ett vagt svar som inte alls svarar på frågan. Men mer om det någon annan gång. Nu ser det iallafall ljust ut.

Intensivvecka

Jag var olidligt nära att göra det ”vuxna” beslutet att ignorera väckarklockan imorse när den ringde. Det här med att vakna tidigt utan att få ut något av det (pengar) är inte riktigt min grej. Men jag drog mig upp (efter några tryckningar på snooze) fem minuter innan jag egentligen borde ha gått ut genom dörren. Hade tänkt gå lite tidigare till skolan idag, för vi har en intensivkurs denna vecka och just idag skulle vi ha förmiddagens föreläsningar i ett rum för cirka 25 personer, vi är 35 på kursen och jag ville ha en bra sittplats. Hursomhelst så kom jag mig till skolan fem minuter innan föreläsningen började, vilket visade sig räcka, för jag fick en plats.

Tur att jag bestämde mig för att gå till skolan, för annars hade jag inte fått de goda nyheterna om att morgondagens industribesök är inställt! Visst är det bra att åka och se det praktiska, men jag skulle aldrig ha orkat stiga upp ännu tidigare imorgon för att åka till en fabrik och göra något som jag egentligen inte vill göra. Så nu får jag ta en skön sovmorgon imorgon istället.

Den senaste veckan har jag somnat väldigt bra, men jag sovit relativt sämre. Vaknat mitt i natten och legat någon timme och försökt somna om. Vilket alltid resulterar i en trött följande dag. Dessutom är det inte så kul att vara trött med föreläsningar 9-17. Speciellt när jag inte verkar förstå mig på koffein. Hur blir man pigg? Och hur gör man av sig med sin (kroniska) trötthet?

Annat spännande som har hänt idag? Jag läste ut en bok. Boken finns som tv-serie från och med för någon vecka sen, råkade se första avsnittet innan jag insåg att jag ägde boken. Så läste den nu på ett par dagar, så jag med gott samvete får se serien. Stora Små Lögner av Liane Moriarty. Bra bok, trots att jag listade ut slutet ungefär mitt i.

Glad tisdag liksom. Nu ska jag fundera på livet och vänta på bästa tv-programmet: Mertaranta ja legendat!

giphy-8

All good things come to an end

Jag minns den hösten så bra, jag minns den saken så bra. Att tänka att det var 2009 och nästan åtta år sen gör mig förvirrad. Jag sitter nu med en sorters tomhet inom mig och tänker tillbaka på de åren som gått.

Hösten 2009 hade jag en håltimme på eftermiddagen från gymnasiet. Jag hade körkort och egen bil, så jag kunde röra mig fritt mellan skolan och hemmet. Av någon anledning spenderade jag denna håltimme med att sitta vid datorn och av någon anledning råkade jag se en trailer av en ny serie, en serie som endast sänts ett par-tre avsnitt.

Vid det här skedet tittade jag inte alls på tv-serier, jag kollade på tv om det kom där. Men den här serien var första serien jag kollade på utan text och på dator. Den här serien öppnade mina ögon för serier och gav mig ett intresse av att se mera och se flera, se annorlunda serier och se många serier.

Efter den dagen har jag vecka efter vecka, säsong efter säsong bänkat mig framför datorn, varje dag efter att det utkommit i USA och tittat på det nya avsnittet. Det är en av de få serier jag sett från början till slut, utan uppehåll, utan pauser, i mer eller mindre realtid.

Slut. Ett ord jag skrev i en tidigare mening. 171 avsnitt senare är det nu slut. Jag kommer aldrig mera få uppleva ett nytt avsnitt. En del karaktärer kommer jag aldrig mer få uppleva. Och tomheten sprids i min kropp.

Jag pratar om The Vampire Diaries. Min första seriekärlek. I fredags sändes det sista avsnittet någonsin. I lördags såg jag det sista avsnittet någonsin. Från den dag jag fick veta att säsong 8 blir den sista, har jag haft väldigt svårt att acceptera att sista avsnittet är på kommande. Jag har varit livrädd att serien skulle sluta förfärligt, på ett sätt jag skulle bli led av. Att de efter så många år skulle ge oss fans ett otillfredsställt avslut. Efter att ha gråtit i 40 minuter, kan jag bara klaga på att jag gärna hade gråtit lite längre.

För att inte spoila alldeles för mycket, vill jag säga att jag personligen är nöjd, jag är glad att serien fick en chans att göra ett vettigt slut. Att vi fans fick äran att få se ett avslut på de karaktärer vi har lagt ner så mycket tid och energi på. Att skådespelarna som lämnat serien fick komma tillbaka och även de få ett värdigt avslut.

I seriesammanhang kan jag i The Vampire Diaries hitta min favoritserie, mitt favorit-OTP, min favoritkaraktär, min favoritscen, mina favorit-villains, mitt favoritcitat.

Efter den här texten kan ni inte komma och påstå att tv-serier bara är tv-serier. De är så mycket mer, och de kan göra så mycket mer. I nästan åtta år fick jag ha denna pärla. Men vet ni, nu har jag åtta säsonger att se om och om och om. Åtta säsonger, där jag vet slutet, jag vet var gråten kommer och jag vet var skratten kommer. Tack till gymnasiejag som körde hem under håltimmen och på något sätt började se denna serie.

I will always choose you!

damon3

Mellofavoriter

Andra chansen i Melodifestivalen pågår för tillfället, det är kanske inte det starkaste startfältet och är just därför andra chansen (enligt mitt tycke). Därför kan jag redan nu meddela mina favoriter för att vinna hela tävlingen, eftersom de redan är i final.

Nano – Hold On
Verkligen min typ av musik och rösten gillar jag väldigt mycket.

Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)
Första gången jag hörde låten kallade jag den tråkig. Men gissa vad. Jag har lyssnat på den dagligen sen förra veckan, och den blir bara bättre och bättre. Den är annorlunda, vilket krävs för att noteras i ESC. Den ger känslor. Den är kraftfull.

Mariette – A million Years
Också en jättebra låt, ganska ”vanlig”, men stark. En favorit helt enkelt.

Dessa tre är mina favoriter och ifall någon av dessa vinner blir jag ganska så nöjd, och då kommer jag garanterat rösta på Sverige i ESC. Och mina några röster kommer garanterat hjälpa grannlandet till vinst. Eller? Är det någon annan som representerar Sverige, så behöver jag lite mera tid att lära mig att tycka om låten.

P.S. mest hejar jag på Nano och jojken.