Life happens

Sista dagarna på april, och det är dags igen att fråga sig, vad hände med detta år? Men före jag frågar mig det slänger jag in en snabb lista som jag är snodd från Mimmi. Och ber om ursäkt om framtidens oskrivna inlägg. Om jag känner mig rätt blir maj ganska fri och ledig från bloggen, även hela sommaren antar jag. Jag ska försöka leva livet under sommaren (som man säger varje år, ändå sitter jag i en stol och läser en bok) och hoppas på det bästa.

Jag lyssnar på Robin – Rakkaus On Lumivalkoinen eller Nikke Ankara – Pettävällä Jäällä. Om ni inte har förstått, så har Vain Elämää börjat igen. Och jag kunde inte vara gladare, mest för att Samu Haber är med, men också för att så många överraskade i första avsnittet och för att jag storgillar Yö.
Jag pratar med oftast ingen. Gör mycket själv och ensam, och bryr mig inte så värst mycket.
Jag tycker om så mycket, från den ena extremen till den andra. Allt från handarbete till serier till sport.
Min närmsta vän är hon jag pratar med nästan varje dag, alltså Melina.
Jag avskyr när folk inte kan bete sig vettigt, alltså rasister, sexister och homofober, bland annat. Min nya avsky är människor som tror att det hjälper att klaga i en allmän fb-grupp, istället för att kontakta den eller de som faktiskt kan göra något åt saken. Skärp er!
Kärlek är mer än en känsla.
När jag borstar tänderna kan jag få panik, för jag tänker på nästa tandläkarbesök.
När jag lagar mat försöker jag alltid göra så enkelt som möjligt, gillar verkligen inte att koka, och om möjligt så skulle jag beställa hem mat varenda dag, varenda gång. Äter plocksallad väldigt ofta.
Jag tänder på ögon.
Jag är rädd för mycket, bland annat tandläkare, spindlar, clowner, överfulla hissar, familjemedlems eller väns död.
Jag är glad för att maj är på inkommande, min absoluta favoritmånad av de tolv vi har att välja mellan.
Den värsta känslan är tandläkarterrorn (känns som om jag svarar det på varje fråga)
Den bästa känslan är att vakna upp på morgonen, utan väckarklocka, sträcka på sig, och komma på att man har en hel dag för sig själv, utan måsten. Eller att vinna på lotto, men jag har inte testat på det. Känslan efter en länk är ganska bra också. Eller att besöka toaletten efter en längre paus. Eller nytvättade lakan.
Jag är bäst på att välja vad jag själv vill göra, undvika grupptryck helt enkelt.
Jag är sämst på att socialisera. Förstår mig inte riktigt på small talk.
Jag kommer alltid att vara envis och dålig på att hålla ordning.
I sommar ska jag förhoppningsvis få ett jobb (den som lever får se), men sen ska jag besöka villan, läsa, umgås med vänner, jag ska på bröllop, och sen bara vara och njuta av livet. Inga speciella planer.
Sist jag grät ehm, igår när jag kollade på ett Youtube-klipp från en spansk serie, utan text, förstod ingenting av pratet, men känslan var så stark.
När jag vill tänka går jag , precis, jag går. Oftast långt och länge. Ju längre ju klarare tankar.
När jag bakar är det oftast för att jag måste, eller för att jag vill ha något. Tycker bättre om att baka än att koka. Och jag gör mer än gärna lussekatter i december.
När jag vaknar på morgonen funderar jag alltid var jag är, vem jag är och vad det är för dag. Sen funderar jag om det är värt att stiga upp.
Innan jag går och lägger mig måste jag alltid kolla igenom FB, Instagram, Twitter osv….
Just nu tänker jag på hur mycket jag borde göra, men kommer antagligen att välja en grej jag gör.
Bebisar är gulliga på avstånd, och underbara när det går att ”lämna tillbaka” dem
Idag har jag skrivit, funderat, skrivit, funderat.
Ikväll ska jag skriva lite till, antagligen, borde verkligen orka mig ut på en promenad men vi får se. Måste också diska för morgondagens besök.
Imorgon kommer jag fortsätta med samma som idag. Välkomna min gäst, två personer på 30 kvadrat i fem nätter, tur att vi är vänner 😀
Jag vill verkligen få ett sommarjobb, få lite vårvärme, ge bort min trötthet.

Necesito un caballo

I början av året fick jag ”lejdon” på att jag bara pratar tre språk, så jag bestämde mig för ett litet projekt. Ett projekt jag kallar: försöka lära sig ett språk på egen hand. Eftersom det verkar vara det enda sättet jag kan lära mig ett språk. Jag är nämligen ganska usel på språk och speciellt språkundervisning. Kan inte påstå att jag lärde mig så många regler eller grammatik på varken finska eller engelska i skolan. Det mesta har jag lärt mig av att få höra det från barnsben eller från filmer och tv-serier. Inte för att jag hade dåliga lärare, men deras undervisning passade inte mig.

Jag började med att ladda ner appen Duolingo. Kollade sen vilka språk som erbjöds, och bestämde mig ganska snabbt med att försöka med spanska. Varför, så vet jag inte riktigt. Men ville ha ett relativt enkelt och mjukt språk, som hade en del liknande ord som jag redan kan. Så då föll valet ganska enkelt på spanska.

Var väldigt duktigt på gång de första månaderna, men sen blev det ganska mycket i skolan och det lämnade lite. Men nu är jag igång igen, och jag tycker det är ganska kul. Något jag aldrig trodde jag skulle säga om språk.

För att få ett lyssnarvänligt öra sökte jag upp lite tv-serier på spanska, som jag skulle kunna se och på så sätt bli van med uttal och ton i språket. Jag hittade serien Gran Hotel, som jag nu håller på att se på. Lite liknande som Downton Abbey (som jag inte sett mer än några klipp), lite mordmysterier, intriger (men inte som telenovelas). En jättebra serie med andra ord, och bara efter några avsnitt blev jag så van med språket att jag ibland glömde bort att läsa texten, så jag fick spola tillbaka (90s kid) och se scenen på nytt. Serien finns på Netflix för intresserade.

Målet är att kunna fler fraser än ”Una cerveza por favor”, för det är ändå något jag aldrig skulle använda, men något som jag (hjärnan) någongång tyckte att jag behövde kunna. Nu kan jag typ viktiga saker som ”Necesito un caballo” 😀

Nytt favoritcitat

Jag har ett nytt favoritcitat. På nåt sätt fastnade det i huvudet från första stund och jag har tänkt på det väldigt ofta. Senast idag när jag kom fram till att det är ett väldigt bra citat och jag korade det till mitt nya favoritcitat.

”The same boiling water that softens the potato hardens the egg. It’s about what you’re made of, not the circumstances.” 

IMG_0611

Jag åt ägg till middag idag alltså.. Men hur som haver så gillade jag citatet. Och det behöver inte vara så invecklat eller så djupt för att ett citat ska få en att tänka.

Stockholm i vårt hjärta

Jag hade velat skriva ett inlägg igår om allt som skedde. Men jag kände att mina känslor inte hade varit med och samspelat till ett vettigt inlägg. Att jag skulle ha skrivit något dumt och inte fått med de tankar jag har nu.

Det går inte att undgå. Huvudstaden i väst blev utsatt för ett dåd som sker varje dag runt omkring i världen. Hur jag än vänder och vrider på saken, kommer dådet i Stockholm beröra mig mycket mer än alla andra. Jag önskar det inte vore så. Men vi kan inte bortse att jag har familj och vänner i Stockholm, jag har besökt staden många gånger. Jag har gått Drottninggatan otaligt många gånger.

Jag vill nu ägna en tanke till alla de städer och människor som blivit utsatta för terror. Jag önskar en värld där alla fick leva i frid, utan krig, utan terror.

Det är svårt att beskriva vad jag egentligen kände igår. Till en början hade jag inga känslor alls, men när jag väl hade fått kontakt med de närmaste kände jag mig lättad. För varje fb-vän som markerade sig i säkerhet på Facebook blev hjärtat en aning lättare. Jag blev tacksam för varje notifikation jag fick. Men sen började jag tänka på offren, och deras vänner och anhöriga som inte kommer att få det lilla meddelandet eller notifikationen om att personen de vill nå är ok. Och hjärtat sjönk igen.

Under kvällen spenderade jag en hel del tid med att läsa #openstockholm på diverse sociala medier. Om något, så fick det mig att tro på mänskligheten igen, det gav mig hopp om att människor i kris tar hand om varandra och i det mörka finns en gnutta hopp.

Slutligen önskar jag alla att de skulle läsa Elaine Eksvärds inlägg hon skrev igår. Om inte hela, så läs gärna detta:

”Jag gick in på en pizzeria för att köpa hem mat till familjen. Ahmed stod i kiosken och var så där extra trevlig och ängslig som jag vet att många svenskar med invandrarbakgrund känner att de behöver vara idag. Hur vår valuta och människovärde plötsligt sjönk i Sverige på grund av en galen gärningsman och folk som har lätt till fördomar.

”Om jag bara är trevlig, säger hur hemskt det är kanske tre gånger i stället för en. Då kanske folk inte hatar mig lika mycket som lastbilsföraren?”

Så kan jag tänka mig att många tänker. Ängsliga över att förväxlas med… en galning. Tankarna på det är så sorgsna att jag saknar ord.”

17842081_10154816240687740_230095153_n

”Önskar att vi alla hade chansen att få leva i frid en tid
Sett så många själar lida, leva på en dröm om ett värdigt liv”
Darin – Tänk dig

Det är tanken som räknas

Kom med tåget till Åbo idag runt 9-tiden på kvällen. Kände mig lite smått hungrig och eftersom jag hade städat bort all potentiell mat från lägenhet svängde jag in till butiken för att köpa lite smått och gott. I kassakön, framför mig, var en kille/man som inte fick betalat sin mat, trots min skrala ekonomi och budget valde jag att erbjuda mig att betala hans inköp. Jag kände att jag inte kunde stå och titta på, som alla andra i kön. Han tackade snällt, men sa även att han inte kunde ta emot min hjälp. Förhoppningsvis gjorde jag den personen lite gladare, trots att det inte blev som jag egentligen ville. Iallafall kände jag mig nöjd, eftersom jag i den stunden valde att erbjuda hjälp, och det är väl tanken som räknas?

Jag har haft några underbara lata dagar hemma i Nykarleby. Jag har varit hemma sen onsdagskvällen, med undantaget en kväll och natt i Vasa. Jag har fått umgås med kompisar och familjen, och jag har fått lägga allt skolarbete till sidan. Jag har inte ens tänkt tanken att göra något vettigt i skolväg. Inte ens läst mailen. Jag har fått gå på ishockeymatch och jag har kollat 13 avsnitt av den nya serien 13 reasons why. Vilket antagligen gav mig dagens boost att göra en god gärning.

Nu är jag som skrivet back on track i Åbo och imorgon är det en superintressant föreläsning med en kirurg. Nästa vecka är sista föreläsningsveckan för denna termin. Sen är det bara ett par/fem tenter kvar och lite arbete samt en inlämningsuppgift. Försöker sikta på att ta sommarlov fredagen innan min födelsedag. Men när har något gått enligt min plan?