Veckosummering

Det är söndag och en till vecka håller på att avslutas. För första gången på jag vet inte hur länge, tänkte jag skriva ett vanligt inlägg om den gångna veckan. In i veckorna prioriterar jag inte bloggen så värst mycket, och speciellt denna vecka har det varit lite långsamt med det mesta. När jag väl tänker att jag ska öppna datorn, så blir det ”ofta” ett inlägg som jag gått och funderat på en längre stund, inget ”idag har jag gjort detta och sen detta”.

Först och främst har jag varit väldigt trött hela veckan. Jag har funderat och funderat vad det kan bero på. Eftersom jag tycker jag sovit tillräckligt, jag har ätit rätt och jag kan inte se något som skulle ha stört. Men jag har varit ovanligt trött, jag har inte orkat träna och jag har inte orkat duscha håret (tack för torrschampo). Var i gymmet på tisdag och det var tungt, väldigt tungt, men samtidigt tog jag rekord i bänkpress, men det kändes absolut inte bra. Jag var för trött. Det enda jag kom fram till var att jag inte har haft egentid på väldigt länge. Och för mig som introvert tar det väldigt mycket energi att vara bland okända människor, eller människor överlag. Det finns en handfull människor som gör mig mera extrovert och ger mig energi. Men jag kan inte finnas i den bubblan för evigt. Så igår tog jag mig en egendag, eller egentligen idag också.

Igår laddade jag upp med en hel del onyttigheter och kollade först säsong fyra av Degrassi: The Next Class och sen en av mina favoritfilmer The Beach. Det är nånting speciellt med Leonardo DiCaprio. Idag fortsatte jag med att läsa och träna hela halva dagen, samt en favorit i matväg. Jag har cyklat till elljusspåret, sprungit fem km, cyklat via butiken hem, ätit och cyklat en till tur på 18 km. Bara jag och mina tankar, så otroligt skönt, och nu är jag full med ny energi. Nu känner jag mig inte alls trött och jag kommer att vara pigg hela nästa vecka. Det är bra att veta vad man mår bra av och vad som ger en energi, tänk att det bara tog 26 år.

Nästa vecka är sista veckan jag jobbar måndag-fredag. Veckan efter kommer jag vara ledig på tisdagar, vilket gör att jag kommer att kunna göra något speciellt under veckodagar också. Vi är också snart halvvägs genom juli, det var den sommaren. Jag har i princip alla veckoslut planerade fram till september, så vi ses väl 2018 igen.

Drömmen om någonting

Jag har aldrig varit den som har drömt mig bort, men jag har alltid drömt om någonting. Men detta någonting har fått utvecklas tillsammans med hur jag som person har utvecklats. Jag har alltid tänkt att jag ska studera klart och flytta tillbaka till Österbotten. Men ju mer jag har studerat och ju mer jag studerar kommer jag fram till att det inte finns något jobb för mig i Österbotten, inte iallafall i dagsläget, eller inte iallafall inom det jag studerar.

Det är lätt att vara efterklok och skulle jag leva om mitt liv så skulle jag med ganska stor säkerhet ta ett mellanår efter studenten eller åka på ett års utbyte under studietiden. Som sagt är det lätt att vara efterklok, men nu är det bara att utgå från den position jag är i idag och försöka planera livet enligt det.

För tillfället är planen att studera ett år till. Sen har jag en dröm om någonting. Om det är att resa eller om det är att få ett väldigt bra jobb återstår att se. Just nu känns det som om drömmen är att åka på en lite längre resa. Mest för att de senaste åren varit så psykiskt påfrestande. Och jag tror att en resa med mig själv skulle stärka mig.

Men som vanligt kommer den ekonomiska biten vara det som styr. Kan ju inte påstå att jag kommer ha så väldigt mycket pengar i maj nästa år. Men drömma går ju, för det kostar ingenting.

Öppet brev till mig själv

Ett öppet brev till framtidens jag, vare sig det gäller en månad, två år eller 20 år. Jag vill att du ska tänka tillbaka på sommaren 2017 och komma ihåg hur otroligt bra du mådde. Kanske inte fysiskt till 100%, men den mentala biten har du faktiskt under kontroll. Tänk på hur positiv, stöttande och glad du var mot andra människor. Hur du försökte hjälpa de som hade det värre, för när du väl har hjälpt dig själv kan du hjälpa andra.

Glöm för allt i världen inte hur du mådde 2012-2015. Kom ihåg hur du kände dig den där oktoberdagen 2012 när livet rasade samman utan orsak och du bröt ihop. ”Jag är så fruktansvärt trött på att vara så trött hela tiden.” En tanke du hade dagligen under åren då livet var som sämst, under den tid du befann dig i dalen och försökte ta dig upp.

Det fanns några händelser som antagligen räddade dig från den dåliga plats du tänker på. Det hjälpte verkligen att bryta ihop, det var först då du vågade fråga efter hjälp. Dina föräldrar och vänner hjälpte när den traditionella medicinen svek. Du ska även tacka den jefumatchen där du bröt din tumme och blev sjukskriven över sommaren, utan den skadan hade nog ditt mentala aldrig orkat.

Kom därför ihåg hur bra ditt mående var sommaren 2017 och ta inget för givet. Känn igen tecknen, men kom också ihåg att det är helt okej att ha dåliga dagar, det är inget tvång att må bra hundra dagar av hundra. Du känner din kropp och du vet när det håller på att gå dåligt, du vet även hur du ska göra för att bryta den påbörjade cirkeln, för vad du än gör, låt inte den onda cirkeln slutas.

Gör mer av det som gör dig glad. Träna för att du själv vill träna, för att du vet att du mår bra av att träna. Inte för att samhället säger att du ska träna. Kom ihåg att du mår bra av att läsa och av handarbete. Unna dig. Strunta i vad du tror att folk tycker, det är din kropp, ditt liv och din lycka som är prioritet nummer ett.

Slutligen önskar jag att alla skulle få må bra, vara lyckliga och leva livet. Men tyvärr finns det mörker och djupa dalar som dyker upp. Av egen erfarenhet kan jag bara säga att varje svacka är så personlig och sällan hjälper andra människors ord, eftersom du finns så långt nere just då. Men i efterhand är varje gott ord en fantastisk grej som (iallafall) jag minns, tyvärr minns jag även de dåliga orden jag stötte på.

Tack alla som stöttade och var med genom min tunga period. Det tog sin tid, men jag mår så otroligt mycket bättre.