Öppet brev till mig själv

Ett öppet brev till framtidens jag, vare sig det gäller en månad, två år eller 20 år. Jag vill att du ska tänka tillbaka på sommaren 2017 och komma ihåg hur otroligt bra du mådde. Kanske inte fysiskt till 100%, men den mentala biten har du faktiskt under kontroll. Tänk på hur positiv, stöttande och glad du var mot andra människor. Hur du försökte hjälpa de som hade det värre, för när du väl har hjälpt dig själv kan du hjälpa andra.

Glöm för allt i världen inte hur du mådde 2012-2015. Kom ihåg hur du kände dig den där oktoberdagen 2012 när livet rasade samman utan orsak och du bröt ihop. ”Jag är så fruktansvärt trött på att vara så trött hela tiden.” En tanke du hade dagligen under åren då livet var som sämst, under den tid du befann dig i dalen och försökte ta dig upp.

Det fanns några händelser som antagligen räddade dig från den dåliga plats du tänker på. Det hjälpte verkligen att bryta ihop, det var först då du vågade fråga efter hjälp. Dina föräldrar och vänner hjälpte när den traditionella medicinen svek. Du ska även tacka den jefumatchen där du bröt din tumme och blev sjukskriven över sommaren, utan den skadan hade nog ditt mentala aldrig orkat.

Kom därför ihåg hur bra ditt mående var sommaren 2017 och ta inget för givet. Känn igen tecknen, men kom också ihåg att det är helt okej att ha dåliga dagar, det är inget tvång att må bra hundra dagar av hundra. Du känner din kropp och du vet när det håller på att gå dåligt, du vet även hur du ska göra för att bryta den påbörjade cirkeln, för vad du än gör, låt inte den onda cirkeln slutas.

Gör mer av det som gör dig glad. Träna för att du själv vill träna, för att du vet att du mår bra av att träna. Inte för att samhället säger att du ska träna. Kom ihåg att du mår bra av att läsa och av handarbete. Unna dig. Strunta i vad du tror att folk tycker, det är din kropp, ditt liv och din lycka som är prioritet nummer ett.

Slutligen önskar jag att alla skulle få må bra, vara lyckliga och leva livet. Men tyvärr finns det mörker och djupa dalar som dyker upp. Av egen erfarenhet kan jag bara säga att varje svacka är så personlig och sällan hjälper andra människors ord, eftersom du finns så långt nere just då. Men i efterhand är varje gott ord en fantastisk grej som (iallafall) jag minns, tyvärr minns jag även de dåliga orden jag stötte på.

Tack alla som stöttade och var med genom min tunga period. Det tog sin tid, men jag mår så otroligt mycket bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s