Veckans tisdagstankar

– Hur är det möjligt att jag känner mig flunssig igen? Det är två månader sen jag hade min sjukdomsgrej och jag har levt med trötthet sen dess, nu verkar det vara dags igen. Då menar jag extrem trötthet, ögonbesvär, sjukish hals och sjuka öron. Hej bara hej, det är inte alls så jag har mycket att göra just nu.

– Hur är det inte möjligt att tänka längre än sina egna erfarenheter och värderingar? Det är en hel del grejer som blåst liv i Svenskfinland igen (host, kolloidalt silver, host). Jag tänker inte uttala mig i saken, eftersom jag kan medge att jag är väldigt dåligt påläst om just den grejen. Men som vetenskapskvinna litar jag givetvis mer på forskning och evidens än en privatperson.

– Förstår ni hur skönt det är att klicka hem julklappar? Istället för att rusa runt i butiker och inte hitta något. Det här är något jag började med ifjol och jag tänker definitivt fortsätta med saken. Jag är ju inget fan av människor i stora mängder och julklappsshopping innebär ju just det.

– Förstår ni också hur svårt det är att fixa julklappar för vissa personer? Det kan jag gissa att ni förstår. Men jag försöker att inte känna någon press. Det är ju trots att en månad till jul.

– Jag broderar lite till jul och har hunnit se några väldigt bra serier. Bland annat har jag sett klart The Killing, som tydligen hade lämnat. Jag har också sett serien The Fall. Båda två är stenhårda tips, om man inte är för känslig för otäckheter. DESSUTOM måste jag tipsa om This is Us! Bästa serien just nu. Jag kan inte säga annat.

Annonser

Tisdagstankar

  • Jag såg en passande bild på Instagram för att beskriva denna tisdag. Texten löd som följande ”Honestly, I was having a really good Thursday until I remembered it was only Tuesday”. Jag kan inte släppa dessa torsdagstankar, och tanken på att det är tre dagar kvar på denna vardagsvecka är skrämmande. Ingen aning hur jag ska orka.
  • Jag är mitt in i en intensivkurs med skola varje dag denna vecka. Och det är riktigt tungt och jobbigt. Jag skulle inte ha något emot att ha det såhär ifall det vore något som verkligen intresserade mig. Nu känner jag mig lite si och så inför förbränning, visst är det lite intressant, men inte tillräckligt för att jag ska hålla mig alert hela dagen. Dagar som dessa önskade jag verkligen att jag klarade av att dricka kaffe.
  • Det får mig att tänka på hur människor kan ha aktiva dagar varje dag. Min kropp höll på att ge upp efter en dag. Igår hade jag skola hela dagen, sprang via butiken hem, diskade och städade, fixade mat, åt mat, vilade en liten stund, sprang till gymmet, gymmade, sprang via butiken (köpa lite rabatterade produkter) hem, duschade och kollapsade i sängen halv tolv. Sen behöver vi inte prata om att jag inte lyckades somna innan ett. Det skulle väl lyckas om man lyckades somna en vettig tid. Men att jag har klarat av att stiga upp tidigt två dagar i rad tar jag som en seger över psyket (hur absurt det än låter).
  • Är lite smått irriterad över att mitt graduarbete skjuts upp vecka efter vecka. Men det är väl bara att gilla läget och köra hårt när jag väl har något att göra. Grejen är den att jag känner mig själv och borde ju göra saker när jag känner att energin finns. Jag vet att det kommer att komma dagar när energin är på botten och inspirationen att skriva gradu är på noll. Jag trodde aldrig jag skulle känna ett sådant sug efter att skriva gradu. Hujeda mig.
  • Jag är fortfarande kär i min nya lägenhet. Jag har fortfarande inga gardiner uppe, men det får vara så just nu, orkar inte riktigt stressa med det.
  • Förutom de långa dagarna denna vecka är humöret ganska bra och orkan, tja, semibra, vore ju bättre om jag fick sova längre. Men ska försöka orka några dagar till. Helgen är ju oplanerad, så det är skönt.

Hej november, hej Åbo

Vi är ju redan inne på den andra veckan av november, men helt ärligt så tänker jag att det är 2018. Så jag är inte lika stressad över att byta år som jag brukar vara. Jag har redan köpt en ny kalender och jag väntar med spänning vad nästa år har att bjuda på. Men först ska vi försöka avverka de resterande 7+ veckorna detta år har kvar. Jag har på känn att det blir intensiva veckor, med ett skönt avslut i december.

November betyder också att jag är tillbaka i Åbo igen. Efter 18 dagar hemma i Nykarleby hade jag äntligen möjlighet till en ny lägenhet och en n:te flytt till Åbo var på gång. Vi behövde ju ”bara” flytta mina saker 1 km i Åbo, men kan nog säga att tröttheten och hungern efteråt var inget att skoja med. Maten efteråt måste har varit god, för vi satt i tysthet och slängde i oss maten på rekordtid.

Min nya lägenhet är en dröm. Den känns så mycket större än den förra och den har så mycket mera känsla än någon av de tidigare jag bott i. Lägenheten är på 31 kvadrat, men eftersom hallen, badrummet och köket är av mindre sort, så känns det som om dessa 31 kvadrat finns i ett rum. Jag huserar i ett gammalt stenhus, med breda trappuppgångar och fina dörrar. Lägenhetens väggar är kanske inte de finaste, och eftersom det höga taket innebär stora väggar, känns det lite naket för tillfället. Jag har några tavlor, men väggarna känns fortfarande väldigt stora. Dessutom är mina gardiner för korta, så fönstret ekar lite tomt för tillfället, men det är väl bara att sy om mina gardiner. Det är mycket som bara är för tillfället ännu, när det blir lite mera som ett hem och mera som mitt blir det kanske lite bilder. Om inte här så antagligen på min Instagram.

Under de 18 dagarna hemma i Nykarleby hade jag tänkt fixa lite skolarbeten, men det blev mer som ett 18-dagars höstlov. Lite fick jag gjort, men kan nog konstatera och disciplinen på annat ställe än Åbo är bristfällig. Istället hängde jag med djur, kompisar och familjen. Och kollade några väldigt bra serier. Peaky Blinders, Stranger Things och Vår tid är nu.

Gradun är i startgroparna, nästa vecka får jag antagligen en rubrik och efter det är det bara att tuta och köra. ”Bara”. Det har krockat lite här och där, så därför har det skjutits upp en aning, men tur att man är redo för ändring av planer. Det är väl det som är meningen med livet, planera något och få någon eller något att ändra på dina planer.

På tal om ändrade planer, så hade jag ju som plan att träna mycket i höst. Sen blev jag ju sjuk i slutet av september och var mer eller mindre tvungen att vila. Åtminstone fyra veckor sa läkaren, men det blev totalt sex veckor. Kände mig inte tillräckligt pigg förrän i söndags när jag vaknande och tänkte tanken: Idag är dagen för gym. De första passen har jag tagit det ganska lugnt och ganska mycket enligt hur jag orkat. Tagit till exempel repetitioner enligt orken och inte tvingat mig en åttonde repetition om den sjunde känts för tung. Dessa gympass har också resulterat i att hela jag har känt mig sönder och mörbultad, träningsvärk till max och väldigt svårt att gå i trappor, men samtidigt känns det ju väldigt skönt.

Jag är ju konstant trött, men det är svårt att veta ifall detta är på grund av sjukdomen (eftersom det är tydligen vanligt att vara trött flera månader efter) eller om det är min vanliga trötthet, som jag har haft sen typ 2012. Det är tragikomiskt att tänka sig att förra gången jag kände mig pigg var för över fem år sen. Kanske en dag får man känna sig pigg igen. Men jag tvivlar.

Tack för denna pratstund, nu ska jag försöka göra lite skolarbeten. Men vi vet ju hur det brukar sluta. Jag har iallafall internet hemma, så jag är inte tvungen att göra mina skolarbeten i skolan. Grejen är den att alla vet att jobba hemifrån är lite som att spela rysk roulette, så jag försöker stanna i skolan så länge som möjligt.