Hej här kommer segertåget

Tillåt mig att jubla. Sista essän skriven och inskickad för detta år. Jag stänger ner moodle, synonymer.se och google translate och dansar runt en sväng. Nu är det slut på skolfunderingar för detta år. Har en deadline 10.1, men den tänker jag absolut inte börja med förrän nästa år.

Nätkurser i all ära, men nog måste man ha lite självdisciplin för att det ska fungera. Eller så ska kursen vara tillräckligt intressant så man vill sitta deadlinesdagen och dra hårstrå efter hårstrå från huvudet. Det har iallafall fungerat fint under denna kurs, jag har gjort uppgifterna i tid och endast finslipat sista dagen. Mest för att jag har haft en annan krävande kurs samtidigt, så jag har behövt planera lite mera än att lita på deadlineflowet.

Men nu ska det chillas, sovas, vilas, och allt annat som kan göras i vågrätt läge. Eller det är iallafall min plan. Återstår att se hur det lyckas. 28.12 ska jag iallafall till tandläkaren och då försvinner den dagen i drömmarnas land. Får medicin på förhand som ska dämpa ångesten, paniken och rädslan, och blir aningen dåsig av den.

Jag har nästan alla julklappar klara, endast lite komplementköp kvar och lite fixande av några egengjorda julklappar. Men allt är under kontroll. Sen har jag som mål att se alla säsonger av Bron under detta jullov. Jag har redan hunnit se första säsongen och då har jag inte haft något jullov än. Så jag antar jag kommer att hinna se allt klart. Jag har ju skaffat Netflix, det måste ju vara det smartaste draget någonsin. Det bästa med det är självklart att det fortsätter med nästa avsnitt automatisk. Och det är fantastiskt när jag håller på med handarbete. Så tummen upp för Netflix!

Annonser

Holy moly macaroni

Jag vet inte riktigt var jag ska börja just nu. Tillbaka i Åbo för slutspurten och det är nästan bara en vecka kvar. Men oj så mycket och så många tenter innan det. Tent 1/3 imorgon och jag vet inte riktigt var jag står i den kursen. Jag vet inte alls hur tenten kommer att se ut, räkneuppgifter, teori eller något helt annat. Det återstår att se.

Förra helgen inhandlades de flesta julklapparna och har i princip bara 2 ½ kvar, förutsatt att en grej jag beställde på nätet hinner komma. Men det borde bli fixat under helgen.

Kandin är up and running, ”labbade” första delen idag (blandade sand), det kommer dock bli en hel del teori eftersom jag har svårt att lita på mina sovrutiner. Vilket handledaren förstår. Det blir många artiklar och många exceltabeller.

MEN HOLY MOLY MACARONI, vet ni?? Jag kokade mat idag, verkligen allting från början. Eftersom det mesta halvfabrikat innehåller gluten, laktos eller lök, så får jag helt enkelt fixa egen mat. Har ätit ris och kyckling i typ en vecka och har blivit lite smått led på det hela. Idag fixade jag köttbullar, mos och sås. Och det blev till och med ätligt. Och bara salt som krydda. Jag klappar mig på axeln, kanske blir det något av mig också. Tycker det är lite ledsamt att allt dietstuff ska vara så mycket dyrare än vanligt (ja, jag förstår att det inte är lika enkelt att fixa, men tänk på stackars fattiga jag), glutenfritt ströbröd kostade ungefär dubbelt så mycket som vanligt. Ungefär likaså med laktosfri mjölk. Men sånt är väl livet just nu? Jag kan iallafall säga att jag inte har haft någon magkramp på en vecka, så något verkar ju fungera iallafall. Och när jag kan välja alla mina friastuff, så då kommer jag att välja. I skolan är det väldigt svårt, speciellt när det gäller löken. Men i värsta fall är det att plocka bort löken. Jag vill påstå att jag är ganska skicklig på att urskilja ätbart och ickeätbart från en maträtt. Hälsningar hon som hatar majs, ärtor och ananas.

Vet ni, nu blir det att fortsätta att försöka läsa på tent. Så ser vi imorgon hur det går.

Dagen efter och kvällen före

Samtidigt som jag kollar på The Maze Runner tänkte jag försöka sammanfatta de två senaste dagarna. Det har varit lite äventyr kan man påstå. Tur att det händer saker ibland så man känner att man lever. På tal om The Maze Runner så tror jag det kommer att bli en favorit, jag gillar det postapokalyptiska mysteriska innehållet.

Igår då. Jisses. Ovetande tog jag bussen till tågstationen och suckade över att jag behövde vänta en timme i Seinäjoki, för så fungerar dagens sista tåg om man vill till Bennäs. Om jag bara hade vetat. Tåget skulle gå 18.05, 18.00 kom infon att tåget till Helsingfors hade blivit inställt pga en olycka. 18.06 kom infon att tåget till Tammerfors hade blivit inställt, busskjuts ordnas till nästa station.

18.20 meddelades det att det handlade om en kemikalieolycka vid tågstationen. Då hade jag stått 15 minuter utomhus och andats in syraluften. Gick in till tågstationen och väntade resten av tiden där. Tittade ledsamt på alla människor som stod ute och väntade. Då hade det alltså kommit larm i tv, på radion, på internet att Åbobor ska stanna inomhus och stänga dörrar och fönster. Bra jobbat där.

Nå, bussen tog oss till Loimaa, där ett tåg väntade på oss till Tammerfors. Startade från Åbo en timme senare än planerat. Vilket förstås betydde att jag skulle missa mitt tåg norrut och självfallet missa tåget som stannar i Bennäs. Alltså sista tåget för dagen som stannar i Bennäs. Pratade och diskuterade snällt med konduktörerna och de lovade mig en plats på nattåget mot Kemijärvi (stannar inte i Bennäs) och de lovade mig att tåget skulle stanna i Bennäs. Den konduktören är nog den snällaste konduktören jag någonsin träffat. Om alla hade hans positivitet och människoskills skulle inte vr har så dåligt rykte. Han ville inte ens se mitt studiekort och var snäll nog och fixade mig en sovvagn, en helt egen sovvagn. Dessutom lovade han att någon skulle meddela mig när tåget närmade sig Bennäs. Så tummen upp för vr där, där skötte de sig bra och kunde hantera en kris.

Jag var hemma i Jutas lite före två på natten. Har aldrig förr blivit så glad av att se Nykarleby-skyltar på Riksåttan eller en öde esplanad. Meja välkomnade mig med en stor puss och jag fick krama henne så länge som jag ville. Hon är allt bra den hunden. Då slog det mig att jag skulle till tandläkaren nästa dag. Jag hade visserligen tänkt på det tidigare under dagen, men kaoset kring bussen och tågen gjorde så jag inte tänkte på det lika mycket.

In med lugnande tablett och bums i säng. Kändes som om jag somnade innan huvudet träffade kudden och vaknade upp halv åtta i panik för jag hade ingen aning om var jag var. Somnade om och drömde det ena roliga efter den andra innan det var dags att vakna på riktigt. In med mera lugnande och in till stan för att besöka tandläkaren. Jag känner inte lika stor rädsla eller panik för tandläkaren mera, för jag vet att tabletterna hjälper och jag vet att jag inte känner någonting så länge jag är där, jag bara är. Men tårarna kom ändå smygande när det bestämdes att de två sista visdomständerna ska inom en snar framtid bort.

Hem från tandläkaren med halva munnen bedövad, ett fixat hål och halvdrogad. Somnade skönt i sängen och sov omänskligt länge. Vaknade upp och kände mig okej igen. Det är en speciell känsla det där.

Tänk vad livet vore roligt ifall alla fobier skulle försvinna. Och tänk hur lätt det är att få en fobi. Min tandläkarfobi kom under ett besök då tandläkaren valde att borra utan bedövning trots att jag ville ha det. Hoppas den tandläkaren inte jobbar som tandläkare mera.

Det var då min historia om igår och idag. Hoppas imorgon blir lite lugnare, borde läsa tusen artiklar, en kandi och en gradu. Hejsvejs.

FODMAP

Och alla bara Fod-what-map? Det var ungefär min reaktion då läkaren ringde och föreslog detta. Efter att ha funderat, övervägt och förberett mental har jag nu bestämt mig att gå helhjärtat in i detta. Eller så gott som det går under december, julhelgen och nyår.

Jag var ju för någon vecka sen och tog blodprov för att kolla ifall jag har laktos, gluten eller någon annan trevlig åkomma. Nå, ylläri, ylläri, blodproven visade ingenting och läkaren började då prata om FODMAP-diet.

Det hela skulle gå ut på att min kropp inte tål korta kolhydratkedjor, eller kan helt enkelt inte bryta ner dem, vilket då leder till att kroppen reagerar negativt och vissa symptom uppkommer. FODMAP = Fermentable, Oligo-, Di-, Monosaccharides And Polyols.

Det här är något som inte syns på blodprov och efter att ha googlat runt på symptom kan jag bara erkänna att det känns skrämmande nära mina problem. Jag vet att det är fel att googla sina symptom (ofta leder det till cancer), men när varendaste symptom som ”sjukdomen” har stämmer överens över ens egna så då måste det finnas någon sanning där. T.ex. magsmärtor, svullen mage, stress, ryggvärk, sömnsvårigheter, trötthet.

Vad skulle det här då innebära? Egentligen detsamma som att äta laktosfritt och glutenfritt. SAMT att utesluta vissa frukter, nötter, lök, sötningsmedel och svampar.

Oh my god. Fatta att jag har behövt förbereda mig mentalt inför detta. Under helgen åt jag precis allt vad jag ville och tänkte varje gång att det är sista gången jag äter detta. Det kommer knappast vara sista gången jag äter det jag åt, men jag måste försöka undvika det så gått det går. För ifall det här är något som hjälper, så vill jag faktiskt göra detta. För att kramperna och smärtorna jag har är inte trevliga.

Jag är som bekant inte så speciellt bra på att koka mat och en av de två maträtterna jag verkligen kan fixa till blev härmed struken från min kokbok. Älskade makaronilåda, no more you. Firade med att äta andra maträtten, risgrynsgröt, aaaaaah. Kanske jag genom detta blir bättre på att koka mat (not).

Det jag helt klart kommer att sakna mest är äpple, lök, vetestuff och choklad….. choko… Att äta laktosfritt och glutenfritt är egentligen inte det största problemet, eftersom jag är van med det hemifrån. Men allt det där andra. Jag försöker intala mig att det är för mitt eget bästa och att jag kommer att må så mycket bättre när jag väl kommit in i rätt rutiner och då det inte tar en evighet att välja livsmedel i butiken. Gick en timme i Citymarket och kom hem med ett naturellt kycklingpaket, havssalt och ett laktosfritt mjölkpaket.

Tjaba, tjena, hallå. Riskakor har blivit min bästa vän. När jag blir snål på godis, choklad eller annat olämpligt så tar jag alltid en riskaka. Det stillar behovet, nyttigare och tillåtet. Dessutom är det lätt att ta med när jag behöver något mellanmål (att äta mera regelbundet och oftare kan också hjälpa).

Summa summarum så blir det spännande veckor och månader för att se hur magen och kroppen reagerar. Heja dåliga kroppen som inte fungerar.

Så det var lite det jag har funderat på de senaste dagarna. Hur och om jag ska göra detta och hur mycket. Kände till först att jag ville sakta trappa ner, men kom fram till att det är lättare att köra rakt in och gå in helhjärtat.

Saken blir definitivt bättre av att jag är väldigt besvälig med maten från förr. Ännu fler livsmedel på min antilista.

Featured image

19 dagar

Det är nu endast 19 dagar till jullov, eller till mitt jullov iallafall. Jag vet människor som får jullov redan under nästa vecka. Egentligen känner jag ingen panik, jullovet kommer då det kommer. MEN jag har inte köpt en endaste julklapp och det om något, börjar ge mig lite panik.

Under de följande 19 dagarna ska allt detta göras:

  • 3 tenter (TRE TENTER!!!!)
  • 1 seminarium (föredrag+opponent)
  • 1 hemtent (snart klar!)
  • 3 labbrapporter
  • 3 räkneövningar
  • 2 föreläsningar (wohoo)
  • hemhem 4-8.12 (tandläkare och djurskötare)
  • all julklappsshopping ska vara klar när jag stänger dörren bakom mig 19 december
  • kandiförberedelser

Så att. Det blir nog en eller två fulla dagar med arbete. Men, jag känner inte så stor panik. Största paniken känner jag inför tandläkarbesöket och föredraget. Jag hatar båda två ungefär lika mycket. Tandläkare är nog snäppet värre.

Challenge

Det kommer att bli stor ändring på min livsstil inom snar framtid. När jag väl fått mina tanka till ord, kommer jag självklart uppdatera det hit också. Men det är lite känsligt just nu och jag måste verkligen få fundera på det själv en stund iallafall. Det handlar om min krampmage och en möjlig lösning till detta.

Fram till det ska jag svara på en challenge jag fick av Mimmi, det är alltid lika roligt att bli utmanad att skriva saker om en själv. Det ger ju också inspiration och motivation till ett inlägg, som inte bara handlar om vad man gjorde denna dag.

Vad är det roligaste med att blogga? För mig är det roligaste då jag verkligen får till det med mina tankar och ord. Svenska och modersmål har aldrig varit min grej, men att blogga ger så mycket mer än de rätta skrivreglerna. Att bloggen finns där som en fristad, skild från det riktiga livet och är tillåten för mig. Det är jag som funderar, skriver och uppdaterar. Dessutom skiner man alltid upp lite extra när det finns kommentarer att läsa igenom.

Vad gör min blogg speciell? Från första början hade jag tänkt säga min ärlighet. Men vartefter bloggarna utvecklas och nya bloggare kommer är ärligheten den som gör bloggarna så bra. Så gör det då min blogg till speciell? Ju fler människor som pratar om ”problemen” så blir det mera acceptabelt att dessa problem finns. Förhoppningsvis kan jag inspirera någon till att satsa på hälsan istället för vad samhället har för krav för oss.

Hur ser min blogg ut om ett år? Troligtvis håller jag på som tidigare. Antagligen en ventileringsmöjlighet när skolarbeten växer. Jag har inga krav på mig själv, si och så många inlägg om dagen/i månaden. Jag skriver när jag själv vill skriva, när jag har något att skriva om. Om någon då läser det jag skriver är upp till de intresserade.

Vilket var mitt allra bästa inlägg? Kommer inte på något specifikt inlägg som var min allra bästa. Enligt statistiken är det självklart de gånger jag postat min blogg till Facebook eller Instagram, eftersom nyfikenheten är en speciell känsla. Jag vet att jag själv klickar på nästan varje blogglink när mina vänner delar sina bloggar. Jag kommer inte ihåg exakt när jag skrev detta inlägg, men mitt personliga bästa inlägg någonsin var nog när jag skrev om Nixi. Jag minns inte ens om det var skrivet i denna blogg, eller min förra.

Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig? Egentligen är jag väldigt dålig på att läsa andra bloggar och egentligen kan jag inte säga så många bloggar som verkligen inspirerar mig. Självfallet finns det bra bloggar, men för att en blogg ska inspirera mig borde den handla om något liknande som jag skriver om och går igenom. För tillfället så handlar de flesta bloggarna om antingen inredning eller mammalivet, inget ont om någon som skriver om detta, men det är verkligen inte den tidpunkt i mitt liv. Tyvärr finns det inte så många bloggar som handlar om tränings- och tv-serietokiga studeranden med prioritering på att må psykiskt och fysiskt bra. Det, om något, skulle inspirera mig.

Sommar

Åååååh, jag blir så deprimerad och ledsen och besviken och allting negativt när jag läser om alla som gör underbara saker när det är vackert väder. Själv sitter jag inomhus med AC på och tycker synd om mig själv. Dubbeltycker synd om mig själv. Hur jag än försöker så kan jag verkligen inte vara ute i juli (på dagarna). Varenda år samma sak. Varenda år glömmer jag bort att jag inte klarar av det. Och varje juli blir jag lika besviken.

Jag tål inte julisolen och jag tål inte bromsarna (som kommer i juli). Jag har hydrocortisonerat hela halva mig och även det är en orsak till varför jag inte kan vara i solen. Men varför ska jag ha dåligt samvete för att jag sitter inne? Jag kan ju verkligen inte spendera tid utomhus. Bara det att åka in till stan, via apoteket och butiken, idag var en pina. Det var varmt, äckligt, insekterna var överallt, ögona kliade, benen värkte osv osv. Huvudvärken kom smygande, ja, ni fattar. Jag verkligen ogillar varma dagar. Det skulle räcka så bra med 20 grader.

Om folk får klaga på vintern, så får jag banne mig klaga på sommaren (trots att jag får dåligt samvete). Hälsningar från hon som tydligen är allergisk mot juli. Kivat.