Något sorters avslut

Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag har fått frågan ”Saknar du Grekland”, och jag kan heller inte räkna på fingrarna hur många gånger jag har svarat ”Nej, inte egentligen”. Såhär ett år efter är det kanske lite lättare att se saken från lite olika perspektiv och lite mera neutralt än om jag fortfarande var ”hög” på resan/äventyret, kalla det va ni vill. Jag har länge tänkt skriva ett avslutande inlägg om min tid där, men det kändes samtidigt som om jag då skriver tack och hej och jag kommer aldrig mer tänka på den tiden.

Men nu känns det rätt att skriva ner några rader.

Ifjol när jag var mitt upp i sommarjobbsansökningar, högar med labbrapporter och tenter och kurser såg jag möjligheten att åka som volontär. Jag hade ju alltid tänkt tanken att jag skulle åka som volontär och jobba med djur. Så jag kunde inte riktigt släppa tanken att åka iväg. Det var antingen 2 månader eller 5 månader. Jag vet inte hur många gånger jag ändrade alternativen, fram och tillbaka, funderade fram och tillbaka om jag kunde åka bort så länge. Jag skrev ett mejl och bifogade min ansökning, för att sen ändra min ansökning till 5 månader och skicka in den.

Cirka en månad senare satt jag på flyget till Grekland. Jag lämnade alla sommarjobbsansökningar, lapprapporter, tenter och kurser. Det löser sig, är ju mitt motto. IMG_2203

Mitt boende för de fem månaderna jag bodde på Kefalonia. Lägenheten längst ner i mitten var min och ett antal andras. Till först bodde jag tillsammans med en och samma tjej i tre månader, när hon sen åkte hem flyttade de flesta runt och hel del och jag fick nya rumskompisar lite nu som då. Den sista månaden bodde vi tre stycken i ett litet rum, det var kanske lite väl trångt. Det var verkligen inget fel på boendet, men jag saknade verkligen möjligheten att kunna stänga väggarna runt omkring mig och ha lite egentid. Som tur fanns det andra gömmor (klippor) som jag kunde dra mig tillbaka till när min sociala del var uppfylld.

IMG_0017

Själva jobbet var mycket tyngre än vad jag eller någon annan kunde tänka sig. Det var inte bara varmt och svettigt, utan det tog även mycket mental energi. Kulturkrockar mellan chef och arbetare. Nattskiften, då man gick en strand fram och tillbaka många gånger. Men jag är inte det som ger upp och trots att vissa dagar var hemska, var det bara att lyfta hakan och tänka att dessa hemska dagar finns nog i Finland också. Trots att nattskiften var det tyngsta arbetet, gillade jag det väldigt mycket. För det var då belöningen för slitet kom. Det fanns en orsak till att vi vandrade 15 km per natt i sanden.

IMG_3027

Det var ju väldigt mörkt på natten, så jag kunde inte ta så många foton av djuren vi stötte på. Men ett par gånger hade vi tur så att någon enstaka sköldpadda kom upp på stranden just före nattskiftet skulle sluta. Så med lite ljus och med mycket manipulering av ljuset på fotot kunde man se en liten bjässe på de foton man tog. Dessa små bjässar mätte upp till en meter i längden och 80 kg i vikten.

IMG_3557

På öns huvudstad fanns det möjlighet att se simmande sköldpaddor i hamnen. Dessa är då hanar och är ännu större än de honor vi träffade på stranden.

IMG_2339

Jag bodde då i en liten by, som på vintern hade mellan 40 och 60 invånare, men som kom till liv på våren, sommaren och hösten, tack vare turister. Jag själv hade inga problem med att bo på ett sådant litet ställe, jag njöt av lugnet och friden. Men det fanns många av de som också var volontär där som hade stora problem. De som var uppvuxna i storstäder och inte visste hur småstadslivet fungerar. Men de kanske lärde sig.

IMG_3216

Och jag som nästan aldrig tidigare lyckats bli brun, blev faktiskt brun. Efter tre månader hade benfärgen blivit denna, och det var först efter det som jag började spendera mer tid i solen och försökte förbättra min solbränna. Jag brände mig ordentligt endast tre gånger och det var riktigt i början av tiden, så till och med jag klarade av 5 månader i solen.

IMG_3505

I augusti blev jobbet både tyngre och roligare. I månadsskiftet juli/augusti kläcktes de första äggen och babysarna grävde sig upp ur boet och rusade till havet. Jag hade turen att få se en hel del babysar, trots att de vanligtvis tog sig till havet på natten. Men en del kom tidigt på morgonen och hur trött man än var så blev man alltid pigg när dessa små kom rusande förbi. Under augusti-september blev det mycket att lokalisera bon, gräva upp dem och räkna hur många ägg det fanns och hur många som kläckts, om någon stackare hade dött i boet skrev vi upp det också. Så vi såg en hel del. De som helt enkelt inte hade någon chans för överlevnad. Darwinism på nära håll.

Allt var inte frid och fröjd. Grekland 2015 var inte den bästa versionen av Grekland, pengabekymmer gjorde att vår lön blev försenad och vi fick en liten summa pengar varje dag. Detta gjorde att vi inte riktigt kunde göra något annat än att ligga vid stranden eller poolen och läsa en bok. Det var skönt på sitt sätt, men kanske inte vad EVS riktigt handlar om. Dessutom jobbade vi 6 dagar i veckan och var aldrig lediga samtidigt. Mina tio semesterdagar spenderade jag med föräldrarna när de kom på besök och med att packa och sola just innan det var dags att åka till Aten.

Jag fick också väldigt stora problem med min väster höft. Tack vare försäkring kunde jag gå och röntga och ta MRI av den för att se om något värre var fel. Läkaren kom väl fram till att jag hade en försträckning i muskelfibrerna och att det borde gå om. Jag kan fortfarande inte sitta för länge utan att höften stelnar och knakar. Men det är väl bara något jag måste ta och leva med. Det går väl att byta höft sen när den är tillräckligt nedsliten.

IMG_3720

Sista arbetsdagen i september gav mycket fint väder och annorlunda tankar. Mest av allt var jag stolt över mig själv för att jag hade klarat det. Och inte bara klarat det, utan klarat det utan att klaga. Jag blev positivare och mera energisk av resan, jag kunde se djurrättsaktivister från ett annat perspektiv och jag hade gjort något för att förändra världen. Samtidigt höll nutidens värsta flyktingskris på en båtfärd bort, men jag försökte tänka på att jag gjorde något gott, jag försökte göra något bättre.

I Aten levde jag vanligt turistliv innan jag gick på drop-in tattoo och fixade ett minne som skulle stanna lite längre än alla souvenirer jag köpte (ouzo).

Då till frågan som startade hela inlägget. Saknar jag Grekland? Nej, inte egentligen. Jag saknar en del saker, men det är saker som man möjligtvis kan hitta på andra ställen. Jag tror inte jag skulle kunna tänka mig att bo permanent i Grekland. Jag lärde mig att läsa språket, men jag förstod ju inget jag läste. Det är ett fint semesterland, men inte så mycket mera än det. Nästa gång vill jag se något annat. Men möjligheten att åka, ångrar jag definitivt inte. Jag tycker alla borde åka som volontär, för det finns garanterar något som passar dig. Genom att ge något osjälviskt till världen lär man sig mycket om sig själv. Jag är tacksam och skulle göra det tusen gånger om, om det fanns en sån möjlighet. Men Finland på sommaren är ändå Finland på sommaren och ska man vara i Finland, så är det på sommaren. Allt jag saknade förra året, finns nu här detta år. Så jag är väldigt tacksam att jag fick åka till Kefalonia.

IMG_2686.JPG

Annonser

Boksammanfattning

Kommer jag någonsin kunna sammanfatta Greklandsvistelsen, nope, men jag kan iallafall kunna sammanfatta alla böcker jag läst under tiden där. Jag hittade verkligen guldkorn och jag hittade verkligen böcker jag önskat jag inte hade läst. I kronologisk ordning, och något sorters betyg.

looking-for-alaskaLooking for Alaska – John Green
3+/5

ladda nedRobinson Crusoe – Daniel Defoe
1/5

olump godsThe Gods of Olympus
1/5

13495034The Black Box – Michel Connelly
2/5

Bookofthedead_cornwell-pBook of the Dead – Patricia Cornwell
2,5/5

gone-girl-book-cover-medGone Girl – Gillian Flynn
4+/5

imagesDown Among the Dead Men – Ed Chatterton
3-/5

22571612Crash & Burn – Lisa Gardner
5/5

9789163877360Pappersstäder – John Green
3,5/5

ladda ned (1)Keep your friends close – Paula Daly
3/5

Safe-Haven-UKSafe Haven – Nicholas Sparks
3/5

51pjZimpEUL._SX308_BO1,204,203,200_Touch – Claire North
3,5/5

ladda ned (2)The Lucky One – Nicholas Sparks
3+/5

final coverEeny Meeny – M.J. Arlidge
0/5 och 5-/5, författaren måste vara psykopat, det är min enda förklaring. Den äckligaste boken jag någonsin, samtidigt som den var en riktig bladvändare och jag kunde inte sluta läsa. Men usch. Jag är splittrad.

D day two

Och plötsligt var dagen här. Dagen jag räknat ner till. Dagen som gav blandade känslor. Men att komma hem är alltid att komma hem. Det är något speciellt med att säga att man åker hem. Jag har då turen med två hem och jag åker hem ganska ofta. Nu stod Åbo-hemmet på tur och för tillfället åker jag den sista biten med tåg. Snart är jag hemma i egen säng och snart får jag gosa med Bamse. Nästa vecka är det hem-Nykarleby som gäller. Men först helgen och lite abierande.

Dagen började tidigt. Jag slog upp mina ögon lite över sju, men tvingade mig att snooza vidare till 7.45. In i duschen och packa det allra sista. Känslan som uppstår när du inte har någon våg och inte kan väga din väska. Då går man på känsla. Känslan visade sig vara 25,5kg, men jag såg så uppgiven ut (och fattig) så de skickade vidare väskan utan att säga något. Tack kära du.

Flyget Aten – Stockholm var en aning försenat och paniken börjar stiga. Jag sitter dessutom nästan längst bak i planet och slipper inte ut förrän alla andra är ute. Enligt plan hade jag 30 minuter på mig att göra bytet på Arlanda. 16.15 skulle planet till Helsingfors starta, jag var ute ur första planet 16.12. Då var jag tvungen och springa och leta efter en skylt så jag kunde söka upp rätta gaten. Som tur var den nya gaten granne med den gamla. Men jag sprang ändå som en galning fram och tillbaka. Som tur var började boardingen exakt då jag kom fram till gaten. Jag hann till och med på wc före jag steg på planet. 

Jag hade inga förväntningar på att min väska skulle vara framme i Helsingfors. Så som jag yrade på i Stockholm skulle det vara ett under om min väska lyckades komma med på samma plan. Men, det skedde ett under. För första väskan jag såg när jag kom till Helsingfors var min blåa väska. Hela dagen har gått så otroligt bra och jag har lyckats undvika för mycket väntande. Jag kom till flygfältet i Aten vid en bra tid, jag kunde checka in själv, jag lämnade väskan snabbt, åt lite lunch och spenderade mycket tid för säkerhetskontrollen. Det tar RN stund att packa upp och packa ner igen. Och efter det så väntade jag kanske 30 minuter på att komma mig ombord på planet. Flera dagar som dessa när det gäller resande, tack. Resan till Kefalonia var hemsk, resan hem var magisk.

Nu är det en timme kvar på tåget innan det rullar in på Kuppis tågstation och jag får vandra hem de sista metrarna. Sen ska det bli skönt att sova. Fantastiskt roligt att vara hem igen. Det måste jag säga.

D day one

Det var en tidig väckning imorse. Eller relativt sent om man tänker på hur tidigt jag har vaknat denna sommar. 6.15 ringde klockan, trots att jag redan hade varit vaken flera timmar och flera timmar under natten. Regnet smattrade på taket och fönstren hela natten och tillägg då lite spänning i kroppen, det var alltså inte så lätt att sova. 7.25 sade jag adjö till Katelios, tackade för mig, och hoppade på bussen till Aten.

Med rädslan över att åksjukan skulle ta mig direkt. Men jag hade förberett mig och tuggade lite Travelgum innan avfärd, så lyckligtvis klarade jag mig utan den fruktansvärda känslan, alltså illamående. 

  
Bussen tog oss till Poros och båten till Killini, därifrån med buss till Aten och framme runt 14.15. Första gången i Aten och första intrycket var mycket kapacitet, lite rörelse. Mycket människor på busstationen, men efter det kändes det tomt, kanske pga stället jag bor på. Kanske beror det på själva situationen i Grekland, men jag hade ändå förväntat mig rörelse. Det verkar som om det enda som löns är ett café eller en restaurang. Jag har gått runt i kvarteren och fått lite hum om till vilket håll de viktigaste sevärdheterna är. Jag har trots allt tre hela dagar här, så jag tror jag hinner se det viktigaste. 

Söndag aka vilodag

Denna söndag har varit en helt vanlig ledig dag från jobbet. Countdownen står stadigt på två jobbdagar kvar och sen är det bara bye bye bye som gäller. Denna söndag har jag vaknat 8.30, för vem behöver sova när man får sova? Hur som haver, trött som bara vad har jag varit hela dagen. Trots att jag har bara vilat och vilat hela dagen lång. Det tär på krafterna att ligga i solen, är det någon som har sagt någongång. 

11 till 16.30 låg jag och stekte i solen vid poolen och lyssnade på musik och podcaster. Måste dock spara många avsnitt så jag får något gjort på bussresan till Aten. 16.30 fick jag nog och stack iväg till stranden istället, inget solande, men återställande av vätskebalansen var på schemat. Och en glass. Tillbaka till hotellet 18.30 och lite mat på det. Fantiserade om risgrynsgröt idag. Så, det kommer att fixas ganska snabbt när jag är hemma. 

Två väckningar kvar. Nu orkar vi, nu kör vi. Åbo förbered dig, snart är jag där! 

Sista veckan

De senaste två väckningarna har jag lyckats vakna tre minuter innan väckarklockan har ringt. Det har varit riktigt trevligt, skönt att vakna tidigt men ändå utvilad. Igår var jag så utvilad så jag avstod från den dagliga powernappen. Igår vaknade jag 5:47 och idag 6:17. Båda dagarna borde starten ha skett 6.30, men vi kan alla gissa att dagens start blev lite försenad. Fråga mig inte varför jag hade klockan på först 6:20 idag. Trött på att vandra, trött på sanden, trött på solen.

Det där med att gå 14 km på morgonen innan frukost/mat i magen är inte det bästa. Och med endast lite riskakor som energi på stranden är inget att rekommendera. Men vad kan man när magen inte tål mat så tidigt på morgonen. Vad jag saknar för tillfället är gröt, havregrynsgröt. Men lite mindre än två veckor, då är det grötdags.

Sista veckan i Katelios börjar så småningom. Den sista lördagen i Katelios är imorgon. Det är riktigt läskigt att tänka på hur snabbt tiden går. Hur vi människor har så svårt att greppa tag om tiden. Hur vår tid här på jorden är begränsad och hur många som väljer att göra dumt istället för gott. Tre jobbdagar kvar, tre ynka tidiga väckningar och sen är det över. Inga fler sköldpaddor, inga fler tidiga strandpromenader, inget mer grävande i sanden. Jag har redan börjar googla flygresor till andra ställen, men varför är flygresor så dyra? Varför kostar det att åka som volontär? Just nu vill jag till Costa Rica och hjälpa sköldpaddorna där. Men tur-returflyg på 800€ har jag inte riktigt råd med. Plus att betala för att jobba där. Istället får jag nöja mig med alla bilder jag har på telefonen.

 

Dagens humör: sand överallt, som turtlen ovan. 

Jag vill sticka

Ja, alltså inte sticka som i sticka härifrån, men som att sticka som i att sticka sockor och dylikt. Varje höst, runt september kommer mitt ”stickanskov” och jag vill bara sticka, sticka och sticka. Sticka, virka eller brodera. Helst av allt skulle jag ha lust för att väva. Men det om något är väldigt omöjligt för tillfället. Jag får nöja mig med att sticka, om två veckor. Först ska jag sticka härifrån och sen får jag sticka allt jag önskar mig. Sockor är väldigt populärt och går relativt snabbt. 

På tal om att sticka, jag prickar av ännu en vecka och hemresan är nu endast 14 dagar bort. Jag besökte Skala idag och köpte de sista (haha, vem försöker jag övertyga) souvenirerna och lite ouzo, så nu är jag redo för hemfärd. Ska bara jobba fem dagar, ha ledigt fyra och vara några dagar i Aten. 

På tal om Aten, vad bör man se? Akropolis och Monastiraki, något annat? Jag ska iallafall söka upp något ställe dit jag kan donera lite kläder, sen hade jag tänkt besöka IKEA och äta lite mat. Sen hörni damer och herrar, ska jag sova länge och mycket i en stor säng! Det är min plan.