Nämen hej

En kort (eller lång) uppdatering av en människa med ett ganska så händelsefattigt liv. Eller allt är väl relativt. Jag tycker själv att jag gör mycket mest hela tiden, men för andra är det kanske inte det mest spännande livet som finns.

Jag ska ännu jobba ett par dagar innan jag tar semester i två veckor. Jag hade en veckas semester runt midsommar och hur jag ska klara av att inte göra något i två veckor är en fråga jag inte kan svaret på. Att släppa det akademiska helt och hållet i två veckor känns skrämmande, för det tar säkert flera veckor att få igång det igen.

Med det sagt har jag redan planerat in en fyra veckors semester nästa sommar, för vem lever i nuet liksom? Men också! Oj vad det känns bra just nu när jag vet att det är lediga dagar på kommande. Jag har inte så värst mycket inplanerat, förra lediga veckan blev inte så värst mycket ledig, så tips mottages gärna. På torsdag tar jag alltså tåget upp till Österbotten och hejm-hem, så något mer fancyt än så blir det inte detta år.

Jag försöker nu slutföra ett par experiment som inte riktigt ville fungera de första gångerna. Det känns som om det är det forskning går ut på just nu, try, fail, try again, sen är det intressant att se hur många gånger man måste försöka. För att inte tråka ut er alldeles för mycket, så kan jag bara säga att det är många komponenter som måste samarbeta för att jag ska komma till den slutdestinationen som jag vill. Och just nu är det det värmande vattenbadet som är lite väl känsligt, så det blir en sväng till jobbet ikväll för att fylla på det och hoppas det håller tills imorgon. Sen i augusti, eller september så hoppas jag att jag får påbörja egen forskning, för surprise, saker går inte enligt hur man planerar.

Hur som haver så känns det ändå rätt och att det här var det perfekta valet för mig. Jag är bara lite otålig och skulle gärna ha påbörjat egna saker för länge sen. Slutligen en vänlig förfrågan om att inte fråga hur länge jag har kvar eller hur långt jag har kommit. Jag godkänner frågor som ”Hur går det?” eller ”Vad håller du på med för tillfället?” även om det inte uppskattas så värst mycket. Risken finns att det inte kommer ett ärligt svar på den första frågan och den andra kan du ställa om du vill ha ett väldigt seriöst och inövat svar. Så bonuspoäng till dig om jag får en fråga jag aldrig fått förr.

Tack för visat intresse, vi fortsätter framåt.

Annonser

PhD to be

Long time no see. Det har varit mycket, kämpigt och stressigt de första tre månaderna på det nya året. Men oj vad skönt det känns att känna att man har en plats i vardagen. Det har skett förändringar i mina framtidsplaner och jag vet iallafall vad jag ska göra de kommande fyra åren. Jag jobbar i perioder väldigt mycket, det fantastiska med att ha totala flexmöjligheter. Flextid passar mig väldigt bra, men det gäller att ha lite självdisciplin om det ska fungera. Nu är den på topp, men ibland måste jag faktiskt säga till mig själv att släpa mig till jobbet.

April är den sista månaden när jag laborerar saker för andra, ja, eller, det stämmer kanske inte riktigt till 100%. Jag kommer självfallet få ströjobb här och där. Men i det stora hela kommer jag få fokusera på mig själv och mina egna idéer. För den här människan kommer att börja doktorera i maj. Kurserna är inplanerade och jag kommer att sitta i skolbänken för åtminstone 40 studiepoäng till. Efter 300+ känns 40 ganska överkomligt på fyra år. Kurserna är dock inplanerade och jag är löjligt inspirerad att lära mig nya saker igen.

Andra tankar som snurrar i mitt huvud angående de kommande doktorandstudierna? Det är så många tankar så jag har svårt att hålla reda på allt. Det är galet. För ganska exakt två år sen gav jag ett halvår på mig att få min kandidatexamen, det var ett ultimatum jag gav mig själv, om jag inte hade klarat det hade jag slutat studierna helt. Det kändes också som att tanken på att fortsätta till magisterstudier var väldigt långt borta. Men, och ett stort men! Just då, fick jag möjligheten att skriva kandidaten i ett litet ämne om bioaktivt glas. Den möjligheten gav en motivation jag inte haft sen matematiklektionerna i gymnasiet. Ett år och fyra månader efter jag fick min kandidatexamen, så fick jag även min magisterexamen.

Och nu ska denna människa påbörja egen forskning i det lilla ämnet om bioaktivt glas (med lite annan inriktning också). Jag blev aldrig trött eller led gradun, även om det var fantastiskt underbart när den var klar, så att fortsätta till nästa steg kändes på något sätt naturligt. Det som skrämmer mig mest är de offentliga tal jag möjligen måste ha. Inte min favoritgrej här i världen. Men det blir kanske bättre och jag vill inte att det ska vara något som stoppar mig. För några år sen var det just det som stoppade mig när jag funderade ifall forskning var något för mig. Men jag tänkte inte att det skulle stoppa mig mera.

Det faktum att mitt liv kommer att vara detta i fyra år är inte världens största grej. Att snöa in sig på en grej är liksom lite min grej. Jag måste bara se till att ha något vid sidan om, som hjälper mig att slappna av. För tillfället är det handarbete. Det går vanligtvis i vågor, och är hos mig mest under hösten. Men nu har det faktiskt hållit i sig från september tills (åtminstone) nu och jag har många projekt jag vill starta när nästa är klar.

Jag ville bara meddela att jag är löjligt taggad och laddad för vad som komma skall. Och om jag misslyckas så har jag iallafall försökt och antagligen lärt mig något på vägen. Mina känslor har nämligen levt lite berg-o-dalbana under den senaste månaden efter beskedet. Det har gått från panik till lättnad till panik till lättnad. Varannan tanke har varit någon form av ”Vad har jag gjort?” och varannan tanke har liknat ”Aaah, stabilitet i livet”. Men som sagt, om inte annat så var det en trevlig upplevelse, vi ses väl igen i maj 2023.

2018

Klassikern! Året 2018 i listform.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jobbat och fått lön för ett helt år.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade inga nyårslöften, men skrev ner några mål inför 2018 och enligt listan lyckades jag med alla mål. Sen jag började skriva mål istället för löften, så har det varit mycket roligare och positivare att sammanfatta året.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Absolut. Jag själv blev till exempel faster (igen) under året.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, inte någon riktigt nära.
5. Vilka länder besökte du? Sverige och Grekland. Tror jag.
6. Är det något du saknat år 2018 som du vill ha år 2019? Inte egentligen. Men en likadan förståelse för min mentala hälsa och samtidigt fortsätta utveckla den. Möjligtvis lite betald semester under året vore kul.
7. Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? Hmm. Inget speciellt datum.
8. Vad var din största framgång 2018? Att jag nu kan titulera mig som filosofie magister. Att jag skrev en gradu. Och att min sömn äntligen fungerar som normalt.
9. Största misstaget? Inget speciellt misstag som jag kommer på här och nu.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Sjuk – ja, skadat mig – nja. Hade en riktigt ordentlig flunssa och hosta i 6 veckor under hösten. Halkade ordentligt en gång i början av året och en gång igår.
11. Bästa köpet? Den nya telefonen och tvättmaskinen.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Hyran förstås. Eller ohyran jag gärna kallar den.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? De dagar hela familjen lyckats samlas under året och mitt tillfälliga superjobb där jag får göra något så otroligt intressant så det nästan spricker inombords när jag tänker på det.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2018? Snabbcheck i Spotify och i min lista som heter 2018 ger mig svaren Panic! At the Disco – High Hopes, John Mayer – New Light, Bebe Rexha – I’m a Mess, Kris Kross Amsterdam & Conor Maynard – Whenever och självfallet Israels Eurovisionbidrag Netta – Toy.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, definitivt.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tränat. Har inte tränat annat än promenad och jogging, så saknar verkligen gymmet.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Kollat sociala medier.
18. Hur tillbringade du julen? Första gången en ny tradition, med ”kärnfamiljen” och god mat.
19. Blev du kär i år? Nej.
20. Favoritprogram på TV? Grey’s Anatomy, This is Us, Vår tid är nu, Bodyguard, Good Girls osv.
21. Bästa boken du läste i år? För en gångs skull har jag läst många böcker, och många bra böcker. Jag har också läst om många böcker. Så en självklar favorit är Ondskan av Jan Guillou. En ny bra bok jag läst är The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood.
22. Största musikaliska upptäckten? Jag har lyssnat ganska mycket på Charlie Puth detta år. Jag hittade även tillbaka till ”tidigt 2000-tal” och min så kallade ”emo”-period.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? En del av en ny telefon.
25. Något du önskade dig men inte fick? Jag önskade mig inte så mycket annat.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Mitt minne säger att jag var i Åbo. Åt antagligen något gott. Jag hade iallafall raderat min födelsedag på Facebook, så äntligen ett år när det lugnade ner sig där.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att flera av mina vänner skulle bo i Åbo.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2018? ”Det som finns i skåpet, och om det inte finns i skåpet så bör det vara billigt”-stilen.
29. Vad fick dig att må bra? Sömnen som äntligen fungerat som den ska! Alla besök till Nykarleby.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Eddie Redmayne, Tom Hardy och Cillian Murphy.
31. Vem saknade du? Familj och vänner som inte finns i Åbo.
32. De bästa nya människorna du träffade? Mina ”nya” kollegor är riktigt trevliga.

Årets top 5
– Den förbaskade/fantastiska gradun som blev skriven och dagen jag hade FM-pappren i hand.
– Sömnen!
– En ny medlem till familjen.
– De facto att jag får fortsätta fördjupa mig i det ämne jag verkligen vill.
– Vinterkylan och sommarvärmen. Vad jag minns så var det en ordentlig kyla i början av året och ingen glömmer väl sommarvärmen vi hade i juli?

Mål för 2019
– Fortsätt att satsa på sömnen.
– Publicera en artikel.
– Kom på en framtidsplan (iallafall lite längre än två månader).
– Handarbeta lika mycket som 2018.
– Läs ännu fler böcker.

Seven days a week

Every minute of the day

Det är exakt en vecka till julafton. Julklapparna är iallafall uttänkta och klara i mitt huvud. Jag känner mig lite mer stressad än andra år, för vanligtvis brukar jag ha det mesta klart senast första veckan i december. Men det har gått lite långsammare i år. Även min personliga önskelista blev aningen krystad detta år, inte egentligen någon ”sak” jag behöver, utan mest presentkort och så vidare.

Idag vaknade jag väldigt trött (väldigt tidigt också), hade bestämt mig för att duscha tidigt och gå till jobbet. Skulle vila ögonen ett par minuter, och hups så hade det gått två timmar. Vaknade då till snöplogen utanför huset och hoppade upp ur sängen och såg att det hade snöat under natten! Woo-frickin-hoo! Som jag har längtat efter lite snö i Åbo. Det gjorde dagen och hela veckan så mycket bättre.

Det blir en, ehm, intressant vecka. Jobbveckan består av totalt fyra dagar (tre dagar kvar nu). Men jobbmängden är kanske inte den största. I väntan på nytt provmaterial, så kan jag inte riktigt göra annat i labbet än att förbereda allt tills jag får det nya provmaterialet. Och förberedningen är inte den mest tidskrävande.

Jag hade även tänkt städa lägenheten, så det känns fräscht och relativt nytt att komma tillbaka efter jul. Men jag hade också tänkt städa lägenheten hela helgen, så vi får se hur väl den blir städad. Jag behöver packa i omgångar, se hur mycket jag behöver med hem. Vanligtvis brukar ju jullovet hemma vara i tre veckor, nu tänkte jag bara vara hemma i en vecka, kan inte riktigt hantera packningen till det (sådär passligt skämtsamt).

Men största delen av veckan kommer att gå till att oroa mig inför fredagens tandläkarbesök. Att ha en sån stor irrationell rädsla, eller irrationell fobi, är inte det lättaste för huvudet. Jag förstår att det inte är farligt, jag förstår att jag inte behöver vara rädd. Men likt förbannat kommer ångesten, paniken och oron varenda gång jag ser en kallelse dit. Som tur får jag medicin innan besöket och det gör så att oron och ångesten försvinner under natten och morgonen innan. Och säkerheten med att jag vet att jag kommer få medicin innan, gör att den största paniken håller sig borta. Men den stoppar inte att kroppen låser sig och den stoppar inte tårarna som börjar rinna så fort som jag ligger ner i stolen. Det är inte medicinen som måste påminna mig att andas istället för att börja hyperventilera. Det är mitt eget huvud efter en lugnande hand på axeln som måste påminna lungorna att andas djupt.

Det är det absolut värsta jag vet. Ingen tvekan om saken. Men att jag utsätter mig för detta en gång om året ger mig lite styrka. Jag gör det en gång om året för att helst hindra, men framförallt lindra framtida katastrofer och för att jag vet att jag själv aldrig skulle boka en tandläkartid åt mig. Känslan efter är däremot speciell. Då vet jag att det är ett år till nästa gång och jag kan med gått samvete sova resten av dagen, kvällen och natten (jag blir lite loopy av medicinen).

Så det har jag att se fram emot denna vecka. Men till helgen blir det kalas för hela pengen. Och på måndag påbörjas årets julfirande. Ser mest fram emot matkoman, typ. Att hela familjen också är samlad är helt okej.

 

Om månaden som försvann

(Skrivet 13.11.2018)

Det har gått över en månad sen sist. Det känns som en vecka. Jag är nu inne på sjukvecka nummer fem. Det hela började med en vanlig flunssa (trodde jag). Eller egentligen trodde jag det var den där typiska måndagströttheten. Jag kände mig lite sliten från helgens festligheter och hela jobbdagen kändes för mycket. Jag väntade mig ett väldigt viktigt mejl under dagen (godkänd eller underkänd i språkgranskningen), så jag försökte ”vara med” under arbetsdagen. Det gick lite sisådär. Jag fick aldrig något mejl. Gick hem vid fyra och slängde mig i sängen för att vila lite.

Kände dock att den vanliga måndagströttheten var lite mer än en vanlig måndagströtthet, så provade feber. Och visst var den på besök. Så det hela fortsatte med ett par dagar med feber, en sjuk hals och en snart fyra veckors hosta på det hela. Problemet har varit att jag inte riktigt haft tid att vila. Jag har jobbat nästan varje dag, jag var tvungen att vara lite ledig när hostan hållit mig vaken under ett par nätter. Nu är jag iallafall fri hostattackerna och hostar bara lite nu som då, till kvällarna som mest. Det känns som att den förändras mot det bättre varje dag, så jag hoppas den lugnar ner sig så småningom. Under kvällarna och nätterna googlar jag varenda sjukdom hosta är ett symptom på. Rekommenderas ej.

Nu kommer då den viktiga frågan, som alla funderar på. Hur gick det med språkgranskningen? Eftersom de flesta läsarna antagligen följer med mina ofrekventa uppladdningar på Instagram, så har ni ju svaret att den godkändes. Mitt i feberyran skickade jag lite mejl hit och dit och dagen efter hade jag fått svar att den godkändes. Eftersom deadlines för betygsansökning var samma dag, feberyrade jag till skolan och printade papper hit och dit för att få in ansökan den dagen. Och ett par veckor senare fick jag hämta ut mitt betyg.

Jag har inte riktigt förstått det än. Jag har varit filosofie magister i två veckor. Men det har inte riktigt gått hem än. Det tog ju sin tid. Men efter kandidaten tog det bara 1 år och 4 månader. Ett tips till dig som tänkte satsa på en magister. Läs inte 30 studiepoäng samtidigt som du skriver din gradu. Det gick, och dessutom är jag mer än nöjd med vitsorden. Det är som om det sista (senaste!) året av studier visade att min studieteknik fungerar igen. För att inte tala om studiemotivationen! Just nu saknar jag att studera, eftersom det finns så många kurser som intresserar. Så oddsen på att jag fortsätter studera är ganska låga för tillfället. Det är dock några pusselbitar som bör falla på plats innan jag kan fortsätta på riktigt.

För övrigt så fortsätter jag att jobba på ÅA ett par månader till. Min personliga deadline att bestämma vad jag ska göra i framtiden skjuts upp hela tiden. Inget jag säger emot, för jag har lite svårt att bestämma mig.

(Uppdatering 28.11.2018)

Inte mycket har ändrat sen jag skrev den tidigare texten. Hostan är nästan helt borta. Jag mårar på med jobb, handarbete, läsning och diverse annat under vardagarna. Träffar lite människor nu som då, åker Åbo-Nykarleby-Åbo var och varannan helg känns det som. Julpyntat och klart i lägenheten och funderar på den ena julklappen efter den andra. Ett helt vanligt liv med andra ord.

4-5 oktober 2018

Tänkte ni skulle få följa med en dag på mitt jobb, två dagar då jag råkar ha väldigt mycket att göra. När jag startar ett nytt experiment som ska pågå i 24 timmar. Jag förberedde mig på en 16 timmars arbetsdag, men tror jag blir klar efter 15. Det blir dock en kort natt, 6 timmar sömn förbereder jag mig på. Hej och hå, nu kör vi.

06.50 Väckarklockan ringer efter 8 timmars kontinuerlig sömn. Jag klappar mig själv på axeln. (Följande klockor ringer 06.55 och 07.00).
07.10 Stiger upp ur sängen och förbereder mig för dagen. Packar ner mat, energi (choklad) och virkning för dagen och kvällen.
07.50 Stänger dörren bakom mig och påbörjar en 15 minuters promenad till skolan.
08.05 Låser upp dörren till mitt arbetsrum.
08.15 Förbereder en lösning till experimenten. Lösningen ska vara 4 timmar i 37-graders vattenbad.
08.45 Äter frukost vid mitt arbetsbord och läser nyheter. Planerar exakta tidpunkter för dagens mätningar.
09.30 Springer ner till labbet för att tvätta och förbereda slangar och reaktorer.
10.00 Samtalar med min ryska kollega som jobbar i princip med samma sak som mig. Konstigt nog utvecklas alla våra samtal om jobb till samtal om det finska språket och resor.
11.00 Kommer på att jag ska skriva detta blogginlägg.
11.30 Springer ner till labbet för att kolla slangarna och att allt är klart för start.
12.30 Korrigerar pH till 7,4 på den förberedda lösningen.
13.00 Äter lunch och läser dagens HBl.
13.30 Kollar för n:te gången att jag har allt som jag behöver.
13.45 Märker att det inte finns tillräckligt med filterpapper. Springer iväg för att fixa det.
14.15 Påbörjar genomströmningen av den förberedda lösningen. Fyller reaktorer med diverse material.
15.00 Kopplar i reaktorer och kollar att allt rullar på som det ska.
15.00-17.30 Samlar upp vätska varje halvtimme för att mäta pH och temperatur.
17.31 Kommer ihåg att jag har choklad med mig.
17.45 Märker alla provrör som finns kvar. Skriver upp alla tider och ställer väckarklockorna för imorgon.
19.00 Mätning för timme 4.
19.30 Äter middag.
20.00 Ger upp med att göra något annat än resterande mätningar idag. Virkar och kollar en tv-serie.
21.00 Mätning för timme 6.
21.30 Får lite panik när någon kommer gående i korridoren utanför mitt arbetsrum.
21.35 Jag överlevde. Kollar lite Netflix i väntan på nästa mätning.
23.00 Mätning för timme 8.
23.20 Nattar mina experiment och promenerar 15 minuter hem till lägenheten, det är typ minusgrader.
23.35 Stänger dörren bakom mig, varvar ner och förbereder mig för sömn.
23.50 Ligger i sängen.
00.00 Märker att grannens unge hostar så det hörs till mig.
00.15 Somnar, tror jag.
05.33 Vaknar och tror att jag försovit mig (som jag har gjort en gång i hela mitt liv). Funderar ifall jag ska stiga upp redan nu eller sova lite till. Jag sover lite till.
06.00 Väckarklockan ringer (och 06.02 och 06.04). Ställer mig, samlar ihop mina saker och vaknar under tiden.
06.25 Stänger dörren bakom mig och påbörjar en 15 minuters promenad till skolan. Det regnar och är mörkt.
06.40 Låser upp dörren till mitt arbetsrum.
07.00 Mätning för timme 16.
07.50 Äter frukost och läser nyheter.
08.15 Kollar nattens NHL-resultat.
08.30 Blir livrädd av pågående sprängningsarbete vid bygget bredvid. Detta händer dagligen, två gånger om dagen. Jag blir lika rädd varje gång.
08.31 Söker fram artiklar. Eller rättare sagt, försöker söka fram artiklar.
09.30 Undrar om jag faktiskt behöver göra något mer vettigt för idag.
09.31 Fortsätter med att försöka söka fram artiklar.
11.45 Märker att jag inte får gjort något vettigt. Spelar lite Wordfeud.
12.10 Beställer mat via Wolt till kvällen.
12.15 Kommer på att jag inte sov mina åtta timmar inatt och förstår direkt varför huvudvärken kommer krypande. Kan också bero på att jag börjar bli hungrig.
12.30 Är plötsligt superhungrig, men hinner inte äta före nästa mätning. Går istället ner till labbet för att försöka komma på andra tankar.
13.00 Mätning för timme 22.
13.30 Äter äntligen lunch.
14.00 Tror jag ska somna, fokuserar på att hållas vaken.
15.00 Mätning för timme 24.
15.15 Avslutar alla körningar, tvättar slangar och reaktorer.
16.15 Går via butiken hem för dagen.
16.45 Stänger dörren bakom mig till lägenheten, slänger mig i sängen och väntar på den förbeställda maten.
17.00 Tänker att jag egentligen inte ska ligga i sängen just nu. Men tänker faktiskt göra ett undantag denna trötta fredag. Den största frågan är dock om jag hålls vaken tills maten kommer.
17.10 Publicerar och lägger på Netflix.

Jag hade tänkt ta beskrivande bilder också, men jag tror jag tog typ två bilder under de två dagarna. Som tur är inte alla dagar såhär, men ibland så måste man mäta lite extra. Helst av allt skulle jag vilja mäta varje timme under ett dygn, men jag måste nog sova lite också. Som jag ska göra ikväll och inatt. Mycket. Gonatt.

Hur min insomnia försvann

Ja, eller, min insomnia finns nog kvar. Men inte klinisk. Så det här är historien hur jag gick från gränsen till svår klinisk insomni till ingen klinisk signifikant insomni, enligt Insomnia Severity Index (ISI).

I slutet av 2017 såg jag en flyer om en sömnbehandlingskurs som skulle gå i Åbo Akademi, där psykologistuderanden på slutrakan av sina studier skulle få hålla i trådarna för en personlig sömnbehandling. Just då kände jag mig ganska likgiltig till min sömn, jag hade på något sätt gett upp hoppet om att få en vettig sömnrytm, och framför allt accepterat att jag skulle ha insomnia resten av mitt liv. Det var dock ett par saker som fick mig att anmäla mitt intresse. Det att mina sömnproblem pågått väldigt länge och det att jag stressade mig inför framtiden. Speciellt hur jag skulle klara mig i arbetslivet om jag inte kunde sova på nätterna.

Så jag anmälde mig. Och det var ett av de där valen i livet som kommer att spela roll. Jag gick på en kort intervju med skolpsykologen och vi konstaterade ganska snabbt att det blir ett bra val att gå sömnbehandlingen. Själva behandlingen hade ganska stor grund i kognitiv beteendeterapi och meningen var till stor del att själv fundera på sin dag och natt och vad i vardagen som behövdes ändras för att förbättra sömnen.

I början av året skrev jag en sömndagbok, det vill säga när jag gick och la mig och ungefär när jag vaknade, om jag vaknade på natten, när jag vaknade på morgonen och när jag steg upp ur sängen. Till en början trodde jag att jag hade ganska stor koll på hur mycket jag sov och hur bra jag sov. Men det chockade mig ibland att min sömneffektivitet ((sovtid/tid i sängen)x100) pendlade mellan 40% och 80% i två veckors tid. Inte så konstig att kroppen inte orkade på dagen när jag sovit 4 timmar av de 8 jag spenderat i sängen. (Nu vet jag att de finns de som sover mindre och sämre, men jag har alltid haft ett stort sömnbehov och detta var för lite)

För de två veckorna som jag skrev sömndagbok uträknades ett medeltal av mina sömntimmar, vilket resulterade i 7h15minuter, under de två veckorna hade jag haft tre riktigt svåra insomnianätter. Följande veckor blev det sömnrestriktion. Då jag skulle få kroppen och huvud att förstå att jag ska sova i sängen när jag får chansen. Det vill säga, jag går till sängen 00.15 och stiger upp 7.30, sen är det upp till kropp och knopp om de sover eller ej. Varannan vecka fick jag utöka min sängtid med 15 minuter. I slutet av sömnbehandlingen var jag uppe i 8 timmar och 15 minuter. Och känslan när kroppen vaknar efter 8 timmars sömn och du märker det tog kortare än 15 minuter att somna är helt obeskrivlig. Tidigare hade det alltså tagit i medeltal två timmar att somna.

Det var självklart mer arbete än så. En hel del uppgifter att göra under veckorna, en hel del att fundera över och en hel del att ändra helt i mitt vardagliga liv. Det som jag är mest stolt över är att jag faktiskt gav mitt allt under sömnbehandlingen. Visst hade det varit skönt att sova ut under helgerna, ligga kvar i sängen lite längre under dagarna, men jag ville ge dessa teorier en ärlig chans. Den där första lördagen när klockan ringde 7.30 var verkligen inte rolig. Egentligen var de första dagarna ganska problemfria, det var först den första helgen och följande vecka som blev en liten dimma. Kroppen fick sömnbrist (vilket i och för sig är meningen med sömnrestriktion) och jag gick omkring och gäspade hela dagarna. Det andra jag är väldigt stolt över är att jag inte låg i sängen och tittade på tv, jag använde sängen som en soffa eller satt i min fåtölj. Ibland krävs det inte mycket för att bli lite stolt över sig själv.

Men nu då? Som jag skrev tidigare så finns nog min insomnia kvar. Under de senaste månaderna kan jag dock räkna mina insomnianätter på en hand. När det händer är det förstås irriterande och jag blir så arg på mig själv som inte kan sova (en av de få saker som faktiskt är naturligt för människan). Skillnaden nu är att jag vet att en insomnianatt inte behöver  leda till en till, på något sätt känner jag att jag kan klara mig med en dålig natt, för jag vet att jag kommer att somna nästa kväll. Så var inte fallet för ett halvår sen. Jag har fortfarande den där lilla rädslan eller oron när jag ställer mig för sängen på kvällen, att nu kommer jag nog ligga kvar och snurra runt hela halva natten. Men jag försöker tänka på något annat. Jag känner ganska snabbt när jag väl ligger i sängen om det blir en bra eller en dålig natt.

Det här gör jag just nu för att underhålla min sömnrytm och sömnkvalité:

  • Sömnrestriktion: Under sommaren hade jag lite friare tyglar, men nu till hösten har jag igen påbörjat styra tiden i sängen. Jag har en klocka som ringer på kvällen för att det börjar bli dags att sova och sen en klocka som ringen på morgonen för att vakna. För tillfället har jag 8 timmar och 15 minuters sängtid, och jag tycks sova mellan 7,5 och 8 timmar per natt. Vilket för tillfället verkar vara perfekt för mig. Obs! Ditt sömnbehov är ditt, andra behöver kanske mindre och andra behöver mera.
  • Hjälp, jag kommer aldrig att somna: Tänker jag så och märker att jag inte har somnat inom en halvtimme, stiger jag upp ur sängen, går ett varv i lägenheten, dricker ett halvt glas vatten och går och lägger mig igen. Då brukar jag som oftast somna. Här gäller det mest att bryta tanken och påminn kroppen och huvudet att ni skulle ju sova i sängen. Förstås ligger jag inte och kollar klockan tills det gått en halvtimme. Men om jag märker att jag inte har fått tag i sömnen efter en stund och kollar klockan så har det oftast tagit en halvtimme redan.
  • Böcker: Jag läser inte i sängen längre. Förr trodde jag det skulle hjälpa mig att somna, men det gjorde det inte. Eftersom jag bara ska sova i sängen så läser jag nu istället tidigare under kvällen och på annan plats än liggande i sängen.
  • Oroa och skriva: Det kom fram ganska tidigt i min sömnbehandling att orsaken till mina sömnproblem var eftersom jag oroar mig för mycket. I en uppgift skulle jag skriva upp varenda gång jag oroade mig. Det visade sig att det var väldigt ofta och väldigt mycket. Speciellt när jag låg i sängen och försökte somna, då kunde tankarna flyga iväg till vad som helst. Idag har jag fortfarande oron kvar, men jag skriver en del dagbok och ett par gånger i veckan brukar jag sätta mig ner vid skrivbordet och fundera på det jag oroar mig mest över. Finns det någon lösning, kan jag göra något åt det.
  • Tänk annorlunda: Vad är det värsta som kommer att hända? Det är en tanke jag kör ganska ofta. Det absolut värsta som kan hända, kommer troligtvis inte att hända. Därför tänker jag på det dåliga som kan hända i lite minimalare skala. Det värsta som kan hända om jag sover dåligt är att jag är trött dagen efter. Tänker man så, så är det inte så farligt.
  • Acceptera: Det finns saker jag inte kan göra något åt. Det regnar ganska mycket i Åbo. Det är något jag inte kan göra något åt. Men det har ändå varit ett av mina orosmoment under dagarna, vilket har dragit ut över kvällarna då jag har funderat om det kommer regna imorgon också. För tillfället stiger jag upp ur sängen på morgonen tittar ut och ser då vad det blir för väder. Samma gäller med allt som jag faktiskt inte kan ändra på.
  • Utför och slutför: Däremot finns det saker jag kan ändra på och saker jag kan göra. Dessa saker ska jag verkligen utföra och slutföra.

Allt detta, tro det eller ej, hjälper mig att sova på kvällarna. Sömn är så mycket mer än sömn och det senaste året har jag verkligen förstått det. Det vänder inte heller på en dag, det tar tid och det är något jag kommer att arbeta med en väldigt lång tid. Antagligen resten av mitt liv. Nu har jag dock relativt bra relation till min sömn och det är fantastiskt att kunna stiga upp 7.30 på morgonen och känna sig både återhämtad och pigg. Det som man faktiskt ska få ut av sömnen.

Slutligen vill jag ännu en gång påminna att din egen sömn är något som du själv känner bäst. Jag vet att 7,5-8 timmar sömn är bäst för mig. Men jag vet också att jag klarar mig på ett par timmar om det verkligen behövs och om jag vet att jag är ledig nästa kväll. När du vet ditt eget sömnbehov är det lättare att märka ifall något blir fel. När något blir fel, så ta tag i det innan det blir riktigt fel.

Sov sött och dröm vackert.