Reselistan

När jag egentligen borde satsa de sista timmarna innan sömn på att läsa på tent, men är lite småtrött och vill drömma mig bort istället, då kan jag alltid fylla i Sevendays blogglista som passande nog handlar om resor.

  • Min senaste resa gick till: Frankrike över nyår. Det var ett skönt uppehåll i vardagen och jag fick verkligen energi till att labba som en galning resten av våren. Så känns det i alla fall.
  • Så ofta reser jag: Alldeles för sällan. Men jag har varken tid eller pengar att resa så mycket som jag hade önskat, frågan är om jag ens hade haft orken. Mitt mål skulle vara att åka åtminstone en gång per år ”utomlands” (dvs. längre bort än Sverige), men det är inget jag blir ledsen av om jag inte uppnår, blir mer besviken.
  • Min drömresa går till: Skulle jättegärna besöka Kanada, med ett stopp i Minnesota också (något annat i USA lockar inte särskilt mycket). Men det skulle mycket väl räcka med en resa till Island, det landet har alltid fascinerat.
  • En plats alla borde se: Det beror ju på lite vad man är intresserad av. Tycker själv att Geneve är ett av de vackraste ställen jag har besökt och CERN var riktigt intressant. Aten var också ett drömresmål jag hade haft länge och även den staden var vacker.
  • Tre saker jag packar med: Pass, plånbok och telefon? Kan jag komma på tråkigare svar? En fjärde grej jag alltid packar ner är skrivmaterial, det kan iofs betyda att jag skriver på telefonen eller datorn, men jag gillar att skriva dagbok när jag reser.
  • Mitt ultimata resesällskap: Helst reser jag nog själv, för det är lite som terapi att klara sig helt själv. Men, med vänner blir det aldrig tråkigt.
  • Den sämsta resan jag gjort: Ursäkta mig, men resan vi gjorde till Frankrike i gymnasiet måste vara den sämsta. I det stora hela var den helt okej, men så otroligt dyrt, och ingen AC eller luft i bussen när vi åkte från Paris till Strasbourg. Annars är det väl någon av de otaliga bilresorna vi gjort när jag har börjat må lite för dåligt.
  • Den bästa resan jag gjort: Greklandsresan, absolut, om man nu kan kalla det för en resa. Men i alla fall var det en resa för mitt mentala jag. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och hur jag hanterar olika situationer. Det var varmt under alla dagar i 5 månader utom kanske en eller två. Avslutade allting med en längre weekend i Aten.
  • En inplanerad resa är: Det brister i mitt hjärta men tyvärr har jag ingen inplanerad resa för tillfället. Jag får hoppas att framtiden ger en bättre möjlighet att resa mer. Jag lovar jag ska resa till Island de närmaste tre åren.

 

Annars vill jag bara meddela att min professor har godkänt min avhandling, den borde ligga inne vid nästa skede. Plötsligt händer det och allting verkar röra på sig. Jag ska bara skriva ett par tenter ännu denna vecka, sen tar jag sommarlov.

Update

Jag har ångrat mig, jag har en favorit till kvällens Eurovision Song Contest. Det är 17-åringen från Bulgarien. Det kan vara första gången jag hejar på en ballad. Han sjunger dessutom väldigt bra live.

Stressigt värre

Det har varit ett par riktigt dåliga nätter, inte så dåliga som det har kunnat vara för något år sen. Mer att jag har haft för mycket att göra för att hinna i säng tillräckligt tidigt för att få tillräckligt mycket sömn eftersom programmet har fortsatt nästa dag. Dessutom har jag sovit ganska oroligt och vaknat mycket under nätterna, det har varit för mycket att tänka på helt enkelt.

En grej har jag i alla fall lyckats checka av på min to do list. Har lagt den sista punkten, sista kommat, sista tanken på min kandidatavhandling (klockan 3 inatt). I alla fall är det min slutgiltiga version av arbetet. Nu ska den bara godkännas av min handledare, min professor och genomgå en språkgranskning. Men det närmar sig. Oavsett är det lättande att den nu är så här långt. Det har tagit sin tid, men när jag tänker tillbaka så har det också fått ta sin tid. När det kommer en mental vägg emot är det inte skola och jobb som prioriteras, hälsan är alltid prio ett. Som sagt känns det skönt, och jag kan nu blicka framåt och satsa hela nästa år på min gradu (hashtag graduttaa incoming).

Denna vecka är också min birthday-week, tänker från och med nu och framåt fira hela veckan jag fyller. Men det innebär nog inga speciella händelser, det är bara en känsla jag har att uppskatta hela veckan och unna mig hela veckan. Jag gör bara det jag vill, när jag vill och hur jag vill. Hade inte önskat mig något speciellt i födispresent (förutom hjälp med hyran) men fick ett pengabidrag hemifrån, så jag har köpt lite stuff som jag anser är mina presenter. Och vad är bättre än att köpa det man verkligen vill ha (till skillnad från att köpa det som man måste ha). Så mina presenter i år är en Polaroid-kamera (som jag har kollat på flera år), ett par böcker, kläder och ännu denna vecka ska jag försöka hitta ett par fina vårskor (fast våren verkar inte komma i år).

Ni som undrar, så är den riktiga dagen på lördag. Och jag kommer antagligen fira med att läsa på tent, hämta mat, titta på ishockey och Eurovision. Inte så stora planer helt enkelt, men jag har ju redan firat största delen av veckan. Det lockar inte riktigt att fylla ett år till. Det enda positiva är väl att snart får jag kalla mig crazy cat lady och komma undan med det. Nu ska jag försöka göra något vettigare och be om lite varmare väder.

Eurovision Song Contest 2017

Ni som har hängt med en tid funderar förstås var mitt årliga Eurovisioninlägg håller hus. Helt ärligt så kan jag berätta åt er att årets Eurovision Song Contest inte fångat mitt intresse som det brukar. Främst på grund av förra årets totala miss av vinnare, men även för att jag inte riktigt har hittat någon favoritlåt att gilla. Jag har visserligen lyssnat igenom alla bidrag och kan meddela er att ni ska vara beredda på en balladfest, det positiva är att de flesta låtar är på den bättre sidan av skalan och det finns egentligen ingen låt som är riktigt uslig. Men det betyder inte heller att det finns någon låt som sticker ut, och jag har som skrivet ingen favoritlåt att heja på. Istället går jag med folket och gillar den som alla andra gillar.

Jag såg att Sevendays hade veckans blogglista att vara ESC, så istället för att fundera på mina icke-existerande favoriter fyller jag i den istället.

• Jag tycker att Eurovision Song Contest är: En av årets höjdpunkter. Mitt första minne av att jag skulle ha sett tävlingen från början till slut är från 2002. Det är en kul folkfest och kul att kolla på med vänner och bekanta.

• Den bästa vinnarlåten genom tiderna: Ruslana – Wild Dances från 2004, det måste vara den bästa, i alla fall från de åren då jag slaviskt följt med tävlingen.

• Min åsikt om politikens roll i sångtävlingen: Personligen tycker jag att tävlingen och politik ska hållas skilt, men vi såg ju hur det gick ifjol och hur det fortsatte i år med Ryssland och Ukraina. Så det är väl att acceptera att det kommer finnas politik i sångerna och framför allt i resultatet. Sen är det ju ingen nyhet att länder röstar på sina grannländer.

• I år vinner: Eftersom jag inte har någon absolut favorit i år, kan jag inte riktigt med säkerhet tippa någon vinnare. Men efter att ha hört Italiens bidrag några gånger kan jag säga att den är ”bäst” i år. Det tog några lyssningar, men den har nu fastnat, och efter att ha varit som ett frågetecken efter den första lyssningen så dansar jag nu tillsammans med gorillan. Sen tycker jag att Serbien har den bästa balladen. Frankrikes låt är helt okej också. Sveriges gillade jag till först, men nu har den blivit alldeles för sönderspelad och jag skippar den alltid om den kommer på Spotify. Finlands låt är bra, men tyvärr finns det för många likadana, risken finns att den glöms bort i mängden. Men ja, Italien vinner.

• Så här laddar jag upp för finalen: Finalen hålls ju på min födelsedag, så jag lovar er att jag ska ladda upp med bara grejer jag gillar. Kommer antagligen spendera hela helgen i Åbo, så det blir att se på finalen helt ensam. Men jag kommer att ladda upp, hur vet jag inte riktigt ännu. Kanske vänder jag ihop en smörgåstårta, för att det är min dag och jag får göra vad jag vill, hur jag vill och när jag vill. Tidigare på dagen ska jag försöka heja Finland till en vinst i ishockey-vm, det går ju lite si och så där.

• En perfekt eurovisionslåt ska innehålla: Jag tycker att refrängen är viktigaste, att man kan nynna eller sjunga med. Dessutom så ska den fastna efter så få lyssningar som möjligt, egentligen ska det gå att lyssna på låtarna första gången under tävlingen och där och då bestämma sig för en vinnare. Sen om det är en ballad eller en up-tempolåt så spelar inte så stor roll. Men för mig själv så har nog det senare fungerat bättre.

• Det här kunde förbättras med ESC: Från tävlingssidan så finns det inte så mycket som kunde förbättras, själva tävlingen och röstningen är nog tillräckligt genomtänkt. Dessutom har ju röstningsresultatet förkortats, men det kunde fortfarande gå mycket snabbare. Antingen att själva programmet börjas tidigare eller att poänggivandet skulle förkortas ännu mer. Det är ju halvvägs morgon innan vinnaren är klar, och man är ju inte ung mera..

• Det bästa med ESC är: Gemenskapen.

• Mitt bästa eurovisionsminne: Jag har ett par väldigt goda minnen genom tiderna men när Måns Zelmerlöw vann med Heroes befann jag mig på en bar i Grekland och hejade fram honom till vinst. Efterföljande natt hade första sköldpaddan kommit för att bygga ett bo och jag fick äran att ha det första nattskiftet, lagom trött och sliten.

Trots att jag är lite besviken på själva tävlingen och bidragen för tillfället, så ska det nog bli kul att se den. Jag hoppas och tror att Finland kommer till final, och det vore framgång. När dagens semifinal startar befinner jag mig på tåg mellan Böle och Åbo, så jag hoppas tåginternetet samarbetar så jag får se bidragen i alla fall.

Life happens

Sista dagarna på april, och det är dags igen att fråga sig, vad hände med detta år? Men före jag frågar mig det slänger jag in en snabb lista som jag är snodd från Mimmi. Och ber om ursäkt om framtidens oskrivna inlägg. Om jag känner mig rätt blir maj ganska fri och ledig från bloggen, även hela sommaren antar jag. Jag ska försöka leva livet under sommaren (som man säger varje år, ändå sitter jag i en stol och läser en bok) och hoppas på det bästa.

Jag lyssnar på Robin – Rakkaus On Lumivalkoinen eller Nikke Ankara – Pettävällä Jäällä. Om ni inte har förstått, så har Vain Elämää börjat igen. Och jag kunde inte vara gladare, mest för att Samu Haber är med, men också för att så många överraskade i första avsnittet och för att jag storgillar Yö.
Jag pratar med oftast ingen. Gör mycket själv och ensam, och bryr mig inte så värst mycket.
Jag tycker om så mycket, från den ena extremen till den andra. Allt från handarbete till serier till sport.
Min närmsta vän är hon jag pratar med nästan varje dag, alltså Melina.
Jag avskyr när folk inte kan bete sig vettigt, alltså rasister, sexister och homofober, bland annat. Min nya avsky är människor som tror att det hjälper att klaga i en allmän fb-grupp, istället för att kontakta den eller de som faktiskt kan göra något åt saken. Skärp er!
Kärlek är mer än en känsla.
När jag borstar tänderna kan jag få panik, för jag tänker på nästa tandläkarbesök.
När jag lagar mat försöker jag alltid göra så enkelt som möjligt, gillar verkligen inte att koka, och om möjligt så skulle jag beställa hem mat varenda dag, varenda gång. Äter plocksallad väldigt ofta.
Jag tänder på ögon.
Jag är rädd för mycket, bland annat tandläkare, spindlar, clowner, överfulla hissar, familjemedlems eller väns död.
Jag är glad för att maj är på inkommande, min absoluta favoritmånad av de tolv vi har att välja mellan.
Den värsta känslan är tandläkarterrorn (känns som om jag svarar det på varje fråga)
Den bästa känslan är att vakna upp på morgonen, utan väckarklocka, sträcka på sig, och komma på att man har en hel dag för sig själv, utan måsten. Eller att vinna på lotto, men jag har inte testat på det. Känslan efter en länk är ganska bra också. Eller att besöka toaletten efter en längre paus. Eller nytvättade lakan.
Jag är bäst på att välja vad jag själv vill göra, undvika grupptryck helt enkelt.
Jag är sämst på att socialisera. Förstår mig inte riktigt på small talk.
Jag kommer alltid att vara envis och dålig på att hålla ordning.
I sommar ska jag förhoppningsvis få ett jobb (den som lever får se), men sen ska jag besöka villan, läsa, umgås med vänner, jag ska på bröllop, och sen bara vara och njuta av livet. Inga speciella planer.
Sist jag grät ehm, igår när jag kollade på ett Youtube-klipp från en spansk serie, utan text, förstod ingenting av pratet, men känslan var så stark.
När jag vill tänka går jag , precis, jag går. Oftast långt och länge. Ju längre ju klarare tankar.
När jag bakar är det oftast för att jag måste, eller för att jag vill ha något. Tycker bättre om att baka än att koka. Och jag gör mer än gärna lussekatter i december.
När jag vaknar på morgonen funderar jag alltid var jag är, vem jag är och vad det är för dag. Sen funderar jag om det är värt att stiga upp.
Innan jag går och lägger mig måste jag alltid kolla igenom FB, Instagram, Twitter osv….
Just nu tänker jag på hur mycket jag borde göra, men kommer antagligen att välja en grej jag gör.
Bebisar är gulliga på avstånd, och underbara när det går att ”lämna tillbaka” dem
Idag har jag skrivit, funderat, skrivit, funderat.
Ikväll ska jag skriva lite till, antagligen, borde verkligen orka mig ut på en promenad men vi får se. Måste också diska för morgondagens besök.
Imorgon kommer jag fortsätta med samma som idag. Välkomna min gäst, två personer på 30 kvadrat i fem nätter, tur att vi är vänner 😀
Jag vill verkligen få ett sommarjobb, få lite vårvärme, ge bort min trötthet.

Necesito un caballo

I början av året fick jag ”lejdon” på att jag bara pratar tre språk, så jag bestämde mig för ett litet projekt. Ett projekt jag kallar: försöka lära sig ett språk på egen hand. Eftersom det verkar vara det enda sättet jag kan lära mig ett språk. Jag är nämligen ganska usel på språk och speciellt språkundervisning. Kan inte påstå att jag lärde mig så många regler eller grammatik på varken finska eller engelska i skolan. Det mesta har jag lärt mig av att få höra det från barnsben eller från filmer och tv-serier. Inte för att jag hade dåliga lärare, men deras undervisning passade inte mig.

Jag började med att ladda ner appen Duolingo. Kollade sen vilka språk som erbjöds, och bestämde mig ganska snabbt med att försöka med spanska. Varför, så vet jag inte riktigt. Men ville ha ett relativt enkelt och mjukt språk, som hade en del liknande ord som jag redan kan. Så då föll valet ganska enkelt på spanska.

Var väldigt duktigt på gång de första månaderna, men sen blev det ganska mycket i skolan och det lämnade lite. Men nu är jag igång igen, och jag tycker det är ganska kul. Något jag aldrig trodde jag skulle säga om språk.

För att få ett lyssnarvänligt öra sökte jag upp lite tv-serier på spanska, som jag skulle kunna se och på så sätt bli van med uttal och ton i språket. Jag hittade serien Gran Hotel, som jag nu håller på att se på. Lite liknande som Downton Abbey (som jag inte sett mer än några klipp), lite mordmysterier, intriger (men inte som telenovelas). En jättebra serie med andra ord, och bara efter några avsnitt blev jag så van med språket att jag ibland glömde bort att läsa texten, så jag fick spola tillbaka (90s kid) och se scenen på nytt. Serien finns på Netflix för intresserade.

Målet är att kunna fler fraser än ”Una cerveza por favor”, för det är ändå något jag aldrig skulle använda, men något som jag (hjärnan) någongång tyckte att jag behövde kunna. Nu kan jag typ viktiga saker som ”Necesito un caballo” 😀

Nytt favoritcitat

Jag har ett nytt favoritcitat. På nåt sätt fastnade det i huvudet från första stund och jag har tänkt på det väldigt ofta. Senast idag när jag kom fram till att det är ett väldigt bra citat och jag korade det till mitt nya favoritcitat.

”The same boiling water that softens the potato hardens the egg. It’s about what you’re made of, not the circumstances.” 

IMG_0611

Jag åt ägg till middag idag alltså.. Men hur som haver så gillade jag citatet. Och det behöver inte vara så invecklat eller så djupt för att ett citat ska få en att tänka.